En ung bondes vardag

Tekniken är inte på min sida idag, därför kommer de
spännande bilderna vid annat tillfälle!

Gårdagen omfattades inte av planer på att hela klanen skulle
samlas på föräldragården för bodelning och rensning. Men så blev det i alla
fall.

Maken startade med en sväng till Höglandet för en vedspis
till ovan nämnda, och sedan var det i stort sett till att åka iväg. Sex timmar
där. Det där med att plocka det sista ur köket, knacka ner kaklet, riva
inredningen och skruva nya stommar, samt ta en titt i avläggarna på bina… Det
blev inget med det! Och när vi väl fått i oss ”middag” i form av en
köpepizza vid halv tio på kvällen, var motivationen inte särskilt hög.

Nu råder det då totalt kaos. Alla frågar alla ”Var är
’det där’?” och samtliga svarar ”Någonstans…” Allt utom tre
överskåp och diskbänken är borta. Lite golv är lagt och lite stommar är monterade.
Mor och B kom på tidiga eftermiddagen.

Min plan var att stränglägga det som slogs i lördags och pressa
det under eftermiddagen. Detta slogs också omkull då maken tog en vitvarusväng
till stan. Vidare åkte drängen för att slå mer till morgondagen men några
timmar senare ringde han och bad om assistans, då han ”kasat i bäcken”,
som han uttryckte det. Lämnade barnen hemma, då antingen fader eller mormoder
strax var i antågande. Slängde på wiren och ner till andra gården. ”Kasat i
diket” var nog rätta benämningen. Det övervuxna dikets kant hade rämnat,
och därnere plaskade drängen med sin Fiat. Kopplade i med vältrisk och insåg
snabbt att vi behövde förstärkning. Prästabonnen tillkallades och han kom som
vanligt på studs. Men även han bangade med risk för att traktorn skulle slå runt,
så det blev ett samtal till Assistanskåren istället. En timme senare dök han
upp och kopplade i. Och lastbilen började glida baklänges i sidled av
motståndet… Jag blev inskickad (första gången någonsin på insidan av en
lastbil!) för att hålla på bromsen. ”Det kan vara det lilla som gör
det!”

Traktorn upp och vägen fick lite tillskott på tjälskador. Drängen
kunde fortsätta sin slåtter på behörigt avstånd, även om diket nu syns tydligt.

Hem och fika, tanka bebisen och äntligen iväg med
strängaren. Mannen ringde sedan och Mor skickades upp till min dåvarande
position för mat igen för lillan och kort därefter styrde de kosan mot Mormor
och Morfar.

Gjorde färdigt och körde hem, lagom till kvällsmat och en
nattkram från barnen. Sedan en snabbis i avläggarna för att se hur det gått. Ägg
i båda kuporna, men ingen av oss hittade monarken, så förhoppningsvis finns hon
där fast väl gömd. Får kika en annan gång, när alla andra bi inte är hemma.

Lite mer att stränga och pressa imorgon. Bina – check. Bara
resten kvar.

Den där spisen?! Den gick som en klocka på elfirman. Kom hem
och ugnen går inte som den ska. Morrar lite dovt och efter en stund blir vreden
varma och det osar bränd plast. Det är så illa att det är köpebrö nu (Fyyyyy
vad sötslemmigt det är!) och för första gången någonsin har det kommit in köpta
kanelbullar och kex. Åh vad sött och äckligt det är! Håller på att tappa
greppet, och en rejäl portion ugnsabstinens är under uppbyggnad.

Inte blev det enligt plan denna dagen heller! På återseende.

En ny sån där dag. När ”ingenting” blivit gjort. Eller massa,
men inte allt som var tänkt!

Maken startade med en sväng röjsåg inför ett stängsel. Fortsatte
med att reparera vattenröret som droppat lite mer och mer för att nu spruta
lite, men vi lovade oss att skruva itu det på ”kontorstid” om det
inte skulle gå att få ihop, eller om det var något annat strul. Denna gången
räckte det med lite nytt lin.

Sen bar det av elfirman som tittat på vår spis, som igår
fick för sig osa bränd plast och jag brände mig på vreden när jag skulle vrida
av den. Elektrikern kom förbi och tog med den igårkväll, men det fanns inga fel
på den, tydligen. Vidare till kakelaffären i nästa by. Valde ut till köket och
skulle sedan titta på nytt klinker att lägga framför vedspisen. Hade sån flyt
att det fanns en öppnad förpackning med två stora plattor att lägga där. Och
sedan hittade säljaren lite fogmassepulver som vi fick med i en plastmugg då
det knappt behövs nåt. Med andra ord slapp vi köpa kvadratmeter för det lilla som behövdes!

