Vaknade igår morse liggandes på rygg med katten utstäckt
längs min sida. Kände att jag var i behov av att ändra ställning och rullade
försiktigt över på sidan, så katten hamnade mot mage och bröst istället, synd
att störa henne liksom. Och fick fullt med ludd i ögon, näsa och mun! Då låg
tydligen grannens katt på huvudkudden – något som aldrig hänt tror jag. Abrupt
uppvak!

Lillhönan kom till lagården med blomma till mig igår. Idag är hon dock tillbaka på dagis och mannen på jobb.

Drängen har äntligen kommit igång med gödseltunnan (kanske
inte fler som säger så i trakten…) och jag tog mig äntligen i kragen och stallade
in slåtterkross och strängläggare! I det gamla ängahuset. Där grävligen boat
under och underminerat hela golvet så jag åter brakade igenom med traktorn.
Tror vi klarade oss från punka i alla fall, såg inget idag.

Vad luftigt det blev! Brukar trökas in press, kross och plastare. Annat i år!

Gjorde lagården klar nu på morgonen, och jag och drängen gav
oss ut för att köra balar. Kom bort till kogänget och lät som alltid blicken
svepa över flocken. Klev ur traktorn för att öppna grinden och kom i ett annat
spaningsläge, längre ner. På andra raden, suktandes efter foder, stod en ko
(häftigt va?!). Med akut juverinflammation.

Och kallbrand.

Ena juverfjärdedelen var mörkgrå, skinnet sprucket i ett V
kring spenen. Blodigt och varigt. Kroppen har börjat stöta ifrån den sjuka delen. Plötsligt är ett avlivningsbeslut oerhört
lätt att ta! Föste över kossan i den andra hagen, där hon fick en egen bale att
mumsa på. Skickade iväg anmälan till kadaverbilen och hoppades att vi skulle
hinna få död på henne innan den kom.

Saken är den att kadaverhämtning utförs måndagar och
torsdagar i dessa trakter. Här är så bondefattigt (eller skadefritt, beroende
på hur man ser det) att bilen ibland kör närmre femtio mil för ett lass, med
utgång från Varberg (vilket förvisso är typ 30 mil bara tur och retur). Men man
vill ju helst få med djuret i fråga, så man slipper ha det liggandes under presenning
flera dagar. Det går väl an i kylan nu, lagom kul i rötmånaden… Och det
brukar funka också, men den gången jag ringde direkt till bilen (vilket man
egentligen inte får, då det ska gå via centralen) och han svarar ”Är hos
er inom tio minuter!”, då har man flyt, men får också en fruktansvärd fart
för att kanske till och med dra ut djuret ur lagården! Samtidigt kanske man
ringde ibland och de precis kört ”förbi”…!

Denna gosse återuppstod när det vankades mat i alla fall. Dessförinnan sov han gott…

Till höger ligger en ”normal” nättuss. Till vänster har jag känslan av att jag svurit över pressen när den inte stoppat nätningen. Det tog tid att snurra av det av balen, kan jag lova.

Kossan lider inte mer nu i alla fall. Jag ska äta frukost
äntligen och sedan köra färdigt dagens balar, innan jag ska dra iväg en snabbis
till Reftele för lite våmstart så kvigan som inte ätit med någon ordning på en
vecka kanske kan komma igång.

Tur jag har många djur, så strulprocenten håller sig
relativt låg. Känner dock att jag är i ett stim nu med kalv, halt tjur, ko,
kviga… Men det är bra. Bara att ta sig igenom så är det lugnt ett tag sedan

Navaraträff på lagårdsbacken igår kväll