Så var frukosten nersvald och jag redo för att dra igång en ny
Jobbvecka. Med stort J. Måndag till söndag i stora drag; Det ska möbleras om i
lagården, det ska fixas lite smått med renoveringar i den nu när det är så tomt
som möjligt på djur. Några grindar ska svetsas och lite vattenkoppar ses över.
Någon bult att dra i här och var och lite gängstav där bult inte längre funkar.

Tjugosex kalvar ska vänjas av, varav närmre arton ska bindas
upp på grund av boxbrist. (Har ju en ko med sjuk kalv i en och en stor
luffetjur i reserven ute) Omröraren ska i gödselbrunnen och skittunnan kopplas
nu när det verkar bli mildväder igen – grannar, håll för känsliga mu-skriks-öron
och skit-näsor.

En ligghall kommer under dagen idag som ska lastas av och
byggas upp så snart det är möjligt. Gårdslampan kan förhoppningsvis få en lucka
för installation i mörkret.

På torsdag börjar sonen på simskola, och vi håller alla
tummar vi har för att det ska gå att få ner honom i vattnet!

På fredag ska det vägas herefordkalvar, kor och kvigor
dräktighetsundersökas och samtliga djur över två år ska få lämna träckprov för
kontroll av Paratuberkulos.

Lördag har vi en bjudning på andra gården som det även ska
bakas lite till. Söndag firas drängens fru. Frågor? Ring inte för att vara
trevliga, jag hinner inte vara det!

Igår var vi på barnvälsignelse för mitt kusinbarn. Två
gånger under kyrkkaffet blev jag änna förbenad på riktigt:

En ungdomskamrat till mannen kom fram och pratade. Frågade
vad som hänt ”sedan sist” och bla bla bla. Mannen berättar om flytt ”till
mig”, barn och min drift av gården. Varvid den andra mannen, som är
westernryttare, vänder sig till min gubbe och frågar honom om han kan få låna djur till olika event, det är så svårt att
få bönder till att gå med på det! De betalar bra i hyra och kreatursflocken är
sååå mycket tightare när de blivit jagade av hästar och cowboys några dagar. (Hallåååå,
min make har inga djur och Jag sitter jämte…!!?) Och maken då, jo, han svarar
direkt: ”Inga problem, det är bara att slå en signal!” DÄR fick jag
lägga mig i diskussionen! I H-vete heller (det sa jag inte i kyrkan), men det
är MINA djur, sitter jag knappt en halvmeter bort kan du snällt fråga MIG! Och
jag säger NEJ, MINA djur hyrs inte ut! Dels för att jag inte vill utsätta dem
för stressen att släppas in på en arena som några leksaker. Dels är jag med i
ett (frivilligt) smittskyddsprogram, och har varken ork, lust, kapacitet eller
plats för att tappa min status, hålla djur i karantän i månader efter och sedan
försöka integrera djuren i sin ordinarie flock! Aldrig i livet.

”Ok, där hör jag att jag inte behöver ringa… ”sa
westernmannen, så det elfte budordet gick visst in.

(Och jag kan lova att maken fick sig en avhyvling senare!
Jag gillar Inte när han lovar ut mina tjänster utan ett uns till hum av
konsekvenserna! Dessutom tänker han inte längre än till att vara snäll, den
egenskapen besitter Inte jag, tro mig!)

Nere i Missionskyrkans källarlokal blev det sedan lunch och
därefter invigde min lille kusin (som på något sätt blivit närmre 25 år än 20),
mina barn i airhockeyns förlovade land! Sonen jublade! Och kusinen blev
lekfarbror, föga förvånande! Han dras till barn och barn till honom.

Dags att dra igång. Kan glädjande meddela att stortjuren är
uppe och rör sig mer och mer. Dock är det sämre med lillkalven – halva kuren
avklarad, ingen märkbar förbättring av tillståndet och inte äter han heller. Han
får kuren ut, vänder det inte finns det bara en sak att göra, sen kan kossan
sparkas ut och en huvudvärk avstyrs. Men än hoppas vi!

Ha en bra vecka! Får se när jag hittar in till bloggen igen.