En ung bondes vardag

Lämnade den lilla i vagnen åt sitt öde (drängen) och lastade
skopan full med stolpar för att stängsla in ett, för mig, nytt torpområde. Hej
hej, slye och fästingar innan jag rullade fram till byn, fick tag på markägaren
och tog en promenad mot sjön där och kanalen för att inspektera vad jag
egentligen gett mig in på! Hej hej myggen också, där i träsket!

Hemma hade den minsta vaknat, skrämt drängen med en väldigt
ovanlig bajsblöja – sömmerskegrannen hade fått rycka in – och det var snart
dags för sonen att komma hem.

Tappade andan lite. Inte mått riktigt hundra på flera dagar.
Tål inte riktigt värmen. Den i kombination med en malande oro för foder, bete
och även vatten, sömnbrist och en överkonsumtion av vätska, är mer än magen
klarar av. Den sa stopp nu ikväll, så gör inte många knop och håller mig i
närheten av dasset.

Maken däremot lastade en ny skopa med stolpar och åkte ner
till Ön en runda. Han säger väl hej till knotten där nere i grytan kan tänkas… Hade varit smidigare om vi varit båda, men just nu vågar jag
som sagt inte. Har istället rotat runt efter hans räkningar och betalat dem.
Visst är det faschinerande vilken vanemänniska man är!? Hans bankdosa
accepterar inte mitt personnummer och inte heller min kod. Måste sitta och
tänka till. Det gör jag aldrig annars. Det har automatiserats! Fingarna går på rutin.

Den minsta prövade en ny erfarenhet idag – engångssked. En
som hon lyckat få tag på från-gud-vet-var och stoppat i munnen. Kröp över
altanen med den och troligtvis hakade skaftet i mellan trallen. Den gick i
bitar. Hon klöks och skriker medan blodet forsar ur munnen och jag tittar och
tittar efter skedbladet där inne – skaftet låg i smulor på golvet. Plötsligt
körde hon själv ner in fingrarna och fick ut bladet, misstänker att det kilat
fast sig i gommen på henne. Lite tvätt och ett par minuter med nappen var det
lugnt igen sen. Tills hon fick varm middag i munnen. Hellre kalla äppelbåtar och
välling.

Det jag egentligen tänkte var att lägga ut lite bilder jag
tagit de senaste veckorna med inte hunnit/orkat visa. Det har ju varit och ÄR
fantastiskt vackert (om man ser till sta’bornas enkelriktade behov). Visst är
det helt fantastiskt att man kan äta frukost ute klockan sju i nitton grader i
maj, men man SKA INTE kunna göra det! Och ABSOLUT INTE vecka efter vecka!

Dags att stänga av vattnet som fyller en av vattenvagnarna och krypa ner. God natt

Man kanske skulle satsa på gäss istället. Med tanke på hur de andra ser ut…Tidigt i lördags försvann maken med traktor och fixade
stängsel. Tredje och sista gruppen djur till ”andra gården”. I
samband med släppet blev vi bjudna på fika, så det tog en stund extra att kolla
så att allt gick lugnt till. …Och visst finns det hopp! Fick ju nästan tio stänk på den dammiga huven i lördags!

Kvickt hem och slänga till tjurarna lite foder, svida om och
åka iväg till vänner på middag. På sena kvällen ringde drängen för att meddela
att de tagit in en förrymd kviga på hemmaplan, men hur skulle de gå till väga?! Gillar verkligen denna lapp! Enligt rykten har även toaletten gäststädats minst en gång…!

Var hemma en stund efter elva, bära in sovande barn och dra
på stövlarna för att rätta till sjöstänget som låg nere i hagen dit djuren
släppts ihop. En spann vatten på jordningen hjälpte upp det hela. Sjön hemma kring kvart över elva i lördags kväll.

I söndags blev det sedvanligt morsdagsfirande på High
Chaparral. Ungarna uppskattar det åtminstone. Direkt hem och tömma bilen på familj för
att dra vidare på möte med skolans föräldraförening. (Ja, jag hamnade visst där med. Härda ut två år och sedan är det gjort!)

