En ung bondes vardag

Jag gillar inte situationen som är nu! Jag gillar inte att
känna mig hämmad och försöka lägga arbete och sysslor efter dagsformen. Idag är
en (förvisso en av få) dag där jag vaknat med värk överallt. Hela mellangärdet
molar och rätt vad det är hugger det bara till någonstans.

Det var väl så kanske att jag gjorde ”för lite”
igår. Satt i samhället med några från tjejgänget där på brunch, mötte senare upp
drängen på bygghandeln och hämtade hem den där skivan jag beställde i höstas
som legat sedan dess. Den fick utan tvekan plats på balvagnen!

Efter lagården på eftermiddagen blev det en snabb middag för
att sedan plocka upp Mormor och åka österut från henne sett för en
födelsedagsuppvaktning. Sen satt man ju där på en hård stol till halv tio-tiden
för att köra hem Mormor och sedan sig själv. Och det kan jag säga – att jag är
inte gjord för att sitta still! Det är väl synden som straffar sig själv nu då!

Max tankvolym: 55 liter. Hade räknat ut soppan
i bilen så bra att det skulle klara tre resor till och från dagis för att
tankas i stan på onsdag, spännande med en extra resa till de
gamle. Det finns ju inga mackar där jag kör! Nästan väl spännande till macken,
men som tur är går det nerför till samhället! Nästa byte blir det dieselbil!!

I söndags var vi också hos Mormor och Morfar, men på middag.
Gick ut i lillstugan där och rotade lite i mina gömmor, alltid hittar man något
man kanske behöver…! Men denna gång hade jag ett mål, eller en vision i alla
fall, och hittade min gamla väska med dockkläder. Det enda barnen gör nu är att
leka med dockor i olika familjekonstellationer, och jag tyckte de kunde få ett
ombyte till den stackars dockan. Väskan väckte en del minnen hos mig med!
Sparkbyxor och omlottröja som lilla prematura jag hade för … ett antal år
sedan… Och även några virkade filtar, ”riktiga dockkläder” och
annat smått och gott. Det var uppskattat!

Krävde dock att det skulle tvättas upp innan barnen började
leka med det på allvar, så deras första mål när vi kom hem var tvättstugan där
de delade upp innehållet i ljus och mörk hög. Laddade och startade
tvättmaskinen på snabbisen för att sedan fälla upp torkställningen, hänga upp
sin tvätt ståendes på pallar, för att ladda om maskinen med den mörka högen och
upprepa proceduren. (Vad det säger om oss som föräldrar kanske kan diskuteras…
Är vi i det läget slavdrivare, fostrande för ansvarstagande, omåttligt krävande
att de ska ”ta hand om sin egen tvätt” eller något annat… Värre?!)
De små var nöjda i alla fall, gårdagens morgon startade de som pilar ur sängen
för att klä dockan med de nu torra kläderna! Plötsligt fick de så mycket kläder
att de hade en önskan om min större gamla docka skulle fram. Vips så fick
bebisdockan en storasyster!

Nu är det dags att rapportera in kalven, och rapportera ut
slaktdjuren till Jordbruksverket.

Just slaktbilen ställde till det för lillhönan! Hon var med
i lagården igår för första gången sedan dess, och hade världens diskussion med
drängen då slaktbilen inte varit här!! Det stod ju fortfarande stora tjurar
längst bort i lagården! Drängen försökte lirka med henne att ”mamma vill
inte slakta dem…” varvid nästan treåringen förkunnar att de VISST är
stora nog!

Mamma fick gå emellan och säga att det inte blir några nya
kalvar utan de stora tjurarna, vilket följdes av en lång förklaring från lillan
till drängen om att de tjurarna inte skulle åka slaktbilen – vi ska ha dem. Vad
ska man säga?!

Ikväll bär det av till grannbyn norröver för EU-pappersprat.