Tillbaka till vår egen centralort och löste ut drängens bil
innan den blev inlåst på verkstaden över helgen. Tog den till bygghandeln och
lastade fullt med parkettgolv innan vi styrde hemåt för avlastning av två bilar
och avlämna en.

Iväg till andra centalorten för att hämta makens bil från
verkstad och lämnade den vid kyrkan som vi passerar på båda håll. Till staden i
söder och startade med lunch, bara tre timmar för sent, köpte bänkskivor och in
för att titta ut kyl, frys och diskmaskin till oss och torktumlare till
föräldragården. Blev i stort sett utslängda några minuter efter stängning
(sedvanlig fredagskväll med andra ord…) och rullade sedan äntligen hemåt för
att plocka upp makens bil på vägen.

Hon tog flaxandet i
stan med ro

Så! Hemma och tankade i lillan lite och drog sedan iväg på
pressuppdrag då en på andra sidan sjön slagit sina ”åkrar” och bett
mig samla upp det före regnet. Två balar kom jag hem med lagom till
kvällsmaten.

Igår då. Då var det en halvdag på föräldragården med
förberedelser och sedan efter dagis och middag (som blev på vedspisen igen då
den andra osade) åkte hela familjen plus Jirka dit och slungade honung. Svårt
att uppskatta, men säkert en åttio kilo som passerade. Kul, eftersom både för-
och efterarbetet är det samma på fem eller femtio kilo. Nu ska honungen bara vila
några dagar, sedan röras dagligen tills den ljusnar något och till sist tappas
på burk. Först då får man ut den totala mängden, eftersom ingen av oss vill
prova vågen med tunnan i famn.

Avtäckning av vax.
Alla ville prova. Utom lillasyster som satt hela kvällen i bilstolen och
övervakade att Jirka skötte slungan.

Tjugo över tio packade jag in barnen i bilen och lämnade
gubbsen med slutsilandet. Väl hemma var det till att bära in barnen i tur och
ordning. Börja med sonen på tjugosex kilo, fortsätta med dottern på sexton och
avsluta med bebisen på knappt sex när mjölksyran slagit till.

Snickarna dök upp imorse med fönster till kök och
andravåning. Det förstnämnda är på plats i gluggen med det vete rackarn om det
inte var bättre drevat med plasten. De fortsatte sedan med att riva köksskåp (tur
att jag plockat ur ett par) och sedan sätta sågen i taket för att ta upp nya
fläkthålet. Inte helt bra att man kan stå i köket och titta på himlen kanske…
Men röret på plats och plastat så kommer Plåtniklas nästa vecka får vi hoppas. Men
när allt ändå var undan så fick elektrikern ett sms och en elgubbe skickades ut
från en sommarstuga (sviter av åskan) och flyttade de där eluttagen till spis
och fläkt så inte det hindrar väggipset i nästa vecka!

Köket är med andra ord ännu rörigare än vanligt. En salig
blandning av flyttlådor, plastbackar, kylskåp mitt på golvet. Spisen står mitt
på en vägg. Kakel i en hög, gamla skåp utspritt mellan nya stommar… Jag ids
faktiskt inte röja upp just nu. Jag ska krypa ner istället. Önskade mig en fredagskväll
i soffan med mannen. (Eller snarare önskade jag en kväll med en dålig film och honom snarkandes jämte) Gärna, svarade han. Måste bara göra klart det jag inte
orkade igår på föräldragården… Där är han nu och här sitter jag vid datorn. Vi har ju
faktiskt spenderat mer än hela eftermiddagen ihop, och det är nog fler timmar
än hela förra månaden totalt. Att ingen av oss gått i väggen är rätt
imponerande, men ännu är det inte heller för sent. Får se när vi får tid till
det!

MEN! Icke att förglömma! Två bilar är från verkstaden och hemma på gården. Bänkskivor är köpta men inte hämtade. Vitvaror beställda, typ. Kakel och klinker på plats och en gata är röjd så det är ”bara” att rulla ut stängselstråd.

Förresten! Fick ett intressant samtal vid halvelvatiden
idag. ”Ja, det är från EKB. Vi har haft ute grävmaskin nu och bytt kabeln
som åskan brände sönder. Det är fixat. Är det ok för dig om vi bryter strömmen
typ en timme nu så vi kan koppla ifrån reservaggregatet?!”