Igår blev en storfixardag. Jag städade inne och maken ute. Ugnen
vaktades och extra stolar hämtades. På kvällen var det dags att starta upp
årets biträffar med föreningen, och vi var först ut. Två avläggare gjordes så
vi hoppas på bra utdelning och överlevnad.

Överlevnad ja… Än är det inte kört, men det går inte länge
till med denna torra högsommar om det ska gå vägen. Årets sådd är ännu grön,
men på sandjordarna börjar gräset brännas ner. För första gången (någonsin)
börjar det växa en klump i magen gällande bete. Det börjar sina hemma. Släppte
djuren i sista hagen hemma idag. Den första har inte hunnit hämta sig… Vi
behöver regn! PRONTO!

Joursamtal under biträffen. Det där oroliga som vi hoppades skulle ge en åskskur gav bara ett murket träd över tråden och vägen…
En gammal gardin från föräldragården fick agera nytt, livligare myggnät i flugdörren sen det gamla gjort sitt!

En som drabbades hårt av träffen hon inte närvarade på, utan nattades rätt omgående. Var lika sugen som mig på att stiga upp när klockan ringde… Vi kör numer med märkta ägg! Till de som tycker det är fusk att ”klubba” stolpar med skopa – tänk på att det som en bonde inte kan göra med traktor inte blir gjort. Typ städning av hus, alltid slår man i underläge!Jag var bara tvungen att ta en bild! Vad säger man?! Hon fick äntligen en stege till sin kana, men det öppnade dörrar till andra också… Understa stegen är tillfälligt bortskruvade till det högre tornet!Någon – ingen nämnd, ingen glömd – har kidnappat min nolla! Besvärligt vid månadens alltid lika deprimerande bankärenden. Syrenträdet blommar för fullt och besitter en enorm bi-trafik – får man ta vägtull?! Likaså gör rhoddironnronnen!God natt

Kris i skafferiet! Sista lingonsylten… Och nu är den slut… Mayday Mayday!Sover man över lunchen får man äta i lönnens skugga medan hönshuset städas. Efter maten hjälpte hon dock till sen praoeleverna avvikit. Och när jag skulle fylla vatten till hönorna fick hon fart efter diskborsten och skulle skura lite till. (Eller slabba!)Kycklingarna utsläppta och de gamla hönorna surar för att ha blivit portade från sin lilla gårdsdel.

Jag köpte en tjur förra våren som jag hade tänkt ha ett tag.
– Han brände alla sina broar igår! Att ett djur råkar komma ut en gång kan
hända. Men när det är ström i tråden och en tjur tar ett djupt andetag och går
rakt igenom – för tredje gången på lika många timmar – har han fått sina
chanser.

”Hela grannbyn” dök upp så där var en riktig
byaträff. Tjuren lastades upp och kvigorna föstes tillbaka till sin hage där de
gått stilla sedan. Det ställde till det för mig – kvigorna ville jag ju
betäcka! Sen la jag ut en väldigt trevlig korsningstjur på Blocket i veckan, hade
plötsligt fått honom ”över”. (Minskar ju en hel del på koantalet när
hornen ska bort – typ åtta…)

Han togs bort från annonssidan, kördes till hjorthägnet till
korsningskvigorna, dagmamman jag hade där som uppstyrningstant och den äkta
herefordtjuren lastades upp i kärran också och bytte plats med Rudolf som
släpptes ut. Efter denna cirkus kördes äkta herefordko och äkta herefordtjur norröver
till de äkta herefordkvigorna för att maxa just herefordbesättningen. Punkt. (Frågor?!)K-k-k-kallt i vattnet! Men så vackert vi bor!

Mannen åkt ner till hjorthägnet och kollade över resterande
stängsel där och släppte på djuren. Jag och barnen tog itu med jordgubbslandet
och gjorde det klart. Eller har en kortsida kvar att kantskära, men det går
fort. Rättaren/Snobben på plats!Done!