Efter ”katta-tvätt”:

Med två tomma boxar i lagården ska ännu ett försök göras för
att fixa till alla provisorium. Redan i torsdags förmiddag kontaktade jag
således DeLaval för ompackning av kolven som drar den delen av utgödslingen,
och han lovade att komma redan dagen därpå, i fredags. Påpekade att om han kom
till ett var maken hemma och kunde hjälpa honom att lyfta upp betongspalten (så
slapp jag). Dessa är tre meter långa, massiv betong och tror inte att det
räcker med femtio kilo stycket, lägg då till lite gödselarmering både i, mellan
och under också! Det handlar ju inte om att lyfta bort en heller… Det går, javisst,
jag och drängen har lyft såna ensamma ett antal gånger, men just nu är jag bara
tacksam om jag slipper sånt för kropp och bäckens skull. Mannen var lyckligt
ovetandes om vad som väntade, men DeLaval-nissen verkade tacksam för hjälp!

När de ändå satt i skiten kontrollerades bultarna till
dragoket, den ena farligt glappig, så den byttes nu är det var tillfälle,
servicekillen ute och inga djur ivägen!

Skickade iväg ett meddelande till elektrikern också för att
påminna honom om lysrörsarmaturen som han dömde ut, kopplade ifrån och skulle
beställa nytt innan jul. Läge att sätta dit dem också! Och så ska halsbandet
som håller en grind mellan två boxar ersättas med genomgående gängstav, det där som skulle gjorts när det gick sönder i april…
Och några vattenkoppar måste justeras. Lite småpill i veckan med andra ord!

Barnen kidnappades igår av min moster, de åkte på
After-förskola i samhället och denna gång underhöll en trollkarl. Sonen
förundrades hela kvällen över hur en röd näsduk kunde dras genom handen och bli
vit, för att sedan dras ännu en gång genom handen och försvinna…! Lillhönan
var nog lite för liten för att ha utbyte av det hela. Efter lagård för mig och
en sväng i skogen för mannen blev det dusch och iväg till just moster för
kvällsmat och barnhämtning.

Taggtråd:)

Idag har varit en slödag. Bakat lite med barnen, de fick
välja varsitt recept ur boken med hårda kakor – har inte en tendens till plats
i frysen för att frysa in något mjukt. Blev hallongrottor (ännu en gång totalt
misslyckade, bakar aldrig såna på eget bevåg av en anledning) och kolakakor. Kanske
bra att förbereda lite inför kalas och alla fikagäster till våren, men risken
är nog att ”pappa-råttan” går hårt åt innehållet i burkarna. Kanske
lika bra det!

Barnen med just pappa-råttan i skogen för hopsamling av
veden han huggit. Jag gick en våning upp med katten, som efter att ha räknat
samtliga revben på mig med tassar, armbågar eller hasor hamnade som en boll
mellan mina ben och rumpa, varvid jag vaggades av hennes dova vibrationer och brummande.
Grannens katt på fötterna sedan och det var nog tur att jag behövde masa mig
upp för lagården efter en stund (1,5 timme), men då också lagom fastgjuten i en
konstig position.

Funderade på att fråga om någon ville nattsudda med mig när
jag sovit så sent, men det resulterar nog mest i att jag inte deckar halvvägs
uppför trappan förrän tiotiden denna lördag…!

Fick också ett konstaterade (små bannor) för att jag är
kryptisk och medvetet otydlig i bloggen. Ja, men då är det väl medvetet! Fråga
om ni vill veta nåt, det finns både kommentarsfält (vilket ingen verkar
kunna/vilja använda – lite tråkigt) och kontaktformulär!Trevlig kväll!

Sten är en del av kretsloppet – det visste ni va?! Denna sten är lagd som botten i ligghallen. Den är utgödslad, lagd på gödselplattan, följt med fastgödselspridaren ut. Hamnat på åkern, där den följt med ensilaget in i rundbalspressen och sedan hamnat på foderbordet för uppsamling sedan djuren ätit gräset! Kanske bärs den ner i ligghallen igen, som botten under halmen när där är utgödslat…!

