Ingen fara för livet att näta av balar med djuren liggandes i dimman i söndags!
Mannen har i ett par veckor sagt att han skulle på
utbildning på tisdag denna vecka. Tills igår, när han tittade på sina papper
och insåg att utbildningen låg på måndag, idag. Rätt tid, fel dag. Förvirrade
ligan här! Alltså min lott att hämta barnen. Kom ihåg!
Igår var mannen ute för vedhämtning när han kolliderade med
drängens fru som var ute för sista skrapningen när utgödslingen stannat. Han
gick dit och lokaliserade felet tillsammans med drängen till ett slangbrott. Smidigast
möjliga slang till och med. Han skruvade av den och kom in lagom tills jag gick
till sängen.
Så fort jag la mig kom en sån enorm halsbränna över mig, men
lyckades trycka tillbaka den med tillhörande illamående och somna. Och vakna
vid halv tolv av världens magknip. Ett sånt där
ligga-och-rulla-med-knäna-mot-hakan-knip. Bara att rulla ur sängen och ta sig
ner för trappan och ett par varv runt i huset med djupa andetag för att få det
att släppa. Fastnade i soffan efter en lång stund och vaknade där halv två, med
den trogna katten på benen. Tassade upp för att lägga mig ordentligt i sängen
då nacken börjat värka, katten upp som ett sträck och inväntade mig. Hann bara
lägga huvudet på kudden innan halsbrännan dök upp igen. Masade mig upp och
rotade fram ännu en kudde för att halvsitta i sängen, vilket inte är det
lättaste när man är sidosovare… Kanske att jag ätit eller kombinerat något
olämpligt, men troligast är det tennisbollen som är orsak till magreaktionen –
bättre än på länge i ryggrumpan och magen är känd för att ha reagerat på
massage och kiropraktik när rejäla låsningar släpper.
Efter den långa natten, vilket känns, drog jag och drängen
iväg genom skogarnas grusvägar under dryga tre mil för att pressa ny slang till
utgödslingen och en ny till den ena balklon som varit trasig ett tag.
Variation förnöjer… Jag har bytt färg på bilen. Besiktingsgubben gick under Toyotan och konstaterade även där att jag inte bara kör på motorväg…
Helan och Halvan…
Hemma precis lagom till en lunch. Drängen gick och monterade
slangen i kulverten och jag stack iväg för besiktning av privatbilen – blankt
papper! Sedan direkt vidare för att hämta barnen. På mitten där ringde drängen
om att skraporna inte gick trots slang och olja, så lämpade in barnen med
varsin macka, hoppade i den gamla mjölkaroverallen och ut för att fortsätta
felsöka – det ena (av två) dragoket har hängt sig! Åh, vad roligt! Efter en
stund kom barnen och ropade i lagårdsdörren. ”Vi har tröttnat på att vara
ensamma!” Tittade på klockan… Ohps, nästan två timmar sedan jag gick
ut… Duktiga ungar!
Jodå, utan oket gick kolven. Inget läckage i den med andra ord! Tur vi har oberörda djur på båda sidor om där vi rasslar och bankar…
Mannen gick ut och lyckades bräcka loss oket nu ikväll, jag
vill inte riskera att knäcka till ryggen igen när det känns ok. Så
förhoppningsvis går skraporna i detta nu, med troligtvis alla slangar utbytta
för ett tag framöver – vi tror detta var den sista orginalslangen sedan
”den nya” lagården byggdes för 17 år sedan.
Läkaren ringde med besked efter dotterns läkarbesök, för två
veckor sedan – ”vi sätter in full astmabehandling med kortison- och
bricanylinhalation flera gånger om dagen med start imorgon!” Eh, varför? undrade
jag. Hur kan du diagnostisera så efter en otrevligt rosslande halvtimme i
samband med utbrytande förkylning för två veckor sedan? När pappan har kända
besvär med luftrören i samband med förkylning?!
”Vi kanske ska starta lite försiktigt med medicin vid behov då…”
Jag känner mig mest bara upptagen sen vad jag gör för tillfället… Skylt hos slangpressaren
