Jaha. Var börjar man?!

Det har varit lite annorlunda turbulens än vanligt dessa dagar;
Vaknade i tisdags med sprängande värk i huvud och nacke. Bara till att gå ut och
göra rutinerna, passa på att halma upp ligghallarna så att de var redo till allt
regn som skulle komma. Det är då till att samarbeta….

Lillhönans febertopp i helgen gjorde henne, föga oväntat, halvkass
i magen så hon var hemma för säkerhetsskull med pappa.

För egen del passade jag på att hålla låg profil. La mig och
vila både en och två gånger (vilket inte underlättat med sovrum på bottenvåningen
kan jag meddela!) Frampå eftermiddagen ville lillhönan spela spel, så vi kurade
ihop i soffan och riggade för match.

Men synen svek. Samma känsla som att ha blivit extremt
bländad i ena ögat. Flimmer, sudd, pulserande huvud och yrsel. Det kändes
sannerligen inte helt bra där en sväng!! Riktigt jävla obehagligt för att vara
helt ärlig. Skickade dottern på att hämta mobilen och låg och funderade på
vilket nummer jag skulle ringa.

Morsan löste det och ringde till mig!

Mannen gick till lagården medan jag ringde 1177 och efter
några timmar så där när de väl svarade var responsen: Åk in akut. NU!

Så sömmerskegrannen fick fixa middag till barnen, tänk vad
mycket värt generationsboendet är i såna lägen (också). Var det meningen att bli lugnad av att få ”djävulens tal” på väntlappen?!

Väl inne på akuten kom jag snabbt in i ett rum. Nål sattes,
EKG kopplades men funkade inte (bekräftat att jag är hjärtlös!) och blodtryck
kollades (vilket jag kollat med grannes apparat innan vi åkte – hade det varit
extremhögt hade det blivit 112.) Högt var det. Åtminstone för att vara jag.
Brukar liksom ligga på ett snitt på 105/55 och nu 120/75. Men inget
alarmerande, vilket de också konstaterade, för de försvann för förmån för
sjukare. Positivt för mig, men ack så drygt!

Många timmar förlöpte, både jag och maken blev tröttare och
hungrigare. Fick veta att jag skulle på röntgen. När det väl var dags gick det
på fem röda och tillbaka till akuten där en ängel till sköterska meddelade att
det skulle ta ett tag för resultat, kunde hon fjäska med kaffe och smörgås?! Skoja
eller! Knäckemackan vid två var långt borta där efter tio! Dörren gick igen
efter henne och minuten senare klev läkaren in och meddelade att det inte fanns
något i huvudet (så bra, men det har jag levt med i många år så det kunde jag
berättat!) Hemfärd där sömmerskegrannen fått avlösning av drängens fru som fått
avlösning av drängen hos de sovande barnen.

Fått remiss till ögonläkare som skulle ske dagen efter (läs
igår), men förhandlade bort den tiden – legat nerbäddad hela kvällen så
planerade in att visst åka till Skövde.

Väldigt sen nattning då vi behövde någon form av mat och
värmde på resterna där strax innan midnatt, sedan tidig uppstigning för att duscha
och ställa i ordning det jag tänkt göra under kvällen, för att sedan möta upp
min partner i mentorskapsprogrammet. Kröp snällt och tacksamt över till
passagerarsätet och lät honom köra timmarna för en heldag med
Nötköttsseminarium, arrangerat av Gård och Djurhälsan. Otroligt intressant och
givande måste jag säga, och som jag sa till arrangören: Hade jag vetat hur det
skulle bli och inte åkt, hade jag varit grymt besviken! Inte varje dag man befinner sig på festvåningen på Scanic!

Avslutades med middag halv sju sen var det till att ta en
rask promenad genom stan i syndaflodsregn för att hitta bilen igen och köra
hemåt.

Idag var istället dags för ögonkoll – med körförbud, så
stackars maken fick inte komma iväg till jobbet idag heller. Sonen med en liten
skvätt feber skickades in till drängen och lillfisen petades ner i vagnen (där
hon för övrigt fortfarande sov när vi kom hem 3,5 timme senare!!)
Saknat mamma!

Luftpuffar ögonen är
jag sannerligen inte vän med, ögonbottnar fotade, bländad av mikroskåp och
droppad med skit som förstörde synen totalt för att inspekteras igen.

Inget tokigt där heller, vilket alltid är en lättnad. Själv
misstänker jag det hela som en reaktion på trötthet i kombination med extrema
spänningar i nacken. (Att jag har huvudvärk är inget nytt – vad jag behöver är ett klippkort på massage
och en tur till kiropraktorn) Det stämde dessutom rätt väl på den diagnos jag
fick när jag läste om det. (Och undra på det med Ullared i färskt minne, resfeber inför Skövde, och en total ångest inför tandläkaren på måndag!!): Ögonmigrän.

Hemma blev det en dutt i sängen (får väl se hur det går i
natt nu då…) Resten av dagen har gått till att försöka skaka av sig känslan
av att ha lånat någon annans starka glasögon. Tjoho, billig fylla här!

Maken är i väg och jag ska ta hand om storkoket barnmat i
köket. Och försöka komma i säng, imorgon blir en lång dag – klövverkaren
kommer.

För snart ett år sedan…:

God natt!