En ung bondes vardag

Hemma igen efter att ha gjort en blixtvisit till Skånelandet
och avverkat nära sjuttio mil på dryga ett dygn.

Klarade mig undan Skånesnön på min resa neråt, landade i
mors soffa en stund när de var iväg på kalas och jag och katten delade på
huset. Tidig läggning för att vakna upp till en ny dag och styra mer söderut,
till Trelleborg.

Vilka vårkänslor som väcktes på vägen dit! Höstgrödorna
skimrade grönt, solen sken på en klarblå himmel med några slöjmoln. Den plöjda
åkermarken glimmade kilometer efter
kilometer. Sen klev jag ur bilen och frös ihjäl i vinden och den nollgradiga
tempen!

Inne i lägenheten väntade degradering till husa och jag
tycker nog att jag skötte det ganska bra medan Hans, nyutexaminerad socionom,
huvudperson och värdinna för dagen, for fram som en skottspole för att ta emot gäster
och vinka av.

Framåt tvåtiden var den värsta öppet-hus-ruschen över, jag
tackade för mig och styrde kosan mot mor igen för middag, vila och lite
potatislastning innan det bar tre timmar hemåt, till fullt vinterlandskap och
åtta minusgrader.

Hemma hade drängens fru förbarmat sig över min stackars
gräsänklingsmake och sörjt för att min familj skulle få lagad mat minst en gång
under hemmafruns bortadygn, så inne hos dem stod middagsrester även till mig
och väntade. Tackar!

Idag väntar lite fix i huset, sista julen ska bort, och
sedan lite tidigare dagishämtning för en sväng till Mormor och Morfar och
Bokbussen, som vi av olika anledningar missat ett par gånger nu. Han som kör
bussen packar ihop och skickar med de gamle om man inte kommer, så vet inte hur
många kassar böcker vi har ståendes nu, men räcker nog inte med fem!

Inte bara tvåbent som saknat mamma. Selma svansade efter minsta steg jag tog igår kväll, skrikandes. Hon var ganska nöjd när jag väl satte mig i soffan…

Mitt nattsällskap. Smidigt att ta sig ur sängen på morgonen… Mannens halva står öde

Igår slappade jag! En stund i sängen med katten på brösten
blev till både en och två timmar.

Julgransplundring med fåtöljer DeLuxe. Passar på att tvätta mitt baksätesskydd rejält nu när det för en gångs skull finns torktid! Barnstolarna kom då in.

Masade mig ut på eftermiddagen, efter att ha plockat lite
inne, och eldat upp granen! Sen blev det familjebad och middag i simhallen.

Barnen somnade i bilen hem och vi andra rasade i soffan en
stund före sängen. För min del i alla fall, när mannen kom har jag ingen aning
om.

Det blev en dryg natt! Jag som ogillar väckarklockor önskade
bara att den skulle ringa, så natten var över. Det började jag med vid halv
två… När sonen varit inne för femte gången innan kl fyra tröt mitt tålamod, och
efter det kom han inte mer!

Lite småfix före lagårdspasset imorse. Hustomten ska lämna
sin tjänst, och vissa saker stannar då upp. Lika givet som det är för mig att
det alltid finns ved inne, är det för mannen att tvätten är ren i garderoben.

Nu ska jag ju bara vara borta en natt, men alltid gott att
försöka ligga lite före!

Så nu checkar jag ut för resten av helgen för examensfirande
i Skåne, i trygg förvissning om att alla mina hemmavarande drängar sköter sig
(och testar om min önskan om rena arbetskläder på måndag morgon funkar…!)

Jag har sagt det innan och säger det igen: Man skulle vara katt!

Ja… Gårdagens eftermiddag blev inte som tänkt. Så
förvånande. Inte för att det fanns så mycket i planerna heller, sen jag backat
från den eventuella föreläsningen med tjejgänget från samhället. De ickeexisterande
planer som fanns kvar sedan innefattade inte att sitta med papper, penna och
klocka i alla fall… Det kan jag lova!