Hade varit väldigt intressant att säga nej bara för att höra
vad han sa! Men tack, det var lika omtänksamt som oväntat.

Trevlig helg!

Som utlovat blev det åskskurar i eftermiddags. Hämtade
barnen och tog en glass i Gamla fabriken på hemväg. Blev där varse att
ostkakorna sinade, så stack hem och hämtade fler hos drängens fru. Lämnade av
barnen hemma och åkte tillbaka till brukssamhället och stuvade in ostkakorna i
frysen där. Pratade med en som stod och diskade när strömmen plötsligt gick och
följdes av ett åskmuller som hette duga. Slängde mig i bilen för att komma hem
till de ensamma barnen. Sladdade in på gården och möttes i dörren av den uppspelta sonen:
”Mamma! Det kom en åsksmäll så fönsterna skallrade. Så jag sprang upp och
drog ut telefonen…!” Goa unge!

Efter noga övervägande tändes vedspisen upp och även drängens
fru kom in med sina grytor så vi fick middag, sen åkte familjen på biträff. Det har inte hänt så ofta att vi eldat i vedspisen i juli, men idag var
det gott. I dubbel bemärkelse.

En omväg via nästa samhälle för att lämna makens bil på
verkstad inför morgondagen och sedan hem till den kolsvarta byn. Sex timmar
utan ström, och lika många timmar utan vatten för innedjuren. Måste dra igång
elverket. Såg elgubbarna i byn så haffade dem med svar att det dröjer ett tag
med el. De var då i kraftledningsgatan med en sönderslagen stolpe och säkringar
som bara var stoft. De nya som sattes dit small direkt och ännu några timmar
kvar innan reservverket kommer på plats.

Märklig himmel. Alla bilder tagna med mig på samma plats. I
byn ovanför brukssamhället, där min mamma växte upp.

Igång med elverket. Det finns ingen återvändo längre. Detta stackars spektakel som inte varit
igång på minst tre år… Men det gick. Så nu är kossorna mjölkade, vattenpumpen
går varm, kycklingarna får tina upp sig och vi sitter inne med en vrålade
traktor utanför knuten. Men, det är ljust, vattnet funkar. Ganska simpla saker
som är totalt självklara för de flesta i vår del av världen. Men ack så
sårbart.

En ännu senare kväll än vanligt. Men denna gången är det ju inte vårt fel.

En spackling och slipning följt av ännu en spackling. Check.

Hade fikagäst tidigare i veckan som ifrågasatte vad vi
skulle göra med den gamla blottade väggen i sovrummet. Vad då? Klart den ska
byggas in. Men ett frö var sått. Och det gror… Fortsättning följer i höst.

Fick hem ett lass spannmål (med tillhörande traktor, så nej,
jag har inte investerat), och ett grymt skyfall äventyrade det hela under
kvällen. Nästan så att man ångrar att hela familjen tog sig en ledig
eftermiddag hos Mormor och Morfar med terminens sista Bokbuss.

En inspektion av
kossan gick inte så bra. Hon ville inte riktigt visa upp sig. Sen satte jag mig
på huk ett par meter ifrån för att få bättre blick på det Morfar tror kan vara
sviterna efter ett ormbett. Det höll på att kosta mig peruken. Varför tog du
inte en bild? frågade jag maken som stod en bit ifrån. ”Nej, jag bara
inväntade att du skulle få en slick i hela ansiktet” svarade han. Kossan verkar ok igen i alla fall. Och hemma hade drängen klippt gräset, så sonen såg sin chans att få köra remmalag!Men man får intala
sig att man behöver komma ifrån ibland. I synnerhet som de där djuren faktiskt
fick åka ett par byar norrut, äääääntligen. Vilket också drog ut på tiden då
det visade sig att markägaren, som lovat att rensa stängselgatan och bett om en
veckas extra tid för att hinna (vilket blivit tre veckor) och ändå var det inte
gjort nåt. F*N vad sånt retar mig. Då kunde han väl sagt nej från början så
djuren kommit iväg i början av juni som det var tänkt!? Fick ju istället
försöka fjäska dit maken med motorsåg. Han som absolut inte har något annat för
sig än att ligga i soffan och zappa på TV:n.

Kvigorna tyckte sig
stå stadigt med den halta tjuren, som knappt inte haltar längre, framför sig. De
gamla korna hade dock brått ut

När man vet att tråden
varit mer eller mindre kass i nio år och man ALDRIG tänker sig försöka trassla
upp den igen…

Så där kring elva igår kväll, när mannen drog över skarvarna
med spackelspaden med pannlampan på, och jag nattade hönorna, kom jag på att jag nog borde plocka av
jordgubbarna. Och det tog inte lång tid innan jag insåg att jag behövde mer än
näven att plocka i. Två liter frös jag in och några hamnade med glass till
fikat där klockan alldeles-för-sent.

