Såg på förmiddagen att den sista inköpta kossan var på väg att kalva. Vilket
börjat vara väldigt hög tid då tiden gick ut sista mars. Vad som var intressant
var att hon låg och kalvade, förblev liggandes medan kalven var på väg upp – han
var pigg! – och sedan reste sig och styrde stegen de få meterna framåt till en
kalv född i söndags… Pucko!

Hon var så nöjd med den så hennes egen blev ensam kvar, blöt
och slemmig. Suck. Fick lösa det snabbt med den icke-optimala lösningen att
hiva ut spark-kossan med kalv och låsa in de nya. Kalven var uppe med noll
intresse från kossan. Lyckades ändå övertyga henne om att låta honom äta, så
just då kändes det rätt ok. Under kvällen har intresset växt på kossan, så hon
faktiskt slickar kalven. Känns lovande. Har hämtat hem den gamla pläden som jag fick gnugga kalven hyfsat torr med.

Sprattelkossan låter sin kalv kämpa rejält, även om hon
släpper till aningen och han är envis, men maken hjälpte mig med mer grindar till
hallen och har stängt in dem igen.

Ännu en ny herefordtjur är född. Från en ko vi hållit fokus
på i minst en månad för hon är ju såååå nära…! Nu hade hon bestämt sig i alla
fall, och jag lär få jobb imorgon med att springa i fatt denna för märkning och
vägning. Även för den oönskade kalven som jag avvaktat med, fast denna har inte så stort utrymme.

Medan jag stod och krabbade med oönskade killen så att han
fick mat, ringde veterinären med obduktionsrapport. Svaret: Bristande
kalvningsrutiner av vad de kunde se direkt då den legat för länge för mer
avancerade analyser. (Tack för detta!) Tydligen – föga väntat – hade kalven
endast fostervatten i magen. Ingen mjölk – jag har inte sett till att den fått
det. Tydligen bör man tratta i kalven råmjölk innan den trillat ur kossan helt.
Inte låta det gå ett par timmar (och ge kossan chansen att ta hand om sin kalv)
utan ge tillskott direkt så den inte hinner dö. Denna hade även ”tydliga tecken
på begynnande navelinfektion”. Imponerande. Trodde faktiskt inte de hann
få det som ett par timmar gamla eller dödfödda… Rekommendationen blev skärpta
rutiner, mer tillsyn (tydligen räcker det inte med endast en nattrunda om allt verkar
lugnt och full syn från köket övrig tid på dygnet. Får campa under
foderhäckarna framöver) och se till att det finns rena, torra platser till
kalvarna.

Jo, tack. Strör flera gånger i veckan i hallarna och i
övriga hagen får det vara som det är. Dygeggigt för tillfället, visst är våren
uuuuuunderbaaaaar! (Och vad hjälper detta när en del kor ändå envisas med att ligga ute.)

Men, men. Fick bekräftat att jag är impotent, eller var det
inkompetent som var underliggande?! Nåväl. inget nytt under solen alltså!

Ringde sedan till Morfar och berättade resultatet, han har
frågat flera gånger, varpå han svarar; ”Har jag äntligen fått bekräftat
att du är värdelös nu då?!”

Puss och kram och nyp i stjärten, gubb. Gillar dig med, och
tänk på att man ärver vissa saker!

Och vilken jäkla tur jag har/haft med de 41 kalvar som pigga
skuttar runt i hagarna! För de åtta döda är väl inte ”otur”…
Eller?!

Nu ska jag ta en sista tur och kolla om den oönskade kalven fått kvällsmat. Så länge de lever kan de äta, så mycket begriper jag!