Övervägde länge på att avsäga mig lagården, men det ska ju
vara nyttigt att ändra läge, sägs det, så jag gick ut och rustade mig med
gödselskrapan för omväxlings skull. Avsade mig hävandet av ensilage och bale då
det är svårare att reglera motstånd där än att välja att skrapa en eller tio
gånger bakom en kviga.

Då körningarna i bukfettet höll samma takt skickade jag ett sms till
maken om att påbörja middagen, jag gick till hönorna och sedan in för en (för
mig) lång dusch. Efter det släppte det, så vi åt middag i lugn och ro och
diskuterade hur vi skulle göra. Enades om att ett samtal kostar, just ett
samtal. Det har ju gått fort två gånger tidigare, och ännu är det mucho mucho mycket för tidigt för att riskera för mycket. ”Men helt normalt”,
som man alltid får höra kom även svävandes genom luren från stan, med uppmaning om en lugn
kväll och uppmärksamhet på tillstånd.

Lyckades ju sen då självklart med stollastycket att slockna i
soffan när barnen var lagda. Fem minuter, kanske tio. Totalt groggy och givetvis gick det inte att somna om i sängen sen. Är idag således rejält öm av
träningsvärk, och trött som tusan. Ska unna mig ett par minuter liggandes innan
make och barn kommer hem, sen ska det brassas på i spisen och granen eldas upp!
Hujeda mig vad det kommer att barra när vi petar på den. Börjat hitta barr i
både soffa och säng då katterna älskar att ligga under granen – lagom hemligt.

Men först ska en tvättmaskin tas om hand! Eller tre, en ner,
en upp på tork och en i tumlaren… Tvättstugan – The neverending story!

För en gång skull så stämde väderprognosen ganska väl. Det
blåste, snöfallet ökade under dagen och resulterade i ca decimetern, för
att under sena eftermiddagen blandas med regn.

Innan snön verkade det vara en bra idé att nyttja verandan som kyl för mjölk och saft…

Morgonen bröt av rutinerna. Barnen kördes till dagis,
lagårdspasset gjordes och sedan direkt in för frukost. Se till att några papper
skulle komma med posten och sedan ner för att hämta dottern och halka iväg till
tandläkaren.

Hon gjorde som hon sagt. Sprang in och fick tag på deras
krokodil/drake (jättegrotesk med lösgom i munnen), gapade som en galning och
läxade sedan upp tandläkaren när de borstade tänderna ihop på krokodildraken
och tandläkaren inte borstade tänderna längst in! En gul (precis som drakens)
tandborste lämnades över, ballong och klistermärke valdes och vi hann gå igenom
kontakt-, hälsa-, och övriga uppgifter. Tillbaka i väntrummet för påklädnad
mindre än fem minuter efter inkallandet. ”Smidigaste besöket på
länge”, konstaterade tandläkaren.

Ute hade snöfallet eskalerat under vår totala kvart inne,
men en snabbis i mataffären och sedan ner med dottern till dagis igen.

För egen del var det då bara att dra på sig kläder (efter
väder) och ge mig ut med drängen i traktorn för balkörning till hungriga,
snöiga djur. Tre balar till kor/kvigor, en till tjurarna och två nya halm till
ligghallen. Det var rätt gott att gå in och tända upp i spisarna sen, kan jag
tillägga. Och hänga termobyxorna på tork, det var (typ) påhängssnö!

”No matter if you´re black or white…”

1718 tyckte inte om att det blåste i öronen på henne, men spana in den supersnygga hjälmen hon lagt till med! ”Hälge-varning”, sa mannen.

Bara det faktum att fönstren på alla fyra sidor om huset var
blöta säger en del. Inte ofta det händer!

