När vi vaknade i söndags stod termometern på väldigt kallt
och sjön låg under is. Dags att samla ihop korna igen och flytta till säkrare
breddgrader. Det är inte lätt att försöka flytta djur som inte är hungriga,
inte dumma (eller heldumma) plus att det är väldigt besvärligt att gå i
kagglig, genomfrusen lera. Det tog nästan heldag innan alla (herefordar) var
övertygade och häckar med balar i på ny plats.
Vi kommer snart! Samtidigt var det ett bra tillfälle att putsa svansar på de inköpta korna. Inte det lättaste!
Planen var en Ikearesa för inköp av säng till lillhönan. Hennes
växasäng på 54cm bredd har börjat bli aningen snäv. Sängram och sängbord kom vi
över hos grannen och hämtade i söndagskväll. Samtidigt som Mormor trillade in
med köttfärsen jag lämnade över i fredags – nu i form av köttbullar. (Smidigt
och bortskämd!) Får väl fö’ henne med ägg ett tag igen i gengäld.
Och solen! När såg vi den senast?!
Terminsstarten drog igång med studiedag i måndags, så då tog
vi en ledig dag till stan istället för söndagen. Sonen ville dock inte följa
med, så han stannade hemma med sin bästa kompis – drängen. De satt vid vårt köksbord,
spelade spel och pusslade. Kvalitetstid för dem båda!
Lillhönan fick sin säng och stolt är hon. Ett påhäng mindre
för oss.
Sen var det tisdag och tillbaka till livet! Skola, dagis och
arbete. För min del hittade jag en ko i foderhäcken som började vara dålig. Även
utgödslingen hittade på något. Det lät som en helikopter när glidskenan som
styr dragoket började vobbla. Men ett underjordiskt angrepp var väl ryssens
ubåt kom vi fram till. Nu kommer de.
Efter frukost blev det besiktning av bilen. Helt blankt så
ett bekymmer mindre där, så länge det varar. Hela familjen var ute och tittade
på utgödslingen sedan, och maken klev i rännan. Vid tjugo över åtta ringde
grusbilen och undrade om han fick komma förbi med ett nytt lass ”om ganska
exakt en timme”. Femtiosex minuter senare rullade han in på gården. Man
kan inte lita på nån!
I onsdags hittade jag inte bara en ko, utan även en kviga i
foderhäcken som havererat helt. Och när dessa två ställde sig upp blottades
årets första kalv. Asa in den i ligghallen i halmen, vilket inte var det
lättaste. Inte samarbetade gossen heller och 49 kilo dömassa är lite att dra
runt på, tycker jag. Eftermiddagen spenderades med att hiva kalven i skopa,
försöka tvinga med kossan, som även fick med sig en ännu trögare sällskapsdam. Till
sist hade de promenerat över hela gården till kalvningshagen där det än så
länge finns hyfsat slät, torr mark.
Idag var det ett annat udda projekt på gång. Den ena
mjölkeskon brunstade. Och ska hon kunna fortsätta mjölka kommer hon att behöva
en kalv. En lurig ko detta. Sin mor upp i dagen. Väldigt diskret. Och knotig
som en hamlad pil. Oavsett vad hon får att äta… Men, brunst var det. En av de
större slakttjurarna fick tjänstgöra. Och han tog tid på sig, innan han fattade
vad han skulle göra. När han väl fattade vad det hela gick ut på fick han
kämpa. Inte helt snällt att låta en ”kortbent” herefordtjur få öva på
en tre meter hög ko!Vi är väl inte amatörer heller! (i några fall tänker vi!) Och tur var väl det! Om tjuren träffade rätt?! Kossans spretande svans visa det i flera timmar…
Efter många hopp lyckades han slutligen träffa rätt. Sen
kossan var halvvägs in i behandlingsburen, stående med frambenen på en lastpall
under ensilage. Allt för att sänka baken. Semin kändes plötsligt som ett
smidigt alternativ…
Gruskörning med bebisen, och flytt av en hel foderhäck till
kviggruppen. Hämtade sonen vid bussen som blev grindpojk. Väghållarna har
dessutom satt snöpinne mitt i min stängselöppning. Jag kom ut med både stängsel
och reflex stående!
Innehållsförteckning?!