Det jobbigaste just nu är inte att vattnet fryser, även om
jag nu står med sjuttiofyra djur utan vatten. Det jobbigaste är att minsta
procent vatten i balarna så sitter plasten fast. Fast som Taberg, skulle
drängen säga. Det krävs väldigt mycket tid för att plasta av balarna innan det
krävs mycket tid för att få av nätet. Sen har ju djuren en del att göra innan
de kommer innanför det frusna skalet och faktiskt kan äta, men de ska ju ha
sysselsättning heter det! Kreatur brukar vända röva mot vinden. Gissa var det blåser ifrån… Kör det ihop sig för den ena får den andra ställa upp. Vilken söt hejarklack man fick. Och den lilla bananen att stoppa i fickan… ”Vad har du i fickan Jan? Är det en jättebanan?!”

En tur till samhället tog lång tid då en lastbil stod och
samtalade med bärgaren. Ute på stora vägen stod en annan lastbil med
varningsblinkers och en bit upp i en annan backe såg det ut som att ännu en
tungviktare stod stilla.

Fick en leverans från Reftele i helgen. Eller en delleverans
i alla fall. En bekant sprang mitt ärende och lämnade det på sitt föräldrahem
intill makens jobb. Så mycket värt att inte behöva åka ”i onödan” i
detta väder ”bara för det lilla”. Vännen åkte ändå.

Leveransen var kalk i alla fall. Båda småkalvarna fick diarré,
så rädda vad som räddas kan med bacilldödare. Om det kan… Men kalkade upp i
kalvarnas ligghallar och nytt strö i dem. Lillskiten dumpades i traktorn
med drängen, lite skeptisk var hon. Och ganska snabbt lite simmig i blicken.
Medan jag rev ut strö lämnade drängen för att plocka upp min pojk vid bussen –
han hade haft idrottsdag och var välpackad – och återvände sedan för att flytta
det som var kvar av balen till nästa hall. Skiljer två veckor i ålder på kalvarna. Sex kilo i födelsevikt. Diarrén har tagit den lilla kalven hårt. En sällskapsdam till middagen sedan resten av gänget rusat iväg på Onsdagsträff innan jag kommit ifrån djurvattnandet.

Man tager vad man haver. I norrfönstret som inte går att stänga för slangar och kablar.

Militären ute och flög. Övning eller letade de efter nåt? Denna lilla kula ställde till det rejält mellan valsarna i spannmålskrossen. Inte var den smidig att få ut heller genom den minimala luckan… Återstår att lokalisera var den kom ifrån…

Kvickt in. Hade tänkt springa genom duschen, men inkommen
max tio minuter före tvungen avfärd och ut med otorkat hår i tjugo grader
kyleffekt kändes inte lockande. Stod och stampade. Maken kommer vilken sekund
som helst. Han kom inte hem, trots att klockan gick. Lillungen insvept i en
filt, in till drängens fru och dumpa henne, hälsa på sonen som satt där vid
köksbordet och iväg. Alldeles senare än jag tänkt.

Hyfsat väglag som tur var så jag var i god tid ändå hos
kiropraktorn. Ringde igår och fick tid idag. Det blev knappast bättre av vurpan
häromdagen. Vänsterfogen i bäckenet satt väl i höjd med knäskålen typ.

Hem och börja på maten. Maken i lagården och sedan iväg på
UV.

Sitter nu mörbultad i kroppen, vetevärmaren är flyttad från
länden till axlarna. Spikmattan väntar i sängen och då ska värmen till nacken.
God natt