Igår blev en halvdag med olika spel med lillhönan, medan den
minsta låg i vagnen. Efter lagård och annat blev det familjebad och middag i
simhallen innan klockan signalerade stängning där och vi packade ihop oss för
hemfärd och insomning i bilen för flickorna.

Alias Musse Pigg!När vi mött brorsan vid bussen. Snorhalt på vägen. Även trehjulingen slirade, utöver det sedvanliga vinglandet.

Allt frid och fröjd så jag och maken satte oss med lite
sällskapsspel som vi tillbringat lite kvällar med. Då var det dags igen. För
denna djävulska smärta i magen. En välriktad, stark knäspark mitt i
solarplexus. Härdade ut ett par varv på spelet, lämnade sedan tvättmaskinen
till maken och kröp ner. Fosterställning vänster sida. Kudde kilad mellan mage
och knä, ytlig andning och inte ens en tanke på att vifta på lilltån så gick
det någorlunda. Vaknade imorse och känner inte nåt.

Ju mer jag hör andra beskriva, petar jag ner min
”magkatarr” från ingenstans till ”fördel” för
gallstensanfall… Kanske inte en bättre diagnos, och fortsätter det får jag
väl söka. Luren låg inte långt bort från akuten på sena kvällen.

Idag har det blivit lite stängseljobb. Inte är det lätt att
få ner stolpar nu, det är hårt i backen, men med traktorn går det fint. Dessa
små insjöar på åkrarna börjar frysa till så min ko med kalv och sällskapsdam
behöver vattentillskott.

Gick för att titta till kalven som äntligen hittat alla fyra spenar, så jag satte mig i ströbädden och tog några minuters förtroligt samtal med sällskapsdam 156. Det lilla barnet satt åter i sin vagn medan pappa skruvade plåt.
Enligt almanackan har det varit tjugondag Knut också – Då ska julagranen ut! Det
har dock varit för fint väder för att vara inne, och nu orkar jag inte plocka
undan julen. Dessutom tar det emot att slänga ut granen – inte ett barr lossnat
och när jag ruskade grenarna igår för att provocera, var det bara kulorna som
föll ner. Vad är det för gran vi stulit egentligen?!

Hur som: Idag tänkte jag delge lite barngrodor. Di barna, di
barna.
En storfavorit just nu skedde för några dagar sedan; Var i tvättstugan när de stora råkade rejält i luven på varandra. Fick rycka ut och bända isär dem. Sonen skickades upp på rummet med ett osande: Det här ska ni fan få för (inget som kommer från hemmet, så skyller på skolan denna gång!) Haffade syrran, då inte heller hon är guds godaste ängel i dessa fall: Vad gjorde du?! ”Lekte med bebisen!” – Men hon var ju med mig i tvättstugan! Tystnad. Lång tystnad. ”Jaha…”

Sonen är just nu helt insnöad på tidsbegrepp. Eller på hans
typ av dem. Ett par minuter kan bli timmar, och ett par veckor blir plötsligt
år.

Lillhönan klurar på sitt vis. Igår när vi badade,
konstaterade vi att det börjar vara dags att skriva namn i hennes simpuffar. De
är ju inte alltid på och har väl en tendens att utveckla fötter. I bilen hem säger
ungen: Vi får ta sån frigolit. Sån vi sätter på mat vi inte äter. Sånt får vi
sätta på mina puffar!” (Hjärnkontor, arbeta kvickt nu…!!!) – Ah, du
menar frysetiketter som vi sätter på matlådorna som blir över?! ”Ja!” (Utvecklade inte hur dessa små papperslappar mår efter en stund i klorvatten, men tanken var ju god!)

Idag hämtade hon mig i kohagen då en fågelmat ramlat ner i
rondellen. Rondellen?! Jodå, när jag började speja mot fågelstationen, tog hon
mig i handen och ledde iväg mig. Runt stora huset och långt in i buskaget. Men
mitt i Rhododendronbusken, den där lilla jag visat tidigare i blomning, låg en
gammal nerfallen fågelholk. Det var ju nästan rätt!

Den lilla smilfinken då?! Hon kör gåvagnen i köksskåpen och
vrålar av ilska när hon inte kommer vidare. Börjar räcka långt, har god vilja
och en turboväxel. Verkar ha gett i nyårslöfte att maximera vällingkosumtionen och börja nyttja napp nu när mamma stängt definitivt. Men bara i vagnen och bilen. Absolut inte i sängen!
När hon hostade så hemskt för ett par veckor sedan, fick jag
ännu en gång tips att höja sängen i huvudändan. Vilken är det då?

Premiär med potatisplätt. Lagom nyttig full med ”fläskaflöt”! Men gott var det. Och sängen var nybäddad och fin, så länge det nu varade (tills ungen hamnade där;))Sov gott