Idag är jag mest trött. Och nöjd över bedriften att jag
faktiskt kom ihåg att köra sonen till ”inskolning” på fritids imorse.

Lyckades sedan med att backa intill spannmålslasset som
blivit nerregnat i natt. Inte kul att vi tippade kärran och det rann ur den. Trots
dubbla presenningar. Då är man glad att det finns en gammal tork under bingen
som man kan mullra igång så allt inte blir helfördärvat. Inte var det så illa
med spannmålen heller med tanke på hur det dammade.

Plötsligt släppte
fuktproppen och då var luckan visst lite väl mycket öppen…

Mannen gick tidigare från jobbet och efter lunchen åkte vi
ner och tittade på golv och tak. Börjar ju vara läge att bestämma sig för nåt
sånt nu. I synnerhet som assistans/piska kommer nästa vecka i form av Mor och
B.

Pratade med Mor tidigare. Stående frågan är alltid ”Går
det i 290 som vanligt?” Ja, mellan varven kommer vi ner på det, är det
lika stående svaret. Maken åkte till föräldragården klockan nio när det blev
lugnt här. Hörde hur Mor suckade över det, men vid den tiden är ju kvällen ung,
även om jag väldigt snart ska ta mig en trappa upp, känner jag. Wish me luck!

Lilla biet var
törstigt!

Kom på mig själv tidigare med att undra hur folk slår ihjäl tiden i en vanlig villa. Själv är man ju glad om det bara ploppar upp två nya saker för varje sak som blir gjord på listan. Hjälp vad tråkigt det måste vara i lägenhet! Å andra sidan får man väl mycket tid över till annat. Har en känsla att jag/vi kommer att titta tillbaka till denna tiden och säga ”Hur gick det där till? Egentligen…?!”

Inte fick hon vara med
och bygga inte. Inte ens få titta på!

Har någon haft en
dålig dag sparar jag bästa bilden till sist. En något chockad (värre än
vanligt) och skeptisk lillasyster som fick gröt kring munnen.

God natt!

Startade dagen med att besöka lägeravslutningen. Såg lång
väg hur det korkade igen på åkern av alla bilar, så jag ställde mig i vägen och
viftade in på nästa åker. ”Men får vi det…?!” Jodå, jag ansvarar
för marken så utnyttja den! Sen har vi sett bevis på att man inte ska lova för
mycket – en av pastorerna hade lovat att raka ”munkkrans” om årets
insamling (till vatten i Tchad) överskred tiotusen kronor. Han fick sin
helikopterplatta redan andra kvällen. Och om det överskred trettio innan avslutningen
skulle skallen helrakas. Under avslutningsceremonin fick han snällt ta plats i en
stol och någon tog fram en hundtrimmer innan hela knoppen kletades in med
raklödder… Rykten sa att han krävt förbön hela veckan för äktenskapet, så upp
till bevis!

Har sedan tidigare jämfört dessa läger med cirkus;
föreställningen är över, ett par timmar senare syns endast det platta gräset!

”Jag är helt
dyngsurig!” sa lillhönan sen de tvättat bollen med vattenslangen.

Lillan fick låna
åkpåsen (sovsäcken) av syrran. Den som även jag hade i min vagn.

Mannen åkte efteråt till föräldragården för visning och
röjning och var där hela eftermiddagen. Lingonsylten och saften togs omhand och
mellan varven tejpade jag skarvar på väggarna.

Helt normalt väl?! Glasfibertejp i ena näven och träsleven i andra. Saxen satt i bakfickan.

Följdes av en storladdning
köttgryta. Sen byttes gunga till barnen då lillhönan själv klättrat i
babygungan och fastnat… Innan vi hittade repet till den ”nya” gungan…!
Slutligen fastbundet i den undanställda skrindan. Men inga ringar att binda i.
Det löser vi! Har flertalet gamla nosringar till tjurar liggandes i mjölkrummet
till ingen nytta – säg inte att här inte finns resurser!

Lillan nattas tidigare för varje dag känns det som. Mer tid
för mig på kvällarna med andra ord. Än finns inte mer planer än att röja bänk och sedan dansa runt
köket med spackelspaden. Jag är inget proffs, men har stora ytor på mig att
öva!

