Gårdagens lagårdsfönster, kalla dörrhandtag, natur och törstiga djur som tvingas dricka när det bjuds pga kyla:

Imorse var glädjen hög då tempen krupit upp till fem minus
så värmeslingan i slangen till utekorna tinat upp vattnet! Drog upp en ny bale till
djuren i lagården, mötte upp där den andra tagit slut och började snurra av
nätet. SWOSH! sa det plötsligt när nätet satt med knappt ett varv kvar. Så låg
nästan hela balen i en hög mitt på foderbordet! Det händer ibland med
löspressade balar, men då brukar man bara ha lite granna kvar på spjutet och
kärnan i balen ger sig. Snabbt iväg med den tredjedel som satt kvar på spjutet,
och kom nästan ut från foderbordet när det rasade av också. En bale, som räcker
till knappt en och en halv utfodring, i runda slängar 100 djur, placerad på en
sträcka av tolv djur. Bara att börja häva undan från de bundna djuren, så de
inte skulle dra ut allt i båsarna och sedan gödselrännan. Jag och drängen
hjälptes åt att ta grepp om den ”lilla” rullen som låg nästan
utanför, skickade ut den från foderbordet och drängen slant på kanten. Hux flux
låg han i ett berg av hö, sprattlandes som en skalbagge på rygg. Vad
herefordtjuren tänkte, vet jag inte (”Va?? Seg gubbe i röd fleece till
frukost?). Drängen landade mjukt i alla fall. Att sedan försöka trycka sig upp
när underlaget är stabilt som en vattensäng är inte det smidigaste för en stel
gammal gubbe!

Trots allt var stämningen ganska uppsluppen. Balen som
skulle räcka i eftermiddag fick ligga i drivor, tjurarna i boxarna var inte
hungriga i eftermiddags, kan jag tillägga.

Glädjen var inte långvarig då vi blev varse att de två stora
tjurarna ute inte hade något vatten. Troligen frös den ledningen i vinden igår,
sen tar det ju en stund för värmeslingorna att tina upp isen, men under
eftermiddagen var det även flöde där!

Skönt att se att djuren inte underutfodras! Och vad söt kvigan var med snö på hela sig imorse!

En dag inne med den efterlängtade (?) skafferistädningen. Tänkte
gjort det innan jul, men bättre sent än aldrig! Ett par paket riskakor, bäst
före 2011-12, välling som var nästan lika gammal, som jag av erfarenhet vet att
hönorna slåss för att få tillgång till. Hönapöna glada, jag barnsligt lycklig
över ordningen i skåpet! Men hur mycket kan man trycka in i halva skafferiet? Här är svaret:

Men inte heller den lyckan blev så långvarig – drängen
ringde när han mjölkade sina två kor om att vi hade vatten i undantaget i
lagården! Överallt! En sprucken slang, så sprutelut i den delen. Han skyndade
sig efter trappstegen för att vrida av vattnet dit ut, och fick den gamla
rostiga kranen i näven! Vilken parodi! Han fick snällt vrida av inkommande vattnet
till gamla lagårdsdelen. Mannen offrade sig och gick ut för inspektion.

Tacksam för att svägerskan ligger på nyckel till rörfiman,
ännu mer för att hon offrar sin lördagskväll för att åka till jobbet (tre mil
enkel resa(?!)). Det finns hopp om att de elva djuren i gamla lagården får
vatten innan läggdags!

Inne har en apelsinsaft blivit satt, den får kallna över
natten. Hallonen är satta med socker och ska kokas till sylt imorgon, nu ska
jag hålla kvällen och krascha i soffan en stund före sängen. Det händer nåt
jämt på detta ställe! Shit, vilket tråkigt liv man måste ha i stan!?