Veckan som gått har erbjudit två praoelever,
stängselsättning, djurflytt och stängselrivning. Kvigor utkörda och tjurar
utbytta. Foderhäckar flyttade och dess vinterplatser igenharvade.

Denna häck har verkligen gjort sitt! Det krymper i lagården – slaktdjuren kvar. Någon som vågar gissa hur långt ut korna räcker?!

Maken åkte på UV-avslutning och jag tog barnen med mig till
stan och den fina stadsparken där. Precis lagom att komma dit kring sex en
torsdag – avsvalnande luft, folk på väg hem och lugnet la sig. Jag som inte
gillar för mycket folk njöt i fulla drag, plus de facto att tre barn inte
håller sig på samma ställe precis = bra överblick!
Kvällsmat hade vi med och kompletterade lite när vi köpte ”hoppa-tofflor” till barnen. Ja, sen blev det ju tjurpromenader sen vi kommit hem och skickat ungarna i säng.

Lugnet före stormen…Rudolf flyttade in! Eller tillbaka efter ett dygn i lagården sen vi hämtade honom… Och de andra två fick bekanta sig med nya ligan en liten stund.Årets fjärde sista kalv. Tjur. Och mitt i bilden under syns ett stort fläskberg som vi trott skulle kalva ett par månader…Dags att vidga vyerna från badrumsskåpet… Notera tåspetsarna!God natt!

Här är det ungefär som vanligt. Fullt upp och kaos! Djur körs på härs och tvärs med övervägande goda resultat. Dessvärre är två kvigor väldigt osamarbetsvilliga, så de skydde ingenting sen vi väl fått in dem i hagen ett antal gånger. Slutligen dök de in i grannens hage, hämtades ut därifrån i söndags när de lugnat sig och släpptes tillbaka till sina fyra systrar. Inte heller då ville de vara där, så till sist har en av dem dykt upp hos mina kor och kalvar några hundra meter därifrån, och den sista är ännu inte återfunnen, så det kan bli spännande i storskogen… Torsdagens bröllopsdag firades för sent i lördags. och sinkades ytterligare på grund av kvigorna. Till sist kom vi iväg i alla fall, efter en dusch, åtskilliga fästingar plockade och med totalt sönderrivna ben. Att han blundar på bild bjuder jag på. Han fick upp ögonen under promenaden upp på toppen av skidbacken i alla fallVärmen har gjort att tjurarnas vattenhålor plötsligt torkat ihop… Sorry boys, men vatten fick de!En ungko som vägrade gå av kärran fick vinschas av. Hon ville inte utan la sig. Några timmar senare skulle hennes nya gäng åka iväg och hon följa med, precis likadant då. Fick dra på henne… Sen gick hon av självmant med de nya kompisarna.En tuff brud i lyxförpackning! Med mockasiner i sandalerna. Och en liten som behövde sova då hon kinkade. Tycker inte det såg så ut… Provat att klättra upp i tornet och åka ner, finessen behöver slipas lite. Och när hon kinkade en annan dag skickade jag en spann över huvudet. Det verkade roligt så det gjorde hon om. Igen och igen! Lika spännande som att äta vattenballong!När sonen föddes förbannade jag dessa selar överallt. Varför hålla på och binda fast sina barn i precis allt precis hela tiden!? Bara i vägen, dessa remmar. Med första dottern började delar av remmarna kännas som en ganska bra idé och med denna minsta är jag övertygad om dess fantastiskhet!
Ett gäng herefordar på vägen… (Den mista fick snabbt på en blöja, en flaska välling och hivades i säng! SOV unge!) Även sjön hemma sjunkit undan så deras vattenplats försvunnit. De löste det på egen hand och vadade ut på ena sidan stänget, och upp på andra sidan, hittade kraftfoderspannen och torkade nosen på bilen innan de snällt följde med in i hagen igen. Samma grupp och fem kvigor har körts till andra gården idag. Börjar bli en drös rena hereford nu!Vår stora, lille kille som drar ett sånt lass med sina systrar så fort det strular för oss, vilket det gör ofta. Idag en stund, bara han och jag. En alldeles för sen kväll med minigolf och glass på den nybyggda piren, men ack så viktig! Han gillar femmor, jag gillar treor.Två tjurkalvar igår. Har gått några år sedan jag fick den första!Ett axplock av vårt kaos. Strax läge för sängen. Så sonen inte kommer imorgon på samma sätt som igår – En knack på pappas höft ”Har ni glömt att väcka mig?!” (Två larm hos mig och ett hos maken sovits över!) 7,38. Bussen går 7,40. God måndag morgon, veckan var igång.

