En spackling och slipning följt av ännu en spackling. Check.

Hade fikagäst tidigare i veckan som ifrågasatte vad vi
skulle göra med den gamla blottade väggen i sovrummet. Vad då? Klart den ska
byggas in. Men ett frö var sått. Och det gror… Fortsättning följer i höst.

Fick hem ett lass spannmål (med tillhörande traktor, så nej,
jag har inte investerat), och ett grymt skyfall äventyrade det hela under
kvällen. Nästan så att man ångrar att hela familjen tog sig en ledig
eftermiddag hos Mormor och Morfar med terminens sista Bokbuss.

En inspektion av
kossan gick inte så bra. Hon ville inte riktigt visa upp sig. Sen satte jag mig
på huk ett par meter ifrån för att få bättre blick på det Morfar tror kan vara
sviterna efter ett ormbett. Det höll på att kosta mig peruken. Varför tog du
inte en bild? frågade jag maken som stod en bit ifrån. ”Nej, jag bara
inväntade att du skulle få en slick i hela ansiktet” svarade han. Kossan verkar ok igen i alla fall. Och hemma hade drängen klippt gräset, så sonen såg sin chans att få köra remmalag!Men man får intala
sig att man behöver komma ifrån ibland. I synnerhet som de där djuren faktiskt
fick åka ett par byar norrut, äääääntligen. Vilket också drog ut på tiden då
det visade sig att markägaren, som lovat att rensa stängselgatan och bett om en
veckas extra tid för att hinna (vilket blivit tre veckor) och ändå var det inte
gjort nåt. F*N vad sånt retar mig. Då kunde han väl sagt nej från början så
djuren kommit iväg i början av juni som det var tänkt!? Fick ju istället
försöka fjäska dit maken med motorsåg. Han som absolut inte har något annat för
sig än att ligga i soffan och zappa på TV:n.

Kvigorna tyckte sig
stå stadigt med den halta tjuren, som knappt inte haltar längre, framför sig. De
gamla korna hade dock brått ut

När man vet att tråden
varit mer eller mindre kass i nio år och man ALDRIG tänker sig försöka trassla
upp den igen…

Så där kring elva igår kväll, när mannen drog över skarvarna
med spackelspaden med pannlampan på, och jag nattade hönorna, kom jag på att jag nog borde plocka av
jordgubbarna. Och det tog inte lång tid innan jag insåg att jag behövde mer än
näven att plocka i. Två liter frös jag in och några hamnade med glass till
fikat där klockan alldeles-för-sent.

Idag är jag mest trött. Och nöjd över bedriften att jag
faktiskt kom ihåg att köra sonen till ”inskolning” på fritids imorse.

Lyckades sedan med att backa intill spannmålslasset som
blivit nerregnat i natt. Inte kul att vi tippade kärran och det rann ur den. Trots
dubbla presenningar. Då är man glad att det finns en gammal tork under bingen
som man kan mullra igång så allt inte blir helfördärvat. Inte var det så illa
med spannmålen heller med tanke på hur det dammade.

Plötsligt släppte
fuktproppen och då var luckan visst lite väl mycket öppen…

Mannen gick tidigare från jobbet och efter lunchen åkte vi
ner och tittade på golv och tak. Börjar ju vara läge att bestämma sig för nåt
sånt nu. I synnerhet som assistans/piska kommer nästa vecka i form av Mor och
B.

Pratade med Mor tidigare. Stående frågan är alltid ”Går
det i 290 som vanligt?” Ja, mellan varven kommer vi ner på det, är det
lika stående svaret. Maken åkte till föräldragården klockan nio när det blev
lugnt här. Hörde hur Mor suckade över det, men vid den tiden är ju kvällen ung,
även om jag väldigt snart ska ta mig en trappa upp, känner jag. Wish me luck!

Lilla biet var
törstigt!

Kom på mig själv tidigare med att undra hur folk slår ihjäl tiden i en vanlig villa. Själv är man ju glad om det bara ploppar upp två nya saker för varje sak som blir gjord på listan. Hjälp vad tråkigt det måste vara i lägenhet! Å andra sidan får man väl mycket tid över till annat. Har en känsla att jag/vi kommer att titta tillbaka till denna tiden och säga ”Hur gick det där till? Egentligen…?!”

Inte fick hon vara med
och bygga inte. Inte ens få titta på!

Har någon haft en
dålig dag sparar jag bästa bilden till sist. En något chockad (värre än
vanligt) och skeptisk lillasyster som fick gröt kring munnen.

God natt!