Alltid lite extra stressig känsla när man ska göra sina
morgonrutiner innan man ska iväg på förmiddagen! Men det gick bra. Var väl
frukosten som fick stryka lite på foten när klockan gick för fort.

Det var sedan bara att provbromsa lite på vägen, avlägga
rapport till drängen (vågar man köra med tunnan idag?!), lämna in lite
medikament man hittat i gömmorna till apoteket och sedan dra den sedvanliga
valsen för tandsköterskan. Nejdå, jag äter inte så mycket sött. Jodå det går
miiiinst tre timmar mellan måltiderna. Och jo – faktiskt – så använder jag
tandtråd dagligen! Det är sant!

Sen kan man ganska effektivt få tyst på en sån sköterska
genom börja prata på ”deras språk”. Tillräckligt för att till sist få
frågan: ”Jobbar du inom tandvården?!” Nix, är bara fenomenal på att snappa upp och
lägga mig i! Och så har jag haft strul med denna 3-6:a i drygt tjugo år. Det
började ungefär samtidigt som den bröt igenom tandköttet… Fortsättning följer
således. Och jag ser inte fram emot den… I övrigt titulerades jag som
lågriskpatient, så det var väl positivt.

Morgonmys! (Lite ljus
blixt bara!)

Hem för lunch, halvt om halvt tvingade maken att ta sig tid för att
lägga på sina vinterdäck (och samtidigt stämma av alla sextiotvå djur som han
tveklöst passerade på vägen till sitt förråd.)

En bale till korna ute och precis kört in med traktorn i
hagen såg jag slaktbilen rulla in. Äh, jag gör klart. Snabbt tillbaka och mötte
chauffören när han öppnade lagårdsdörren. Ursäkta! ”Ingen fara! Jag sa
halv två, och hon var bara tjugosju när jag kom!” Härlig kommentar.

Fjorton djur lastades. Tretton väldigt smidigt. Den fjortonde
tog en halvtimme… Han var här i ganska exakt fyrtio minuter.

Städa i dörren sedan, lite kring boxarna. På väg till nästa
punkt när det kom larm om en tjur som trasslat in sig i tråd. Kvickt ner till
andra gården och träffade observanten. Vet dock inte om 80+ bara
var snackig, för när han ringde hade tjuren suttit fast med (stål?)tråd runt
hals och ben och inte kunnat röra sig. Nästan blodig. När jag kom ner en kvart
senare kunde jag inte härleda detta till någon av tjurarna, och då granskade
jag samtliga på väldigt nära håll. Inte hittade jag någon tråd heller. Men men, bättre med ett larm för mycket än
ett för lite!

Hem till lagården, i stort sett precis inkommen när maken
kom hem med barnen från Bokbussen – tiden går inte alltid ihop – middag och
sedan iväg för hans del.

Lång saga med barnen, sedan plocka ihop och introducera vår
Städare-Bob, som han döptes till. När jag hörde som argument att det tar för
lång tid att städa sen man gick upp på heltid, enrummaren på fyrtio kvadrat och
ensamstående, tyckte jag att vi om någon (ursäkta) kunde unna oss en
robotdammsugare. Så här är han. (och ännu ett bra argument för att ungarna ska
plocka upp sitt!) Dessutom verkar han palla trösklarna skapligt.

Katterna är inte riktigt övertygade dock. Däremot har Selma
gått och blivit finsmakare. Nu ryker bebisresterna med. Allt från köttfärs till
äppelmos och kokta morötter. Dock gillar hon inte rån och majskrokar. Synd!

Tack för mig!