Idag blåser det bara, än så länge. Snön har sjunkit till ett
par centimeter och det är glashalt ute. Broddarna ska letas fram, julen börja
packas ihop och en stund på kontoret ska det bli.

Ha en bra dag!

Var en sväng hos Jirka i söndags för att tvinga igång min 650 som frusit ihop. Måste ju bara beundra hans påhittighet för motorvärmaren. Gamla filtar och täcken på nosen, och under allt en kupévärmare:

Vad gör vi på dagarna? Inte så mycket faktiskt! Grubblar och
funderar på livet. Planerar ”framtiden”, skissar på olika alternativ,
räknar pengar och kalkylerar. Typ så. Inget vidare av värde med andra ord.

Igår var en diskussionsdag och fikadag. Vi satt inne och
kucklade. Idag har det varit lite jakt på myndigheter – är man inte knäpp innan
så blir man ju det i Krångel-sverige! Sedan en tur med drängen till Reftele för
en ny pall värpfoder och lite smått och gott.

Snacka om fyllekörning! Skulle parera med släpet mellan Navaran och mjölkrummet. Med ungefär släpets bredd plus tio centimeter på var sida… Inget buckligt, men spår därefter…!

Vred åter till bäckenet idag när jag ”skulle bara” slänga iväg en förrymd del av balen till tjurarna, rände i högaffeln med full kraft och slängde iväg, och ungefär då brände det till i vänstersidan. Det var visst tyngre och mer än det såg ut att vara (aaaaaaldrig hänt förr…). Får se om jag håller ihop imorgon, natten ska överlevas först. Blir så fruktansvärt förbannad på mig vid såna tillfällen! Det är så onödigt. Varför kan jag inte bara låta sånt vara, eller åtminstone tänka snäppet längre än till tjurarnas mule?!

Imorgon ska jag ta lillhönan till tandläkaren, de ringde på
sena eftermiddagen om en återbudstid och ville ha ner henne på
treårskontrollen. Kul att de är i fas – sonen har ännu inte varit på sin
femårskontroll! Lillungen har i alla fall berättat för alla hon träffat, samt
otaliga gånger för oss, att hon ska gapa stort och skratta hos tandläkaren. Tror
det när jag ser det… Tror nämligen inte hon är så katig när hon väl är på plats. Och
så hoppas vi i alla fall att väglaget är något så när på förmiddagen, trots
alla varningar som snurrat idag.

Jag skrev i förra inlägget att det är skönt att vi inte
snålar på fodret till djuren. Var nere i ligghallen idag och fick svaret – inte
ett endaste halmstrå finns där! De som faktiskt går in i hallen har väl hållt
sig där och mumsat gammal torrhalm… Men men, projekt morgondagen att fylla på
deras skafferi!

Först ska vi då som sagt se, om man kan skratta och gapa
stort hos tandläkaren! Fortsättning följer…

Gårdagens lagårdsfönster, kalla dörrhandtag, natur och törstiga djur som tvingas dricka när det bjuds pga kyla:

Imorse var glädjen hög då tempen krupit upp till fem minus
så värmeslingan i slangen till utekorna tinat upp vattnet! Drog upp en ny bale till
djuren i lagården, mötte upp där den andra tagit slut och började snurra av
nätet. SWOSH! sa det plötsligt när nätet satt med knappt ett varv kvar. Så låg
nästan hela balen i en hög mitt på foderbordet! Det händer ibland med
löspressade balar, men då brukar man bara ha lite granna kvar på spjutet och
kärnan i balen ger sig. Snabbt iväg med den tredjedel som satt kvar på spjutet,
och kom nästan ut från foderbordet när det rasade av också. En bale, som räcker
till knappt en och en halv utfodring, i runda slängar 100 djur, placerad på en
sträcka av tolv djur. Bara att börja häva undan från de bundna djuren, så de
inte skulle dra ut allt i båsarna och sedan gödselrännan. Jag och drängen
hjälptes åt att ta grepp om den ”lilla” rullen som låg nästan
utanför, skickade ut den från foderbordet och drängen slant på kanten. Hux flux
låg han i ett berg av hö, sprattlandes som en skalbagge på rygg. Vad
herefordtjuren tänkte, vet jag inte (”Va?? Seg gubbe i röd fleece till
frukost?). Drängen landade mjukt i alla fall. Att sedan försöka trycka sig upp
när underlaget är stabilt som en vattensäng är inte det smidigaste för en stel
gammal gubbe!