Igår blev en total kontorsdag. Började vara läge att göra
klart förra året och skicka iväg momsdeklarationen. Problemet var att det inte
stämde. Diffade på flera tusen i moms! Fick felmeddelande på flera
verifikationer och fick gå tillbaka och kontrollera. Kändes som att jag fick
ett nytt fel för varje jag rättade till, så till sist ringde jag min revisor
och hon fick reda ut vad jag nu hade gjort! Tror inte det stämde ändå på
slutet, har blivit av med nåt på vägen, men det får väl justeras när bokslutet
görs! Hade jag tyckt det var kul med sånt så hade jag nog satsat på den banan
istället…

Precis, med betoning på precis, kommit ur duschen igår så
ringde slaktbilen. Fredag kl 8! (Fredag strax efter sju alltså, men ok!) Tjugo
i åtta imorse ringde den andra chauffören: Skulle det gå för sig att vi kommer
redan idag?!/ När?/ Elvatiden!.

Shit, har en icke avbokningsbar tid kl elva. Borta en
halvtimme innan och garanterat en timme efter… Får muta drängen… Varför de ville komma idag vet jag inte, men när jag åkte vid halv elva stod slaktbilen parkerad
på storevägen, med en hästsläp inbackad bakom, så troligen hade de med sig
något djur och köparen mötte upp framme i byn (ingen aning om vad det var
för nån), så tog de mina tio djur i samma veva. Vad vet jag? Bilen var tom när
den backade emot lagården i alla fall.

Sju tjurar, två kvigor och en stut åkte idag!
Stuten kommer man nog att sakna lite, han har varit ett icke-växande elände,
men väldigt sympatisk! Lastningen hade gått perfekt -”Var nog den
smidigaste vi haft!”, sa drängen, och då är vi sannerligen inte bortskämda
med strul! På en kvart hade bilen varit iväg igen, så jag känner
inte alltför mycket skam och ångest för att jag lämnade över ansvaret!

Gårdagskvällen med Selma. Allt fullt med ludd!

Hemma efter tidsbokningen och proviantering landade jag
efter lunch på soffan en sväng. Grubblandes – tänk hur mycket som kan upprepa
sig, nästan vara exakt likadant och ändå vara årsvis mellan händelserna! Vissa saker
följer ett visst mönster, det är nog så, helt enkelt.

Läste en bok om en bagare, i slutet fanns ett gäng recept. Provar
några frallebullar nu. Liten ynkans deg som skulle ge sexton bullar. Jag fick
ihop sju om de skulle vara större än sockerbitar! Och jäsa i timmar! Aja, får
se om/vad det blir med det hela. Min stora fråga är ju hur mycket ”1 påse
torrjäst” innehåller i Storbritannien…

Startade upp morgongymnastiken med att halma upp ligghallen
igen. Det varar ingenting och går hårt åt mitt halmlager! Efter frukost och en
stund på soffan med boken så tog jag och drängen oss ut och fixade till de där
stolparna jag har pratat om sedan i höstas – att stänga igen med ett permanent
stänge mot sjön, från kalvningshagen, så man slipper paniken om sjön
ligger/lägger sig med is när det är dags att släppa djur där. Plockade med ett
fåtal stolpar i skopan – skulle tjälen vara för hård är det onödigt att behöva
plocka ur mängder. Det gick dock väldigt smidigt att få ner stolparna. Men vad
tungt det var att spetta och slå ner dem i halvfrusen backe!! Skoja bara! De
trycktes givetvis ner med skopa och frontlastare! Och alla höll! Sega ekstolpar
från Skånelandet som mors B sågat till och följde med Navaran upp och legat där
i sedan dess.

Fina ekstolpar i det som blivit ekkant mot sjön!

