Igår var det söndag igen! Den dag då inget annat pockar på
uppmärksamhet utan att man får en chans att ”komma ikapp”. Maken
samlade ihop de målade plank han hade på lager och gjorde ett ryck så halva
gaveln blev gulfodrad istället för gipsblå.
Själv skrotade jag inne med lite städa-ut-julen-pyssel.
Gardinbyte och storstädning av barnens rum. Råkade värma på mitt degspad
alldeles för mycket och hade inte lust att invänta kylandet, så hällde istället
i en halvliter vätska till. Resultatet blev ett större bak än storbaket var
tänkt, slutligen stod jag med sex brödlimpor och cirka femtio frallor
morotsbröd. Maken var inte lika lycklig när det kom till hans uppdrag i
bakandet – stuva in i frysen. 
Beslagtog kvickt en skärmaskin från källaren på föräldragården när det plockades igenom. Blev dock kvickt varse varför den stod undanstuvad i källaren… En perfekt julklapp till oss – från oss – och smidigt att ha nu så är allt bröd färdigskivat!
Idag har han fixat ytterligare på gaveln i blåsten så nu
saknades visst fem brädor och den lilla trekantetn mellan fönstret och nocken! Tjoho.
Jag brukar ju hävda att det alltid finns någon form av
träning i mitt arbete, men faktum är att dagens träningspass var lika
förvånande som stimulerande;
Eller jo, första halvtimmen på dagen gick åt att tvinga en ko att leta reda på vattnet i badkaret innan det frös igen. Tog en hel del svordomar åt dessa förbannade tröggökar som inte går att rubba. Vill de inte gå, går de inte. Oavsett vad du gör. Tur att det gick att fösa kalven så koeländet följde efter den i alla fall…
Gick och nätade av balar i hagen (som drängen sedan körde ut
till häckarna) när sopbilen stannade på vägkanten och började prata. Han kör
vår väg på torsdagar, så blev lite fundersam. Chaffisen ville i alla fall veta
om jag varit uppåt byarna och kunde avlägga rapport på väglaget då han vänt på
vår gård i torsdags (förklarade de mysko spåren på lagårdsbacken) och fegat ur
i fredags. Tredje gången gillt således, men innan han ”provade” sa
han åt mig att slänga i skiten – näten. Får man göra det bara så där?! frågade
jag och syftade lite på hämtningsavgift. – Gratis om du träffar, inte annars,
svarade han.
Så jag fick den äran att lobba i tre nätnystan i hålet
längst upp på sopbilen. Två tog stolpe in, men ändå.
Förflyttades till åttan/nian nånting och en basketturnering.
Mitt mål var det enda vårt lag bidrog till på hela dagen. För övrigt det enda
mål jag någonsin satt tror jag. Åtminstone med en boll inblandad (om inte
minigolf räknas – det har hänt lite då och då att bollen rullat i hålet). Alltså
är jag inte helt värdelös. Skönt att veta! 😉
Eftermiddagen vigdes åt Bokbuss med efterföljande fika hos
di gamle. Prat, spel och saga hanns också med i vanlig ordning innan det var
läge att åka hem till kossorna, en snabb middag och iväg på måndagsgympa för
min del.
Maken åkte när jag kom hem – elfel på föräldragården och en
hämtning av de sista brädorna som ska målas.
Dags för en mugg te. Dammsugit av och diskmaskinen skvalar i
takt med tumlarens muller. En yoggi är satt för första gången på evigheter och
på köksbänken stoltserar ett gäng tillbringare med vatten om i fall att
busvädret ställer till det. Har man förberett brukar man sällan behöva använda. Tar ju en stund att få igång elverket så skönt om man åtminstone kan koka lite gröt/kaffe/välling om det behövs.
I morgon är det tisdag, och det lär kännas på de flesta
plan.
God natt
