Det var inte så jag la
henne!
Då var det Mors dag. En påminnelse om att sommaren står för
dörren. Ännu en påminnelse var att vi preppade lillhönan full med Alvedon och
tog en snabbis till High Chaparall för att lösa säsongskort till rabatterat
pris. Inte alls mycket folk, vilket brukar vara en lättnad, men med ett febrigt
barn blev det inte mycket mer än en lunch, lite titt på hästarna och en svängom
på gungbrädan innan vi tog varsin glass och åkte hem. Och vet ni? Det regnade!
Förvisso inte mer än ett trettiotal droppar som absolut inte gör ett jota mot
torkan, men det var ändå ett bevis på att Moder Jord inte glömt bort hur man
gör!
Tog hemvägen via macken och sedan föräldragården för att
titta till kossorna där, rädda Robban Klippare från sin fastkörning och smussla
med lite rabarber.
Slagna hjältar
Väl hemma var bebisen hungrig, så maken sprang till de
hungriga ungdjuren i lagården som snart måste ut. Jag tog sedan en tur på gräsklipparen,
det är ett halvdagsjobb bara det. 
Snäääälla bi…
Precis kommit in med två sovande barn på andravåning,
mannen städandes på byggplatsen, bebis i pyjamas vid bröstet och så råkade jag
visst hitta min surdeg som jäst ungefär tio timmar extra i kylen! Borde nog se
till att få in bröden i ugnen snart!…
Målet inför denna helgen var att någon av oss skulle gått
med trimmern i trädgården då här ser bedrövligt ut. Det gör det fortfarande.
Men va fan, vi har gjort mycket annat!
Imorgon är tanken börja köra djur till andra gården. Får se
hur länge den planen håller.
Mata klart och natta lillan. Skicka in surdegsbröden i
ugnen. Försöka vinscha in mannen (vilket brukar vara lättare gjort än sagt…) och rasa i soffan med te och lite rabarberpaj.
Det är nog den närmsta planeringen för kvällen!
