Ordspråket som ploppade upp i huvudet kanske inte var
riktigt rätt citerat, men ironiskt nog passande. Det blev en eftermiddag där
jag är enormt tacksam för den förtidiga födseln av lillasyster. Jag må vara
galen, men en och en halv timmes linedance är rena picknicken mot att ligga på
mage i en ligghall, med båda armarna i en ko. Den ena till armbågen och den
andra till axeln. Letandes efter ben.

Kossan hade kämpat ett par timmar när vi föste in henne i en
av ligghallarna för att kolla läget. När hon la sig ner syntes det plötsligt tydligt
att den där delen av fosterhinnan som hängde ut, i själva verket var en svans. Och
inga bakben. Lös det! Men som sagt, med hela armen inkörd och ändå bara
räckvidd till kalvens has var det inte lätt att dra fram klövarna. Så det blev
till att försöka pilla in ett dragrep kring låret på kalven – den måste ju ut!
Även om jag, på riktigt, fastnade med ett par fingrar när kossan krystade till.
(Ännu ett fascinerande scenario målades upp för akuten; Äh, jag klämde av
fingrarna mellan bäckenet och hasen! Allt medan drängen stod bredvid och
skrattade.)

Å-HEJ! sa hon

Ringde efter draghjälp från mannen sekunderna innan kossan
reste sig upp och gav mig läge att sno repet kring ligghallens stomme. Det var
spännande en stund med flyttbar hall, måste jag medge. Jisses vad starka
dragare kor är! Men hallen höll, kalven drog hon ut ett par decimeter innan hon
la sig igen och maken anlände. Sen drog han några gånger och kalven släppte. Död,
givetvis. En stor, och rejält långbent, kviga från en gammal och rutinerad ko.
Kossan ligger platt på sidan så här en timme senare, har troligen en del att
återhämta. Än lever hon i alla fall, även om det kändes som läge för nödslakt
en stund innan vi fick ut kalven.

Alltid lika tråkigt,
men man kommer ju till en punkt där det gäller att rädda det som går

Gick in och bytte ut min blöt-i-ärmarna-tröja och kom ut precis
samtidigt som grusbilen kom. Imorgon lät det som att den där Gräv-lingen skulle
komma. Hans och sambo kommer över dagen om inget inträffar, och på söndag blir
det förlossning. Förlåt, menar ju födelsedagskalas – för mannen. Så helgen går
nog, denna med.

Men nu ska lillan tankas färdigt, jag igenom duschen, (om
inte annat för att tina upp de vindpinade brösten – det går inte att krypa i en ko med vinterjacka på) så ska vi ner och möta upp
familjen för middag i simhallen igen.

Trevlig helg medan jag vippar igång rörlighet och känsel i
fingrarna igen!

Och så önskar vi givetvis också ett Stort Grattis till gymnasiekamraten och sambo som fick en fin liten son vid lunchtid idag!