Trots allt var stämningen ganska uppsluppen. Balen som
skulle räcka i eftermiddag fick ligga i drivor, tjurarna i boxarna var inte
hungriga i eftermiddags, kan jag tillägga.

Glädjen var inte långvarig då vi blev varse att de två stora
tjurarna ute inte hade något vatten. Troligen frös den ledningen i vinden igår,
sen tar det ju en stund för värmeslingorna att tina upp isen, men under
eftermiddagen var det även flöde där!

Skönt att se att djuren inte underutfodras! Och vad söt kvigan var med snö på hela sig imorse!

En dag inne med den efterlängtade (?) skafferistädningen. Tänkte
gjort det innan jul, men bättre sent än aldrig! Ett par paket riskakor, bäst
före 2011-12, välling som var nästan lika gammal, som jag av erfarenhet vet att
hönorna slåss för att få tillgång till. Hönapöna glada, jag barnsligt lycklig
över ordningen i skåpet! Men hur mycket kan man trycka in i halva skafferiet? Här är svaret:

Men inte heller den lyckan blev så långvarig – drängen
ringde när han mjölkade sina två kor om att vi hade vatten i undantaget i
lagården! Överallt! En sprucken slang, så sprutelut i den delen. Han skyndade
sig efter trappstegen för att vrida av vattnet dit ut, och fick den gamla
rostiga kranen i näven! Vilken parodi! Han fick snällt vrida av inkommande vattnet
till gamla lagårdsdelen. Mannen offrade sig och gick ut för inspektion.

Tacksam för att svägerskan ligger på nyckel till rörfiman,
ännu mer för att hon offrar sin lördagskväll för att åka till jobbet (tre mil
enkel resa(?!)). Det finns hopp om att de elva djuren i gamla lagården får
vatten innan läggdags!

Inne har en apelsinsaft blivit satt, den får kallna över
natten. Hallonen är satta med socker och ska kokas till sylt imorgon, nu ska
jag hålla kvällen och krascha i soffan en stund före sängen. Det händer nåt
jämt på detta ställe! Shit, vilket tråkigt liv man måste ha i stan!?

Jag ska säga det utan skrympler! Jag gillar inte minusgrader
och vind!! Inte alls!!

Kallt som attan igår, halv storm kändes det som. Från norr –
dvs hela långsidan på huset tog emot… Hade inte tänkt något utejobb sedan jag
tittat på prognosen, så glad i hågen bokade jag in en fika med ett par stycken
i samhället när jag ändå skulle neråt.

Medan Selmakatten låg i min säng med svansen lindad kring öronen, undrade kossorna varför de skulle gå in i ligghallen för lite snö!? Fiskbensfläta har jag hört talas om, även svinrygg, men herefordsnörygg?!:

Mannen hade hört på rykten att det skulle styckas älgkalv i
jaktlaget, men absolut inget som berörde honom, då han låg för långt ner på
deras köttlista. Tills han öppnade sin mail och insåg att han visst var en av
de berörda… Samling halv två. Jag hade ju bokat in fika strax efter halv två. Barnen fick följa
med mig!