”Rättarn” kom och inspekterade vår fika under körsbärsträden. Eller var det fottvätten?!… ”Titta vad jag kunde helt själv!!” (Brukar inte barn gå först och klättra sen?! Denna kommer vi ha att göra med! Vilket humör om inte annat! Annat har det varit med våra oäktingar. Farligt att få barn som gift…
I det längsta skyllde jag på magkatarr. Mycket har varit på
gång och mycket är på gång. Att det var roten till att jag under flera dagar mådde som en kratta
så fort något stoppades i munnen. Sent på kvällen i söndags fick jag dock se
mig besegrad av bacillerna.

I onsdags hämtades vatten från egen brunn för att slippa det
kommunala. Denna brunn ligger dock inom samma vattentäkt, och alla utom en
familj har blivit dåliga. Och typ mer än hälften av invånarna i brukssamhället.
Men, inget fel på något vatten, så snacka om att ha blivit kollektivt pjalliga!

I måndags var jag rätt spak. Sonen hölls också hemma, dels
för 48-timmarskarensen och dels för att han mellan varven satt likblek och
knappt kontaktbar för att han fick magknip. Sen jag kommit i arbetskläderna vid fem på eftermiddagen, insåg jag att det var för sent för att åka och så. Maken skulle iväg och det mest avancerade jag gjorde var att lasta min sålda tjur på bilen till Linköping. Och medan jag gjorde det, satt barnen ensamma kvar och ”åt” kvällsmat.

Igår däremot var det bara att spotta i nävarna igen. Maken
på jobb, lillhönan på dagis, sonen i skolan och den minsta lämpades över på
drängens fru sen jag stack iväg med såmaskinen. Under några intensiva timmar
sådde jag färdigt det sista för året. Lagom till att åka hem och byta om för utvecklingssamtal på skolan – inga problem där inte!
På kvällningen sen barnen var nattade
åkte vi upp gemensamt, jag och maken, för att ringvältra och plocka sten. Två
tredjedelar hanns med ungefär, innan det blev för mörkt. Den där snabeln är både en välsignelse och en förbannelse. Förbannelsen är när man ska försöka skruva i den i säcken, med uppåttryck och vetskap om att om man misslyckas har man sexhundra kilo utsäde kring fötterna. Välsignelsen är när man lyckats och därmed slipper hinka upp sexhundra kilo utsäde i maskinen! Sista draget gjort! Tur man inte bor i tätbebyggt område…! Maken börjar komma i den åldern då många män lägger på sig – min stackare får rasta bort sitt innan det får chansen;)Magsjukan slog hårt. Och så säger de att socker är farligt! Jag levde hela dagen igår på en bulle och en 250ml-flaska saft. Första gången på flera dagar det var gott att äta sen på kvällen! Stackar’n hade levt hårt hemma på gården. Hon låter mycket när hon äter – mycket mmmmmm och nam-nam-nam, men plötsligt blev hon tyst!

