Vad kul det var med lite kommentarer på förra inlägget! Det sporrar att skriva vidare!
Avslutade födelsedagen med en kalvning, redan vid tiotiden! Startade gårdagen med unge i spjälsäng som, för sitt eget bästa, kördes iväg innan en ny bal sattes ovanpå…
På väg till dagis igår ringde slaktbilen – vi kommer imorgon
halv sju!
Tjolahopp Tjolahej. Ok, är du precis i tid, det tar två röda
att lasta och jag kommer in igen för att få upp barn till skola och dagis?!
Nja… Skulle inte lita på detta. Maken fick flexa lite! Klart det är vår! Ungen är för skitig för ”finvagnen!” Den som jag har en känsla av att maken ”skulle bara” innan han tog in. Hade varit smartare att låta den stå på altanen över natten, om han nu tänkte glömma av den, tycker jag kanske…
Fick även löfte att skicka med en problemko som jag tänkt få
iväg till midsommar, men det gick lika bra nu sa de. Bara lilla problemet – fullt
i lagården och kossan ute… Kom på att vi kunde göra en tillfällig box i en bredare
gång. Och försöka ta tillfället att peta in henne när hon drack vatten precis
vid stängselöppningen.
Körde balarna i vanlig ordning och var på väg till
ligghallen och den fantastiskt korkade kalven som fortfarande inte hittar
spenar, när en bil stannade på vägkanten. Ja, och jag stannade där också.
Gammelmorbror K var ute på bygderesa, och det kan vi tacka för. När vi pratat
en stund såg jag kossan vandra upp mot vattenkoppen, så avbröt samtalet,
viftade på drängen och fick in slaktkossan på ett litet kick. Tack för det K,
hade inte du stannat hade jag bommat kossan vid vattnet denna gång. Ett
bekymmer mindre!
Precis före lagården på eftermiddagen gick jag för att
släppa ut den ko som fick för sig att adoptera en kalv och därför varit
instängd ett par dagar. Hon verkar ta hand om sin egna kalv och jagar inte efter den andra som blivit väldigt fast vid sin moder. Är väldigt besvärligt att ha djur instängda då jag inte
har något bra ställe för detta och helst vill undvika det. Foder och vatten måste bäras. Det är långt från allt och
tar väldigt mycket liggplats från de andra djuren. Med dubbla kor och kalvar
bakom lås och bom krävs det nästan en halvtidstjänst, och den som inte äter behöver platsen mer. Precis öppnat upp där så ringde drängen – ”jag tittar
på en kalv!” Enda till klockan fyra innan en kalv?! En som stod på andra
sidan gården. Kalv i skopa och kossan föstes över. En sån som aldrig borde
blivit betäckt, då hon stirrar för allt och är rädd för sin egen skugga. Lite
sent att tänka på det nu bara, så över med paret till kalvhagen.
Min moster hade vid detta tillfälle tittat in. Hon var inne
med lillfisen medan maken körde iväg barnen till Onsdagsträffen och sedan
raggade påskrifter för fiber. Hon hade även middag med sig och jag kom in till
ett kök med röjda och avtorkade bänkar. Maten serverades sedan familjen kommit
hem, sonen fick en lång saga av henne och småflickorna petades i säng. När
maken åkte iväg igen tog jag en dusch och fick en mycket uppskattad ansikts-
och handmassage. Bortskämd, men åhh så gott! Det var så tåluddet krullade sig!
Moster bäddade ner mig i soffan med order om ”att
vila”. Kan väl inte ligga på soffan och vila kvart i nio på kvällen?! Tassade
upp för en tandborstning och kröp ner på riktigt i sängen istället.
Tidig väckning idag då. Mat till djuren som skulle åka iväg
och de andra fick sedan också. Halvvägs igenom när bilen rullade in på gården.
Som vanligt gick tre tjurar väldigt bra att lasta – den fjärde satte sig på
tvären. Den yngre mannen som var med bråkade inte, utan gick sonika in i bilen,
tog en grimma som han krängde på tjuren och asade upp honom. Kossan däremot
gick utan en gnutta tvekan.
Välkommen till en yrvaken lagård!
Maken hade ju barnen (och det var körig, surrade han om. Har
jag aldrig märkt på mornarna…?!) så jag fortsatte i lagården. Två balar ute
var det enda som behövdes idag så ut med dem och sedan in till den minsta innan
far och dotter åkte till jobb och dagis. Lillskrutt i vagnen innan slangen
skickades i badkaret och jag tog nästa uterunda med foder, vatten och matning. Tacken för att man agerar mathjälp är att man även används som servett…
Konstaterade även att en kalv fötts under natten men allt
såg bra ut, så in igen för frukost, rev upp den lilla ur vagnen och åkte
till kyrkbyn för en barnsångstund och våffla. Tvekade länge, men tog mig i
kragen och åkte trots den borttappade andan, någonstans i gröttallriken.
Hem med den lilla till vagnen – igen – och i kläderna för
att strö i ligghallarna. Och märka kalven. Åkte bakom lagården för att hämta en
bal och konstaterade att det stod en kalv i ligghallen hos kvigorna också…
Strödde, märkte kalv och bytte traktor för att skicka kalv i skopan, märka den
och flytta till nästa hage. Tittade upp och såg ännu en kalv längst bort i
kossehagen. Tre idag alltså. Hittills. Fem ut. Och en hel drös in- och utrapporterade
till Jordbruksverket. Det råkade visst bli välstrött i den gamla djurkärran. Men sen är den välanvänd också! Vi börjar kunna det här!
Maken är iväg på nåt. Barnen nattade efter lång saga och
själv ska jag snart krypa ner. Varit en lång dag.
Imorgon blir en ny med nya utmaningar; Full balrunda, två
småflickor hemma, maken på mässa eller nåt och uppföljande BVC-besök för syn
och hörsel på lillhönan.
Avslutar med lillhönans avskedsord denna kväll: ”God
natt fis, leverpastej, stäng helt!”