Fick en liter vassle av drängens fru, så drog igång ett
brödbak på mitten. Mannen förbarmade sig över mina hönor och gödslade ut hos
dem när han satte i ventilation i hönshuset (drygt ett år efter byggnation), så
förhoppningsvis blir det inte lika fuktigt där framöver. Men jag kan lova att
min ömma vänstersida grät av tacksamhet när han decimeter för decimeter hackade
sig genom den armerade, fuktiga höneskiten! Rent och snyggt där! Check! Men jag
lovade honom att nästa gång han låser ute hönorna i läggdags, får han själv
trassla upp högen sovande hönor i slussen ut/in! De verkar ha ett
ickebefintligt mörkerseende också, för det var yrare höns än vanligt som inte
hittade, och sedan inte vågade gå in i den nya kutterspånen… Hönshjärnor!

En två tre elva… Hur många kammar är där?!!

Jag brukar hävda att få saker gör mig förvånad, ännu färre
får mig stum. Idag hände bådadera.

Satt och fikade med familjen efter dagis när ett okänt
nummer ringde. Svarade, och när det klassiska började: Hej! Jag heter blablabla
och ringer från blablabla… slog jag dövörat till för att invänta tystnaden
och sedan tacka nej och slänga på luren. Men när hon kom till ”…och
arbetar som produktionsansvarig(?!) för TV4:s ’Bonde söker fru’…”
tappade jag fattningen. Är du kvar? frågade hon och jag fick snällt försöka få
ordning på tankarna (Har någon anmält mig och varför? Har någon skickat brev i
mitt namn? Nej, fel tid på året…). Hon fortsatte glatt med infon: Hittade dig
via Instagram, ser att du driver gård och blogg och har två barn, är du singel?
(LÄS bloggen då människa!!) Annars kanske du känner någon bonde som är det som
du kan tipsa om, antingen till mig eller tipsa dem OM mig och lämna detta
nummer så de kan höra av sig!

Öh, näää… Bönderna jag känner till i krokarna är ganska
stadgade…

MEN! Känner någon sig manad att prova lyckan med Bonde söker fru i
sommar så har jag nummer till produktionsansvarig på TV4, bara säg till…!

Korrumperad eller Ko-rumpe-rad? (Sorry, var tvungen:))

Vi blev under fredagen varse att kalven är en sån där
ljuvlig halvsidesätare. Det vill säga: hon äter bara på halva juvret. Oftast
snöar de in på framspenarna, denna på vänstersidan! Kidnappade henne en stund
på lördagsmorgonen – en mätt kalv är hopplös att få till att äta! Kossan fick rep om
hornen och bands fast i väggen. Stackarn! Hela livet har jag kommit nära och
uppmanat till schas! Nu kommer jag! Undan så jag kan ta av nätet från balen!
osv. Och nu helt plötsligt sitter hon fast. Jag närmar mig och säger: Stå still
kossa, nu ska det mjölkas!

Jag har varit lite varsk för henne – hon är inte den
mest sociala kon i gruppen, blicken är sällan riktigt avslappnad. Men jag kan
säga att hon steg i graderna! När hon väl insåg att vi inte ville henne nåt ont
– drängen var med som lite vakt – stod hon som ett ljus och lät mig krångla med
kalv och spenar. Inte en klöv flyttades, men inte fattade kalven för det! (Förrän idag! Tjoho!)

En sväng till Jirka för att byta ut en ful bale, fick jag
önskan om, så gjorde det och landade sedan inne, det fina vädret till trots. Det
var en sån där kemikaliedag – när det krävdes viss medikament mot värk bara för att
komma nerför trappan.

Mannen åkte en sväng till skogen och när jag slocknade i
soffan så gick våra (ohyfsat) hänsynsfulla barn upp på eget initiativ upp på andravåning för att leka
på rummet. (Värdelöst att tro att man inte kan slappna av ordentligt med dem i
närheten, så ingen fara att blunda några minuter…) För att sammanfatta det kort så uppstod ett bus – vi är väldigt förskonade från sådana (hittills) – men sänglådan fylldes med smått blått pappersklipp och vatten, för
att göra ett hav (fråga inte till vad). Blått papper färgar som bekant. Och en
sänglåda i lackad masonit håller inte tätt. Fortsättningen får ni själva måla
upp…

Någon som inte lämnar en ifred är katterna! Selma är ganska avslappnad! Väl ute spändes sedan hästen för:

Söndagen kändes bättre! Ett rejält städrace gjordes inne,
ett bullbak gjordes och min moster och man kom på eftermiddagsfika!

