Ännu en härlig dag igår. Lyckades efter många om och men att
få upp Lillhönan på skridskor. Och vilken skillnad sen! Från att för ett par
dagar sedan inte klara av att stå på dem till att faktiskt kunna dras runt lite
på isen. Det kan man kalla att ”vila sig i form”!

En promenad med henne på snowracer också så fick sonen
egentid med pappa på isen. (Och jag kunde smita! Jisses vilken Bambi man är! –
Och livrädd för att ramla! Jag har inte vilat mig i form under de sexton år jag
hållit mig från isen…!)

Sonen drog till med en riktig praktvurpa i alla fall och
stoltserar med en smått blåskrapad kind.

Tidig eftermiddag för middag hos sömmerskegrannen. Ungarna
hittade ett spel där så jag körde en rond med dem innan vi gick hem. Askade ur
spisarna och hann precis ta det allra värsta i vardagsrummet med dammsugaren
innan ytterdörren öppnades och en vän kom på fika och firande av barnen.

Lite får jag allt skämmas, för har inte satt foten i
lagården på hela helgen! Skum känsla. Kluven känsla…

Idag är vi dock back on track! Sonen i skolan och jag ut. Fruset
vatten både här och där innebär merjobb, men inget som inte går att lösa. Vinden
har däremot varit väldigt kall att jobba ute i! En Sven. En Party. En Rudolf. Och en isbrytare långt där nere!

Selma höll på att krypa i krukan. Solen var ju ”bara” där – kattplatsen i fönstret låg som synes i skugga.

Kom även iväg på träning idag. Känns att det är mååånga
veckor sedan jag körde detta passet. Känns säkerligen imorgon också.

Gällande rubriken – Vi håller inte på med varken gisslantagning
eller flyktigsmuggling! Lillhönan har haft väldigt svårt för ”R”.
(Fördel med Småland då det krävs väldigt lite ”r” i vardagstalet!) Men
sent i höstas lärde hon sig uttala denna knepiga bokstav. Och det med råge.
Allt skårrrrrrrrrarrrrrrr på rrrrr nu! Det mesta funkar bra för henne, men
vissa betoningar är värre. Som idag när hon klargjorde för pappa att han får
åka till föräldragården och måla ribborna till vårt hus. ”Så de turkar i
källaren!” Någon som vågar sig på en gissning på den lillas räckvidd?!:) Och när till och med katten tycker det räcker med min läsdistraktion. Eller önskade hon uppmärksamhet. Eller så tyckte hon att det var dags för mig att ta kontroll på blodtryck och andhämtning igen! En ganska vanlig syn under våra kvällar! Man behöver inga betalkanaler om burken ändå bara ska på och dosan hamna på magen!

Avslutningsvis: Har någon en gnutta dödsångest – läs inte
Lars Keplers ”Playground”. Man får TOTAL dödsångest då. Fy fa-an vad
otrevlig den är. Måtte det bara vara uppdiktat!…

En surdeg är satt till morgondagen. Dags för fika och
sängen.

Åh förresten! Jag tänkte be eventuella Brukssamhälle-läsare om hjälp! Jag har bekymmer!; Har på ryktes vägar hört att jag har ett gäng Highland Cattle i hjorthägnet, så om någon ser dessa djur – ring mig. Jag hade ingen aning om att de ens fanns!