Idag var det också kallt. Tillräckligt kallt för att den
stora traktorn inte ville starta. När drängen väl satte i motorvärmaren så hade
han kört slut på batteriet. Men den lilla startade! Så vi fick in en ny bale
till lagården, då ingen av oss hade lust med det igår kväll! Ännu en bale
sattes in, vi gjorde klart och gick ut för balkörningen. Drängen greppade en
bale, lyfte och traktorn hostade till för att stendö. Jippie! Ispropp! Körde
några gånger med elpumpen och elvärmen bara för att, men traktorn bara hostade lite. Insåg att det inte var lönt, så satte batteriladdaren på den store
och gick in för frukost.

Freeze! And say Cheese!

Mannen kom hem från jobbet och jag och drängen gick ut för
att köra balarna. Lillhönan ville med, så det tog en stund extra och drängen
hann få igång traktorn och hämta en bale. Och råkade komma åt nån knapp som
stänger hela hydrauliken till frontlastaren! Han tryckte på den, och den och de
knapparna, men inget hände. Där stod vi med en död traktor med bale i klon,
och den andra traktorn på tomgång, med bale i stendöd lastare. Det var då vi
tittade på varandra och började asgarva – ”Det går bra nu…!”

Rätt kombination startade upp oljetrycket igen och vi kunde
köra foder till utedjuren. Tog hjälp av startkablarna för lite extra ström till
den lille traktorn i plasthögen, då solen lyst ett tag på motorn (och kanske tinat?!). Den startade
inte. Drog den baklänges (det tränar många muskler att försöka styra en avstängd
traktor, med en till marken nersänkt bale i frontlastaren…) Drängen försökte dra
loss balen ur dödtraktorns klo, men drog istället hela traktorn med sig.

Äh, tänkte jag, nu har det väl skvalpat runt i dieseltanken
ordentligt. Och traktorn startade! Kvickt fram med den på lagårdsbacken!

Däcket kom hem från stan igårkväll! Drängen fraktade det frän mjölkrum till balvagn och mannen la på det. Sen kom hans utmaning – att få loss den fastfrusna domkraften från backen…!

Sen var det dags att tina vattenkoppen till mina femtiotvå
djur som stod utan vatten. – 12 grader och nordanvind tenderar till att frysa
vinkeln i utmatningen! (På de nyare kopparna går värmen ända fram till den svarta nippeln, den slutar inte där röret kröker, jag förstår varför!) Varmluftspistol och bara vara rädd om plasten, med
tjugotalet törstiga djur i ryggen. Det hände nada! Så tjurigt brukar det inte
vara! Efter många om och men med strömletande för att se så inte värmeslingan i
slangen gett sig, insåg vi efter demontering att vattenkoppen var snustorr
inuti. Tinat i koppen och tinat i lagården – bara vägen ut som finns kvar att
frysa i… Vanlig vattenslang och sommarbalja fram till djuren. Mannen ställde
sig och vakta den galna hjorden, då jag var så genomfrusen att varken händer
eller fötter lydde längre.

Pinka i kors har jag hört talas om. Men dricka i kors…!?? Det är till att göra det smidigt för sig!
In och tina mig, ut och utfodra i lagården. Djuren ute hade lugnat sig, men
några lågrankade smög sig framåt för vatten. Inväntade de sista innan jag gick
in, men de blev aldrig färdiga. Gick ut och tittade – fruset i slangen! Jahapp. Släpa in
slangen genom hela lagården till mjölkrummet för att koppla i varmvatten och
tina den… Så gick ytterligare en kvart, jag som lovat barnen att rallyfodra
då de varit ensamma många och långa stunder idag…! Dåligt samvete? Nää´rå…

Ner med slangen igen när proppen var löst och de sista sex
fick dricka sig otörstiga, medan jag pendlade mellan baljan och lagården för
att hålla värmen. Sen dra in slangen, tömma baljan och dra in den. Sen frös
vanten fast i handtaget när jag skulle stänga lagårdsdörren…

Totalt genomfrusen satte jag mig på en köksstol vid vedspisen
med en stor kopp te. Sen drog vi igång med raggmunkar och bacon (i brist på
saltat fläsk), jag med två pannor på vedspisen och mannen vid elspisen. Jag
fick upp värmen då! Oj, vad skönt!