Idag fick jag frukostsällskap innan det drogs ut för att
sätta dit den eländiga fläktremmen på traktorn. Det var ju ingen konst! Förutom
att vi hade en massa rem över och enades om att ringa till lagersnubben på
verkstaden då han skickat hem fel. Tyvärr var remmen lika lång som den gamla vid mätning…

Här sitter jag och försöker lossa pipan för att få upp huven ordentligt. Let the war begin!

Ett samtal och ett mms med rätta snurrningarna från
lagergubben så var remmen tyvärr några centimeter för kort istället. Då var det
läge att fundera ut hur man tämjer det automatiska spännhjulet som denna maskin
är utrustad med. På äldre modeller lossar man generatorn och spänner remmen med den,
men inte här!

Jag och drängen höll på länge med olika inrättningar, men
inget funkade. Inte finns det ju någon plats att vara på heller! Än mindre hjälpas åt med nåt!Trång som f…
Ringde till sist till verkstadschefen: Det finns ett fyrkantigt hål i
spännarmen som är till för ett halvtums spärrskaft! Sen kan man tvinga upp
spännaren!

Jo tjena, var fanns det då? Det enda hålet som hittades (via
mobilkameran) satt mitt i navet på axeln och var sexkantigt. Tar en stund att
få i en fyrkant där! Ringde igen, men då drog han öronen åt sig.

Iväg och hämta barnen – mannen var på annat håll – fika med
dem och lagom att gå ut igen så ringde verkstaden upp: I själva spännhjulet
sitter en 17mm-skalle som man får trä ett spärrskaft på för att sedan tvinga
upp armen.

Nästan samma sak som ett fyrkantshål… Det tog en stund. Man får ingen kraft med ett
litet spärrskaft som inte går att rucka på av platsbrist – och vårt
lossa-däck-rör var alldeles för stort! Men skam den som ger sig! Remmen är på
plats.

Jag är öm i kroppen och i synnerhet i den handled som halva dagen varit
vriden åt fel håll! Inte heller är jag van vid att allt tar emot! Van vid
trångheten, nej, man blir lika förvånad varje gång, men när mage, rumpa och bröst ska klämmas in någonstans,
i vinterkläder, där det inte finns plats från början… Måla den bilden själva
också!

Hur kan män skruva? Det är väl jag som är för korkad för att
fatta hur jag ska göra, men det är mig ett mysterium hur de med dubbelt så
stora händer, armar och kroppar som mig får plats att göra vad de ska…!

Snubblade på trötthetsmattan när jag kom in, så mannen åkte
på informationsträffen inför SKOLSTART! Shit! Var tog min lille gosse vägen?!

Det ska bli skönt att få gå och lägga sig idag! Veckan är
igång!

Vi kan väl välja att uttrycka det lite försiktigt och
erkänna att det blev lite mycket igår. Det känns idag…

När jag lagt ut denna bild på instagram i höstas fick jag uppmaning från Landredaktionen att skicka in bilden till tidningen Land. Idag var den med!

Sällskap i soffan igen!

Fikagästen kom lagom tills jag var på väg till hönorna, och
därefter blev det en lång frukost/fikapaus. Efter ett par timmar kom mannen hem
med barnen. Vid det här laget hade drängen suttit inne ett tag och var inte
fullt nödbedd att åka med mannen till föräldragården för att stuva om i
hallarna där. Och det gick ju att få in pressen sen balresaren var upptvingad med ett spännband. Det var tight! När mannen byggde
maskinhall av Gudrun-virke hade han visst inte en bondefru med storhetsvansinne
i tankarna.

En lugn dag för min del, vilket varit skönt för bäckenet och
buken. Efter middag och nattning står nu ett par bröd i ugnen då det var tomt
på det i frysen. Själv sitter jag i soffan med datorn i knäet, och Selmakatten
liggandes över mina händer och tangenter. Tar tid att skriva då!

