Normalstatus va?
Halvfärdigt kök med extra lånespis och avställningsyta är snickarnas trappstege
i sällskap med taklacken…

Drängen ringde imorse innan någon av oss (nej, inte ens
mannen) hade masat oss ur sängen. ”Jag möttes av en tjur i lagården, kan
nån hjälpa mig?!” En av de stora slakttjurarna hade lyckats åla sig ur
sitt halsband, så han hade haft mycket nöje i lagården av utseendet att döma…

Lillasyster pep till ett par gånger för att uppmärksamma
”Mamma, du glömde mig i vaggan!” men tystnade troligen direkt i tron
att jag var på det sedvanliga toalettbesöket före hennes frukost, för när jag
kom in en kvart senare låg hon kvar (vilken hiskelig tur!!) och lallade.

Att nosen skiftar mellan att ha tvärtäppa och störtflöde, är
irriterande. Men det som är värst är att öronen kliar. Jo öronen. Så vida pass
att det känns som om det är en myrstack långt in och rotar. Blir
TOKIG!!!!!!!!!!!!!! Tack och lov har det lugnat sig nu under kvällen. Det är
hanterbart nu. Visst uppskattar jag att Mor och B var uppe hela förra veckan, men de glömde ta med sina baciller hem…

Tappade upp honungen igår. Hade kanske varit bättre ett dygn
tidigare, men tiden. Det rann i alla fall så vida pass stilla så vi kombinerade
nytta med nöje, den minsta och jag. Femtiofem kilo stannade det på. Vågar man
hoppas på lika mycket till hösten?!

Drängen slog medan vi var på föräldragården. Mannen
strängade det åt mig idag då jag inte varit helt hågad. Mest suttit på golvet
och skruvat lådor. I vanlig ordning spökar blodtrycket rejält när jag inte mår
hundra, så bara att ta sig upp i stående har tagit lång tid för att få alla
delar av hjärnan med sig. Inte helt sugen på fokus i en varm traktor då. Men
att vingla på trappstege funkar?!!

Målade nämligen taket en sväng. Det ska jag inte göra om. Åtminstone
inte när jag är ensam hemma med en lack som torkar nästan innan penseln är ur
burken, två barn som slår ihjäl varandra (jodå, även mina ordentliga, rediga
ungar) och en bebis som såg ett spöke och skrek mer under min målartimme än
hela sin livstid totalt hittills. Det var lite svettigt en stund, men taket
blev struket en gång och bebisen hann jag ta innan hon kvävdes helt. Fick hänga
med i selen en snabbis till lagården, vilket inte alls var bra, sen
konstaterade hon hur tråkigt det är att skala potatis:

Det lilla hår hon har
i nacken håller sig mörkt!

Köket tuffar på. Känns faktiskt inom räckhåll nu. Bara
slutfixet kvar. Typ handtag, vitvaror, fönstersmygar, foder, lister,
skåpluckor, diskbänk, blandare, tapeter… Ja, det ”där sista” är
visst rätt mycket ändå. Bjuder på en snabb bild. Fler blir det inte innan det
är klart, så är någon nyfiken får den komma hit!

De stora barnen kidnappades i måndags av faster, storkusinen
och hans lillkusin på andra hållet. Imorgon skulle min moster ta dem, men
Mormor la sig i och skulle ha dem istället. Så moster fick stå tillbaka till torsdag.
Nu slåss de om barnen!

”Hon var inte
bältfastad!” konstaterade lillhönan.

Wihoo! Pappatid!

Natti!