Mitt under kvällssagan med sonen, ringde drängen –
”Du… Vattnet har frusit i lagården…!” Men bara i
”undantaget” som står utan djur, vilket resulterar i att drängen inte
har vatten i sitt hönshus. Det är inte första gången, säkert inte den sista,
men man får ju alltid hoppas att det tinar fint, så inte rören spricker…

Fortsätter kylan och vinden (vilket jag absolut inte tror),
så ser vi fram emot fruset vatten på vår andravåning inom kort!

Visst är det kul med vatten och is! Imorgon fortsätter
showen!

Inne i lagården har vi på senaste tiden haft knastertorrt hö. Barnen är till sin stora förtret portade, drängarna går runt och hostar (de är ändå för gamla, så det är inte så noga) i Lutzerdimman, och själv använder jag munskydd. Tror det tar en del från lungorna…

Drängen svängde ut från åkern igår med fullt lass balar och kärran började gå konstigt. Bara för honom att lasta av igen, binda upp boogin och lossa däcket. Skickade det med grannen till stan imorse.

Sjön har lagt sig med is! Hur är detta möjligt efter två
nätter med sju minusgrader!?? Bytte balkörningen mot frukost direkt och sedan
ut för att göra klart kossornas hage. Det vill säga, dra ny tråd på de trettio
meter som saknades!

Fick en rulle (!) med riktigt grov ståltråd av en bekant för
ett tag sedan. Han tyckte tråden var för grov och ohanterbar, så den var
upprullad igen och skulle slängas på tippen! Den kom vi över, men då vikten enligt
lappen var 56 kilo, så har den blivit liggandes i väntan på en rejäl raksträcka
att dra ut den på. Idag kom den fram i alla fall. Dock verkar det inte spela
någon roll hur man vänder den – tråden löper från in- och undersida ändå! Men
fortfarande billigare att lägga lite tid på att undvika trassel, än att köpa
likvärdig! (Så tack, och inget annat!)

Köss Karlsson, vad djur jag har!

Skickade iväg sonen med en ände och satt
själv och matade ut (försökte avstyra trassel) från vindan. Djuren släpptes
över, fick sina balar, jag fick snällt gå ner till grannhagens vattenhage och
släppa ut en kviga som stängts in där (säkert ingen ko på isen…), och det
blev dags för lunch. Sen ut igen för att dra i de sista isolatorerna. Och det
där att gå i en hage full med kreatur och vifta med en rasslande spann… Räkna
själva.

Mmm, lakrits?! Allas vår egen 1703 ledde, föga förvånande, tåget efter mig

Djurens vinterhage är klar, ligghallen halmad, delad och
öppnad och nu hoppas vi att den frusna vintermarken håller i sig!

Imorgon blir det en sväng till samhället för proviantering
inför kvällningens gäster.

Framöver måste vi leta reda på en ny spis – på den vi har
har stora plattan lagt av. Eller, rättare sagt så funkar den skitbra, ibland,
inte alls ibland och endast på full effekt ibland (på ettan). Termometern i den
funkar ibland och idag rasade luckan till underlådan…

SNÖ!! Fram med släden!

Då jag, som i de flesta januariar, kör en snabb
avsötningskampanj på mig själv (när man inte får bort sötsmaken i munnen hur
mycket man än borstar, och julmust och godis sitter kvar i veckor), blev jag
inte jättelycklig över att man och barn gjorde en sats av mina favoritmuffins
tidigare. Men det är ju bra att psykas! Man ska utmana sig själv – en tvättäkta
fikagris som motstår rykande färska muffinsar… En viljornas kamp där jag
vinner! Men det är ju bara en vecka till, så nedräkningen har börjat! Samtidigt
får man ju ”hålla igen lite” när allt stramar efter julhelgen(!) Eller?!