Inte nog med att han jämförde mig med en Herefordko häromdagen – varnar för kalvning med falsklarm flera veckor i förväg för att sedan kanske utan förvarning slå till – Istället för att hjälpa till att trassla remmen ur fläkten zoomar han in baken i traktorns gap… Gentleman där

Trevlig helg!

Spark o’hoj! Krävs på isbacken nu!

Ja, Gudars skymning vilken dag! Kan meddela att stadsrundan
igår var onödig – hade något fuffens figurerat hade dagen definitivt utlöst
det! Jag som vant mig på latmanslivet med småplock och middagsvila, sitter just
nu som en blöt flugskit i soffan. Halvt utfluten, halvt fast och i stort behov
av avtorkning!

Då vi inte halmat i ligghallen som tänkt på ett par dagar,
då jag inte varit pigg för det, så tänkte vi göra det idag! Körde foder till
djuren, åkte efter en halmbale och satte kurs på ligghallen. Satte in den när
jag blev varse en ko innanför. Och fick plötsligt syn på en KALV!!

Välkommen, min 36:e kviga i ordningen.

Men det ska
inte vara någon!! Joo, hon måste tagit sig direkt med tjur! Första ligan fick
ju chansen 13/5. Eller vänta nu… Nio månader och en vecka…blir det
verkligen januari?! Tiden går ju fort nog… Hur i hela friden har hon kunnat
ta sig? Jungfrufödsel?! Nä…enades jag och drängen, när vi kom ihåg att store
luffetjuren gick med korna. Denna ko släpptes ju aldrig över till kalvhagen
eftersom hennes tvillingkalvar var dödfödda. 17 mars. Hon måste sannerligen ha
läkt kvickt och tjuren varit kvick på att betäcka om henne.

Aja, kul med en liten (liten) levande kvigkalv i alla fall! Ko
och kalv in i kärran och vi andra in för sen frukost. Leta reda på märken och märktång. Men
vad i hela friden gör vi nu?! Finns förvisso plats inne att binda kon och låta
kalven springa lös. Med biverkningen att de inte kan släppas ut förrän till
betessläppet. Ett uteställe finns. Med smidig utfodring och elvattenkopp. En
temporär lösning under en månad tills resten (hoppas jag) kommer igång med
kalvningar och vi kan nyttja sjöhagen. Det kyffe som går under ”Tjurens”. Okej!:

Spark i arslet på pressen. In med halmen, bräcka loss
grindarna som frusit fast, in med ko och kalv från kreaturskärran, stänga. Sen
står pressen ute ju… Inte helt bra!

”Den måste gå in i lagården på andra gården!”
hävdade drängen. Vi i varsin traktor om det mot förmodan skulle vara mjukt i
surhålet, och ner till andra gården. Tittade på hålet till ”liggdelen”
där och konstaterade att det krävs precisionskörning på hög nivå om detta skall
gå. Med rumpan i anslutning till lagården var det dock bara att konstatera att
inte ens enormt skicklig körning kan få hålet att växa 30 cm på bredden och 10
på höjden för att det skulle gå… Ängahuset då?!! Jo, storleksmässigt, visst. Men det är för ojämnt och träd ivägen för att komma intill med detta långa ekipage. Var krångligt nog med gamla pressen, och den var ju flera meter kortare än denna!

Som gammal scout ska man ju vara ”Alltid redo”. Lite väääl tidigt att ockupera traktorer med skördemaskinerna redan kanske…

Drängen drog iväg med ekipaget till
maskinhallen på föräldragården, där han skulle lämna allt så mannen får packa
runt sina grejor imorgon. Jag tog den andra traktorn hem efter bil för att
hämta hem honom. Två hundra meter från gården så kvittrade det till en extra gång i
fläktremmen på traktorn och sedan rök den. Jisses vad det luktade bränt gummi
när jag svängde in på gårdsplan!

