Äta själv ger mycket på golvet. Tur man kan leja ut det till dammsugaren.Lördagens storkalas kom, såg och försvann. Puh!

Första stordukningen i köket. Sexton personer gick in utan
vidare trängsel. Fantastiskt! Middag och tårta och Momo och B på kvällsmat
efter det.

När huset blev lugnt kröp sonen upp i soffan med tjockaste
pläden om sig och frös. Feber. Och där är vi än!

Söndagen var lillhönans födelsedag. Hon inledde
middagsbeställningen med ”köttbullar, morötter, brocc-li och stuvade
makaroner. Då e de FEST!”

Drängen och fru bjöds in på tårta så hon skulle få något firande
på ”sin” dag – att alla var på plats dagen innan räknas ju inte i hennes värld. Och
vi resonerade att de redan skulle fått smittan av feber som nu båda stora
barnen besatt.

Nej, maken har fel. Detta är ingen Cloettaburk. Det är en vällingburk. Har alltid varit (åtminstone för 25-30 år sedan) och kommer alltid vara, även om den varit O’boy-burk i betydligt fler år! Nu är den återförenad med välling! (Med eller utan flaska…!)

Igår var en fyraårskontroll på BVC inbokad – det gick bet. Under
eftermiddagen skulle det vara Bokbuss, men även där kom bud om sjukdom så ingen buss
skulle komma. Lika bra det när det på tidig eftermiddag satte i att snöa
riktigt ordentligt i kombination med en hel del vind. Det blev popcorn och film
istället. Maken hade ryckt in på jobb då en annan åkt på semester.

Idag vaknade sonen lite piggare, nääästan feberfri (med en
god portion tänjning på gränserna). Lillhönan låg en grad högre och betydligt
hängigare.

Den lilla vaknade strax efter åtta – samtidigt som jag
skulle gå ut, så ett snabbt blöjbyte och en flaska välling i soffan så fick hon
klara sig en stund med syskonen. Dubbel plast eller is?! Sen börjar jag bli liiite smått nervös över brunnen. Det myckna regnandet i tidiga vintern fyllde bra. Men det går förhoppningsvis fortare till våren än det går att fylla upp de sista kubiken…!

Efter frukosten fick sonen brått ut när jag förkunnade
kramsnö. Lek i det är alltid kul. Ett par rundor till har han varit ute och
fick drängen till att skyffla upp en snöhög så han kunde gräva ut en igloo, men
det blir nog en annan dag i den hårdpackade massan. Men lite luft och en tendens till sol fick vi i alla fall!

En ettårskontroll blev det för den lilla, som inte hämtar
saker på kommando, pekar ut lampor och syskon när man ber henne. Så lite
efterbliven är hon allt. Inte ens vinka kan hon ju, två månader efter
schablonen så hon är nog ett hopplöst fall. (Tur att syrran får någon dag extra
så hon kan öva på huvudfoting, det har vi aldrig sett hos henne!) Men vi gillar
ungarna ändå! Tro’t eller ej.

Långa armar, god vilja. Lång räckvidd…
Kvällstempen var inte okej. 38,7 på sonen och 39,9 på
lillhönan. Tror de kan glömma allt vad dagis och fritids heter denna vecka. Om
den minsta klarar sig är det väl ett smärre under – hon fick inga sprutor idag
i risk för krock och jättereaktion på allt. Själv hoppas jag att den totala
trötthet jag känt i kroppen idag bara beror på den mördande träningsvärken
efter gårdagens tabatapass. Men det ger sig väl.

Krya på andra sjuklingar där ute!

Prosit.