Idag har jag varit rätt spak. Om det är den sena kvällen,
hettan eller eftersatthet (troligtvis en kombo). Det har inte blivit
jättemycket gjort; Snubblade över två kalvar, den ena inte född i morse, som
den andra… Båda märkta i alla fall. En stunds vila efter frukost, inhägnad av
vår ”highlandhage” och släppt dit djuren som ska iväg sen. Stängt inne
dem på en ganska liten yta av sitt föregående också, så jag slipper springa
över hela riket när de ska samlas ihop, sorteras och köras iväg. För det är det
som står på schemat nu. Fröna är i backen och nu ska djuren iväg. Får försöka
med ett stort ryck till helgen när maken är hemma. Herefordtjur! Korsningskviga! Unge i vagnväntan. Så vad då? Stenen är ju vass att krypa på! När hon badar inne är hon förpassad till duschen med nästan-stängd dörr…
Jag har förstått att man får räkna med att åtgången på sanitetsprodukter ökar när man har döttrar, men jag trodde ju aldrig det skulle börja SÅ tidigt! Den minsta är fenomenal på att hitta och gnaga plast! Och precis som reklamen säger; uppsugningsförmågan är det inget fel på!

Leve grovdammsugaren vid tömning av såmaskinen!

Nu kom maken hem också, efter att ha stuvat in såmaskinen i maskinhallen igen. Dags för en kvällsfika och hålla natt.

Sov gott

Ps. Till er som förfasat sig över shortsbilden – det är inte mina byxor jag ärligt stulit som första bästa! Lugn!

Igår blev det stängsling för hela familjen och släpp längs
hela sjökanten för korna. Maken startade jordfräsen och jag sådde lite i
landet. Vidare startade han gräsklipparen, det jobb som tar ett par timmar om
man gör det halvslarvigt och … längre tid om man gör det ordentligt… Själv
hängde jag på mig röjsågen och körde en runda i trädgården. Sen kom ju
fortsättningen med att räfsa upp det hela. Hönorna blev glada i alla fall! Ungarna lastade på skrindan och körde fram!

Stenbrytare! Sonen stängslade in förgätmigejen från gräsklipparen.En stund senare:Vitlöksmarodör!! Med hatten nån annanstans och den ena skon på okänd plats är hon lika skitt och lyckli’ ändåSedan var det dags för den enda TV-stunden jag kräver om
veckan – Let’s dance. Denna fredag med korg på korg av efterlämnad tvätt som sällskap. Och
så vitt jag vet står de kvar på golvet i vardagsrummet…

I natt var det sonens tur att bli dålig. Känns långsökt att
”hoppas” på det dåliga vattnet (som han inte borde kommit i kontakt
med) så bara att hålla tummarna att vi andra klarar oss. Precis som lillhönan
har han kört en hård dag idag igen, nästan som vanligt, och lagom till kvällens middag kom det en
omgång till i tröttheten.

Efter frukost kröp jag själv ner en stund. Flera krånglande
nätter och långa dagar tar ut sin rätt. Men bara att pallra sig upp och sortera
djur igen – kört iväg sex kor och sex kalvar till Långt Borta, och två kor med
två kalvar till Ännu Längre Borta. Såna som jag hämtar hem i oktober och inte
behöver bry mig nämnvärt om tills dess. Whaaa?! Självskadebenägen?!! Jag grävde upp och han började gräva ner. Ja, och hon hittade vattenkannorna!Rättaren inspekterar.Vi verkar ha välmående maskar på gården!

Hemma igen sen var det dags för lagård, som maken tog, och
jag pallrade mig bort till jordgubbslandet som förvuxit totalt. Ny mission är
att gräva fram ett par gångar. Men har så mycket fina plantor att jag nog får
förstora landet en aning sen jag gett bort överflödet! Vill någon ha så säg till.

Gick ut efter middag och läggning av barn för att rensa den
ena av raderna, men efter det tog jag slut, så dags för sängen.

Maken åkte iväg med harv och skopa till skogstorpet. Han är
galen!

Till veckan som kommer firar vi bröllopsdag. Är någon sugen
på tre ungar en natt till helgen och ett par pass i lagården, så säg gärna
till. Jag önskar mig en stund som VI och utan krav. Wish me luck…

God natt

När jag kom hem efter att ha harvat över torpstället i
skogen, pratade jag med drängen och det bara plingade till i skallen: Jag
glömde en åkerlapp! Gör om, gör rätt, men inte idag. Istället ner till andra
gården för att mylla gödsel. Man hittar visst både det ena och andra som följt med gödseln ut… Paus för drängasamtal. De håriga benen bjuder jag på – fäller inte vinterpälsen förrän till midsommar!

