Takstolarna är på plats! Därför samlades hela gården idag
tillsammans med snickarna för elvakaffe med tårta.

Fiaten var på semester ett par timmar hos svetsaren, så
efter fikat kördes drängen ner till brukssamhället för att hämta hem traktorn
och kopplade sedan på pallgafflarna för ihopsamling av fångstgrindar. Vi
lämpade nämligen över barnen på drängens fru, och rustade för djurdelning. Mannen,
drängen (en gubbe som stod i vägen – perfekt!) och jag riggade och sorterade
upp djuren i olika grupper; kvigkalvar som skulle stanna hemma, kvigkalvar som
ska iväg på bete, och tjurkalvar. Alltid ett meck att få ihop det, och sedan se
till att man får rätt kalv till rätt ko. Tror det blivit rätt nu i alla fall.
Den enda som vrålar, och då är det på riktigt VRÅLAR, är
kalva-endast-svans-kossan som nu blivit av med den tjurkalv hon lyckats
”adoptera”. Lugnar hon sig inte framöver får hon väl följa med
”sin” kalv till avkroken och gå på slakt till hösten. Detta totala
okynnesskrikande kan göra vem som helst nipprig!

Nysorterade tjurkalvar
med mödrar. Bakom dem gruppen osorterad.

Lite kul var att snickarna bad sonen som alltid har sin
bössa med sig, att gå och ”skjuta den där tuppen”. Tio minuter senare
gick jag in i kohagen med en rulle stängseltråd och några stolpar vilket vevade
igång närmre nittio kreaturs skrikande!…

Det rullade på bra i alla fall, med djuren. Fösa in i en
mindre fålla, slussa in dem smågruppsvis i grindarna, släppa ut tjurkalvar och
tjurkor i en anslutande liten fålla. Stänga den delen av grindhagen och öppna
andra sidan för att släppa ut kvigkalvar och kor i den så kallade highlandhagen
(sen jag hade Highland Cattle där), och sedan öppna på tredje stället och fösa
kvigkalvar och kor, som skulle stanna hemma, över vägen. De djur som hamnade i
highlandhagen snubblade direkt ner med näsan i det gröna gräset. Tjurarna var
så överansträngda att de flesta trillade ikull och idisslade. Och det gäng som
ännu inte blivit sorterade, såg sig lagom uttråkade till att också ligga och tugga.
Tillräckligt avslappnat för av vi vid varje ny skock in i grindarna nästan fick
peta på kalvarna för att de skulle stiga upp och gå med. Känns rätt bra
faktiskt!Utanför bild precis till höger går mannen. Nere till höger syns
stängselbandet vi hade mellan oss för att fösa djuren. Och så syns ett exempel
på de icke-livrädda kalvarna.

Efter dagens bravader ska det bli gott att krypa ner. Satt
med den småfebriga sonen och blåste såpbubblor en stund, med lillhönan nånstans
hos grannen och lillan halvsittandes i vagnen för övervakning.

Igår kom gymnasiekamraten med sin familj på lunch. Sambon
åkte tidigare för en fotbollsmatch men hon och sonen stannade kvar till sen
eftermiddag. Skiljer tre veckor på våra bebisar så lite kul att jämföra (vilket
man aldrig ska göra) och prata igenom funderingar – min tredje, hennes första.
För övrigt är vår lilla minibebis faktiskt tre månader idag. Swooosch sa det!

Bäbis om
”laddar” inför mys

Det heter ju att det är en kort vecka det här, vi får väl
se… Vi får göra det bästa av det. Pratade med en gubbe idag om bete, frågade
om han blir galen på mig om han får tre kor som ska kalva senare i sommar på en
av sina bitar. Svaret: ”Galen?! Jag brukar väl inte bli galen på dig! Går
det? (OOOOOhja!) Jaja, då får vi väl ta en kram då!”

Nu ska jag natta min bebis och sedan sätta mig i soffan med
kvällsteet och boken och sen kanske (inte) anamma lillasysters sovställning:Ha gott!