Rejält frostsnupet i natt.
Säsongens första! Minus fyra grader när bilden togs vid andra gården klockan
åtta. Men vilken dag sedan! Katten uppskattade våra mattor på vädring (hrm, sen
några månader…) och solade för fullt.

Vilken dag vi har haft! Tjuren var knappast bättre utan
sämre tidigt imorse. Väga för. Väga emot. Efter många om och men beslutade vi
om slakt. Maken som stannat hemma från jobbet bad en jaktkamrat om hjälp så tog
de hand om det i ”jaktlagets slakteboa”. Grymt mycket värt att ha ett
sånt ställe att kunna vara på. Och sedan hänga in i kylrum. Mången tack för
detta. Tjuren behöver inte plågas mer och hur dumt det än kan låta så känns
det bättre att kunna slakta än bara skicka på kadaverbilen. Något som hände
alldeles för ofta förra höstvintern. Förvånande nog var det ingen favorit som
drabbades denna gången. Det kommer ändå kännas bra att plocka upp honom ur
frysen och veta vem han var, hur han levde och att det som gjorde var det bästa
för honom efter förutsättningarna. Och så vet jag att han definitivt inte varit utomlands (om inte
utsocknes räknas…) köttet är inte ompaketerat och inte heller felmärkt
(eller, det kanske har hänt…) Tur vi inte fick så mycket älgkött, och att vi
ätit undan väldigt bra i frysen så att man nästan gått och väntat på att något
ska hända så man får påfyllning. Börja köpa kött liksom??!!

På väg mot sista
vilan.

Efter lunch åkte maken iväg på jobb. Det som skrek efter
honom då det varit strömavbrott som strulat till flertalet maskiner, och att
den andra med kunskap om slipning av verktyg är på semester, så flera tempo
stod stilla. Ja, förlåt, får jag väl säga. Men tyckte inte att tjuren skulle
behöva stå krokig, påverkad och tungandad i åtta timmar till! Tack och lov
brukar trumsjuka inte vara så vanligt, för vår del (glöm att det där skrevs)
och det brukar inte vara så himmelens tjurigt att få bukt med! Det upptäcktes ju ändå i ett relativt tidigt skede igår kväll. Fått tips av en
annan bonde nu att prova diskmedel (ja, i kärlek och sjukdomskrig är allt tillåtet!) nästa gång då det tar ytspänningen och på så
vis kan hjälpa till att lösa skumproppen som blivit när systemet av någon
anledning stannat upp. Idisslingen stannar vilket leder till att djuret inte
kan rapa upp denna katastrofalt miljöfarliga metangas som istället stannar
kvar i magen och pumpar upp den som en ballong. Ju längre tiden går utan
behandling desto större mage som i sin tur trycker på hjärta och lungor. En
långsam, men säker, kvävning kan man säga.

Nog om detta! När hela förmiddagen gått åt till tjuren,
lagård, bebis och fika till slaktgubbarna så hämtade jag och drängen kvigorna
vid norra sjöspetsen och körde ner till rännesbron utan lagård på andra gården.
Framme på gården revs ett stängsel och längre framåt samhället gjordes
stängslet klart. Kom medvetet tio minuter för sent till dagis just på grund av detta, men
kändes sååå onödigt att åka tillbaka till hagen för de sista trettio meterna
tråd senare!

Den lilla hade tagit en tretimmarslur i vagnen hemma så fika
med lillhönan som sedan försvann efter brodern hos drängen och fru. Har jag nämnt hur bortskämd man är över ”generationsboende” när det strular?! Mat till
lillfisen precis innan det var dags för lagård.

Systerlek. Bygga!
Rasa!

Middag med maken innan han styrde till UV och jag har nu
nattat barnen. Startat diskmaskinen (vilken uppfinning!), satt mig i soffan och
tagit mig en bit choklad trots att det inte är helg. Jag behövde det. En tvätt från maskin till tumlare och en sväng i duschen. Tidig nattning idag är tanken (igen) och
imorgon måste de där tjugoen korna flyttas. Håll tummarna att de inte gör det i
natt. Tänkte nyttja grannarnas staket på ena sidan vägen, och mitt egna
stängsel på andra sidan för att driva dem (djuren alltså) där och slippa lasta upp dem för
hundra meter. Wish me luck!

Visst kan det vara
mysigt att läsa under en stol!? Kanske tycker hon att hon är lite liten. Hon
satsade nämligen en broschyr om Växa Nytt.

God natt!