Igår sa en till mig att man “inte behöver lägga ut
allt”. (Om det har med de senaste inläggen att göra eller rent generellt
tänkte jag inte på att fråga.) Ganska kort därefter replikerade en annan att
man “kan välja vad man läser”.

Jag är väl medveten om att mina inlägg i vissa fall väcker
känslor, och diskussioner. Och så vet man alltid med säkerhet att det inte
faller alla i smaken. Men man kan som sagt välja vilka delar man läser. Vet
några som hoppar hela bondebiten och går direkt på familjebiten. Säkert finns
det vissa som gör tvärt om. En del tvivlar troligen, andra köper allt med hull
och hår (ohps…). En del som läser är själva i samma bransch och känner igen
sig i lite eller mycket.

Oavsett är internet en sådan sak som aldrig går att radera. Det
som en gång publicerats går aldrig att ta tillbaka. Och jag har hittills inte
ångrat något jag lagt ut (vad jag kan komma på!) Livet är inte en dans på rosor
eller ett fluffigt rosa moln på en klar himmel. Den som påstår det ljuger, vill
jag påstå. Om man sedan väljer att stå för det eller inte, det är upp till var
och en!

Dags att klippa sig.
Hårknuten omöjliggör mössa i pannan. Värdelöst!

Hur som, så började jag dagen med att hitta en kviga på den
frostnupna åkern utanför betesvallen… Så hem med bebisen och över i vagnen,
klädbyte och assistans så promenerade kvigan smidigt in till kompisarna igen.

På väg in till frukostbordet hittade jag en gubbe i bikupan!
En del har dem i byrålådan, andra i kupan… Smaka på den! Tyvärr är det inte
så spännande som det låter, utan en pensionär från biföreningen som tagit på
sig att åka runt och behandla bina mot varroakvalster, som vi sydlänningar
tyvärr kan ha problem med. Mer regel än undantag och som all ohyra måste detta
hållas efter.

…och har man ingen
man i byrålådan kan man försöka ha en bebis inbackad i leksakslådan!

Sen stängslade vi igen. För ovanlighetens skull typ. I en
annan by. Där det inte gick att slå. Både jag och drängen frångick våra
principer och tog kaffepaus (ingen av oss dricker kaffe egentligen) men vi fick
en lucka och det är inte varje dag en 90+-are bjuder, så får se det som en god
medmänsklig gärning. Tanten var strålande glad i alla fall. Dock tror jag hon
tvivlade på mig när jag meddelade att det skulle dit tjugoen djur i första
skedet. Verkar allt funka och vädret håller kanske ytterligare fjorton släpps
dit (men det tvivlar jag på). Kunde ju vara spännande att prova grannsamverkan
i en annan by… *svälj*

Det är gjort nu i alla fall. Först ska de putsa av det sista
på andra gården innan de körs iväg, kossera.

Snabbt hem för lagård, middag, Onsdagsträff och dans. Och
fick under gårdagen även se bilder på ett fantastiskt norrsken över vår sjö! Morr
att jag inte visste att detta skulle ske så jag kunde tittat på det på riktigt.
Det är lite av en dröm jag har, så surar lite för att jag lagt mig redan där
vid tio när det var som finast. Menmen, det kanske blir fler chanser i livet.

Var ju lite orolig för
hur det skulle gå att ha så olika stora djur ihop. Det går rätt bra!

Äh, vem behöver hund?!

Idag har jag och drängen stängslat upp det sista på andra
gården. Satt permanentstängsel på det sista av den egna marken som är möjlig. Blev
sent. Det gick bra tills lite efter fyra, sen blev det väldigt mörkt väldigt
snabbt! Men jag gjorde klart och hittade maken i lagården, precis färdig, när
jag väl kom hem. Tack snälla.

Även idag fick maken köra ett uppsamlingshit för sina
barn. Direkt från jobbet för att hitta mig och bebis för hemfärd för denne,
och sedan till dagis för att åka hem och hitta sonen hos drängens fru.

Nu ska jag genom duschen sen ska det bli tidig nattning för
min del. Imorgon åker jag på utflykt…