Navaran som inte varit igång på länge sa, föga förvånande
klick-klick, när jag vred på nyckeln. Hämta batteri och kabla igång den. Iväg
efter drängen och stannade på hemväg för att plocka upp mina nu icke-fastfrusna
batteri som blivit kvar sen betessäsongen. Hem och snabbt in med huvudet under
huven på traktorn för att trassla upp den där remmen för att kunna mäta den och
beställa en ny. In, hopp ur understället, hopp i jeansen. Ropa Hej till barnen, ta den
där (lunch)mackan i näven, en flaska vatten och iväg till massagen för att ramla
över tröskeln där en minut före utsatt tid! 16:00!

Puh! sa jag när jag väl var där, för att göra om det samma när
jag väl kom hem!

Leve ketchupeffekten! Eller?! Jag ska sova gott i natt, kan
jag lova! Kroppen är slut just nu!

Inte ett dugg av det jag tänkt med dagen när jag vaknade
blev gjort (baka, städa, ta hand om tvätten, det som jag skjutit framför mig
tidigare i veckan) – men en väldigt massa annat! Mazarinkakan ska få sin
glasyr, jag ska få mitt kvällste och morgondagens fikagäst får ta resten som
det är! Och hör sen! (Fick sms med frågan när jag är inne. Svarade efter halv
tio om inget strular… Tur dagen D var idag då!??!)

Avslutningsvis hör man ju ibland att de vilda djuren drar
sig mot städerna. Dock har jag aldrig hört talas om hjulbärande vildsvin i
Lund tidigare! Men det finns det tydligen. I skepnaden av ”gamla Volvosar”! Så
onödigt att de ska buffa på andras bilar!

Lite ny layout här! Försöker även fixa så att bloggen hamnar
direkt på bondeniskarvhult.se, så var redo på att något kommer att hända
framöver (när jag kommer överens med tekniken…)

Hela huset har fått gardiner, men har hittat lite jul här
och var också… Dagarna som gått har jag legat lågt, inte mått jättebra i
varken kropp eller knopp. Bukfettet drar all världens väg och efter två rejält
oroliga dagar blev det efter ett par telefonsamtal en sväng på några timmar
till stan och sjukhuset för kontroll. Självklart var allt lugnt då, så typiskt,
men är grundligt genomgången av flertalet personal från undersköterskor till
läkare, med tid för ny genomgång om ett par veckor, så för tillfället är allt
ok. Shit, där rök mitt sista svepskäl för att undvika tvätt, städ, disk och
sånt… Självklart ska Kissen ”hjälpa till” att stryka köksgardiner

Selma och Snobben höll mig sällskap i soffan under kvällen!

Igår ringde en undersökare från Sifo, gällande svenska
lantbruk. Fick hon ställa lite frågor? Kör på, sa jag, men räkna med att jag
tuggar i mig frukosten samtidigt. Hon fick sina svar på inriktning, investeringar,
framtidsplaner (inte så många 2017, ska prioritera att hitta en ny vardag och
hålla näsan över ytan), lönsamhet och liknande. Bland det sista frågade hon om
ålder (vänta, måste räkna på fingrarna en stund! – Shit vad häftigt att du
satsar!! – Nej, dumdristigt! – Absolut inte! Shit vad häftigt!), och ett tips
om att satsa på turism. ”Många stockholmare skulle vara beredda att betala
mycket för att få uppleva en riktigt gård!” Gud bevare mig! Som om jag
inte har tillräckligt mycket att tänka på utan nollåttor rännandes omkring mig!?!
(Fler än grannarna:)) Avslutningsvis tackade hon för en ”sällsynt trevlig
intervju”, så jag gjorde väl nåt bra igår.

Under morgonutfodringen imorse ringde en annan piggis, men
han ville prata med Johan som var målare. Nej, många kontakter har jag, men
ingen målar-Johan. Lycka till med ett annat nummer.

Packar pappa inte undan sina nyspikade biramar, får han snällt räkna med att de får andra användningsområden!