Igår var en fin dag, vädermässigt, men en sån där o-rolig bondedag.

Lite stirr i måndags med tid att passa och en efterlängtad
långfrukost väntade igår, lite plock och fix och så iväg på babysim. Tanken
alltså.

Precis fått i mig gröten så fick jag sällskap. En pratstund.
Maken ringde. Ringer upp om en stund, sa jag. Ok, var svaret och så ringde han
upp typ fyra minuter senare. Vad att inte fatta?!

Joho. Posten hade knackat på på föräldragården angående en
ko på rymmen. En blödande ko.

Jahapp, ösa i den lilla lite gröt och trycka i bilstolen
igen. Haffade drängen som försökte tina upp luckan på gödseltunnan.

Han ut med traktor och tog med en bale från en hög på vägen.
Jag kom först med bil och lokaliserade kossan. Gått igenom grannens taggtråd.
Stod och betade fint på en annan grannes åker. Oblodig… Men vägen såg ut som
ett smärre blodbad. Var var den andra kossan på vift? Hur såg den ut?!

Hittade tjugo djur i hagen där de skulle vara. Endast en
“borta” – kossan på åkern. Varför allt detta blod?! Lyckades fösa in
henne i den gamla hagen och sedan locka med henne till de andra. Lokaliserade
en liten rispa långt bak på hennes klöv, motsvarande där våra fingrar fäster i
handen. Lyckligtvis är detta ställe också motsvarande våra ögonbryn – det krävs
oerhört lite för att blöda oerhört mycket. Och Mamma Mu verkade inte berörd för
fem öre, vad hon nu gjort. Alla djuren tillbaka på våra marker och en bale att
underhålla sig med. Lillan somnade i bilen. Denna stackare kommer nog sätta
sockenrekord i bilväntande. Inte vet jag om hon varit ledsen eller ej, men hon
sov så lugnt när jag väl kom tillbaka till bilen efter alla turer fram och
tillbaka. Hemma tjugo över ett. Skulle vara i vattnet klockan två. Ungefär en
kvart att köra ner till samhället. Liten utan middag…

Hej hej!

Visst är det bra med
stort kök! Barnen håller sig alltid ur vägen då! Samtidigt som det gamla
ordspråket: “Det finaste Mor har satte hon under bordet!”

Hon fick mat, vi var på plats i tid, men det är inget jag
vill rekommendera. Handla och slänga in kylvarorna hemma, hämta sonen i församlingshemmet, äta middag, iväg igen för utvecklingssamtal på dagis och sedan hem som blöt fläck.

Idag var tanken att föräldragårdsdjuren skulle hem – har ju
plats att ta in kalvarna nu äntligen! Men vädret satte käppar i hjulet. Kom väl
nära fyra centimeter snö innan det började regna underkylt. Inget roligt väglag
och totalt dumdristigt att börja köra tunga lass då. Släpper greppet släpper
det. Men istället tog drängen en sväng genom skogen norrut och så lastade vi
upp de sex där uppe. Tjuren i framdelen och korna där bak. Kossorna av hemma
och tjuren ner till hägnet. En bale dit också och sedan vidare till
föräldragården för en bale där. Drängen med kärran efter (en liten (??) tjur
gör väl varken till eller från… *svälj*, sa jag). Men tjuren upp i kärran och
frakt till hägnet han också.

De är så många nu att
de inte riktigt visste vem de skulle gruffa med!

En bale till de femton kvigorna också. De som jag inte sett
på hela dagen och började bli nervös inför… Men ett rop mot skogen så kom de
på rad. Inte ville de ha nån bal, de slogs om balnätet jag bar i handen. Dessa
hemska otama köttdjur (igen). Efter detta satt bebisen vaken i bilen och jag
behövde torka!

Väglaget gillade jag
inte. Skippade dansen, tydligen inte ensam om det. De andra som inte skulle
komma har dessutom raka spåret på E4:an! Inte blev det bättre sen jag mötte en
bil som stod och slirade i Nabbali heller. Han fick backa ner och köra
tillbaka.

Imorgon var det tydligen studiedag i skolan. Igen?!! Snart
sängen således! En laddning bebismat är lagd i frysen, några liter tomatsoppa står på trappan och kallnar – fick ju en ledig kväll. Nu fånga in maken från isoleringen på andravåning. God natt.

Morot på vift!