Maken tar hand om lite lägermateriel som överenskommet. Även lite vedrester får komma till oss. Sen skulle han ta ”tidig” kväll och träffa mig lite, sa han. Vi får väl se. Vi får väl se…

Dags för mig att hoppa i andra byxor i alla fall.

Det är så mycket jag borde göra, och så lite av det jag får
gjort. Skäms på mig. Igår var det riktigt puskväder; regn, fukt och massa vind
– så maken var och redde ut en björk som var på väg ner över vägen. Jag borde
åkt två byar norrut och stängslat så att den sista gruppen djur kom ut på bete
nångång. Men… Men…

Ringde elektrikern och frågade lite om kommande i köket. I
den gamla delen ska ju en ny strömbrytare in, men den vore ju väldigt bra att
ha innan vi kaklar, vilket troligen sker på semestern. Och det var i grevens
tid – han jobbade sin sista dag före sin semester! Han kom på en timme och
hackade sönder vår vägg(!) och gjorde en fuling med förlängningssladd från ett
uttag på andravåning så att det är redo för kyl och frys i alla fall. Resten
får vi se hur vi löser.

Familjen åkte på kvällen ner för bad och middag. Hela
familjen faktiskt, så den lilla fick sitt första klordopp. Det var lite
läskigt, men väldigt mysigt att ligga invirad (en stund i alla fall, innan hon
jobbat sig ur den) i handduken på golvet och titta på alla i omklädningsrummet, och
le mot de som pratade med henne. Men sen hann hon bara halvvägs genom maten när
hon tvärdäckade. Så kunde vi andra äta i lugn och ro.

Den där lilla kämpar med vändningen också. Nån idiot har ju
monterat en arm ivägen! Hjälpte henne med den där sista centimetern som behövdes
för att komma runt, och hon blev så chockad att hon fortsatte ett halvt varv
till!

Plockat upp ny storlek
till lillasyster. Det blev fullt på torkstången!

Idag har vi skattat honung från bikuporna. Slungning står på
schemat i veckan. Och det verkar lönt – lite grovt uppskattat bör det ligga på
45-50 kilo honung. Kul när det blir något. Det är liksom lönt att kladda ner
hela cirkusen då, även om det skulle visa sig att Jirka inte har något. Dessutom var
någon av oss lite oförsiktig och råkade slänga ut drottningen ur ena kupan. Fy
fy, hon är en värdehandling! Men med en tomram som skyffel och ett tag med
sopborsten för bi under flustret (ingången) lyckades vi störta monarken och
hiva tillbaka henne i boet! Svettigt där en stund. Man får inte brista i
uppmärksamhet på det sättet! Detta hann vi alltså med och en del annat, då den
lilla som hade vakendag igår har sovit idag. Hamnade i vagnen lite innan elva
och väcktes när vi var klara kring fem…

Tänk om man haft
hälften så bra morgonhumör…!

Tur syskonen visar hur det ska gå till när det stod gröt på smaken idag

Men inte kom jag iväg till stängslet
idag heller Var på väg, men fick ett samtal från drängen som körde hem sista
lasset balar sedan däcket kommit tillbaka på balvagnen – Traktorn skriker STOP och ryker!
Jaha, bara att ta med sig wire och Fiat bort till byn, ca 500 meter och dra hem
både dräng, traktor och lass. (Uvarna hade middag då, så de fick väl sig en
syn!) Felet verkar dock inte vara värre än att en slang till kylaren smitit
från sin plats, så det sprutat glykol över halva motorn. Servicekillen får
titta på det när han kommer och byter navpackningen på måndag. Helt fantastiskt
att det kan strula så mycket utan att vi sitter totalt i sjön! Men inte värt
att säga för mycket. Säsongen har ju bara börjat!

Mannen åkte till föräldragården och vi andra kom
efter. Vi plockade ungefär 250 fläderblommor och det som var kvar av
rabarberna. Nu är därför en flädersaft satt, och 150 blommor ligger i frysen. En
omgång rabarber/jordgubbssaft kokar och får rinna av i natt och jag hade en
tanke på att koka lingonsylt på de tre kilo jag tog med hem, men en blick på
klockan sa nej för nu.

Smidigt att plocka!
Var bara att kasta klasarna över axeln så tävlades det om vem som fick flest i
sin påse!

På lägret är det riktigt lajbans. Tror de hörs i halva
socknen med sitt disco. Eller vad det nu är. Sista natten med gänget i alla
fall, och de har riktigt kul där borta!

Dags att ösa upp saften och sätta på kvällsteet!

God natt