Sen det var gjort åkte jag till föräldragården efter
utsädet. Mötte upp maken senare och han tog traktorn samma väg för att mussla
ut såmaskinen från samma ställe.

Hemåt för lagård, inlastning av de sexhundra kilo värpfoder
som anlänt med lastbil tidigare under dagen, middag och lite tid med barnen
innan det blev kvällning och såmaskinen laddades. Två bitar sådda och maken kom
ner sen han nattat barnen och började ringvältra. Ena biten hann han klar, även
med lite stenplock, samtidigt som jag sådde de sista raderna på andra biten
innan det var kolsvart ute och klockan närmade sig elva.

Vissa mornar glömmer vi inte att borta håret…Mutade Schenkergubben till att lasta av precis utanför dörren!

Igår startade jag upp med att komplettera det maken
missat i mörkret, samt vältra den andra biten. Efter frukosten och läggning av
den lilla som varit med drängens fru, startade jag upp med såmaskinen hemma och
drängen körde skytteltrafik för att få hem vagnen med utsäde, traktor och
redskap. Varför man föder barn i februari?! – Så att man hinner gå ihop tills man ska mellan såmaskinen och traktordäcket!

Korttransport – håll för öronen!

Ett av de finaste vårtecken jag vet – en nysådd och vältrad åker. Innebär slutet på ett, i våra bygder, ofta krävande arbete. Inget mer att göra där på flera månader, dessutom ser det så prydligt ut!

Tog en bra stund att så, som väntat. En liten paus med tidig
middag före lagård och sedan ner till brukssamhället för avslutning på barnens
onsdagsaktivitet. Hört där var att tre stycken lämnat dagis med magsjuka. Även
ett par barn i skolan, boende i samhället. Och ju mer vi pratade ju fler var
just magsjuka. Ungt, gammalt, stort och smått. Slutade med att vatten hämtades
från en närvarande med egen brunn.

Hoppborg var inhyrd för dagen till de få barnens stora
glädje, och även de få föräldrarnas. Den enda som gick att få med på bild utan sudd.

Sen avslutningen var avslutad bar det hemåt med nattning av
barn. Maken lämnade hem tippkärran vi lånade för plastkörning då min står med
plattpunka på två av fyra däck. Där lånades även en större ringvält hem, en som
trycker ner stenen bättre här hemma så man inte behöver lägga flera dagar till
att plocka.

Jag vältrade och maken sprang utanför och hivade de större
stenarna i skopan. När skopan var full, drygt halva biten packad och klockan
alldeles för mycket körde vi hemåt för lite sömn. Och lite sömn var just vad
det blev; Den minsta såg ett spöke strax före ett och tog en stund för att
lugna ner sig. Halv två kom lillhönan och hade spytt – så oväntat! Byta i
sängen och duscha henne innan det blev ett nytt försök att sova och hon kom på
nytt. Och så höll det på. ”Tur” ändå att det var hon som fått sjuka
från dagis – hon har koll på läget så hann med sin bytta alla gånger sen hon
fått den. Efter femte turen bäddades hon ner på soffan med pappa och en film. Ett
antal gånger till följde. Inte nån vidare natt för någon av oss, med andra ord.

Jag vaknade inte av någon klocka sedan, för maken hade
kidnappat den och redan gått till lagården. Sonen satt i soffan jämte sovande
lillasyster och den minsta snarkade på till tio!

Lek ute efter en sen frukost. Poolerna plockades fram efter
önskemål och jag styrde ut igen för att göra klart med stenplock och vältring. Make
och barn åkte på starten för det traditionsenliga mopperallyt i kyrkbyn och kom
hem samtidigt som jag tippade stenen ur skopan.

En hastig ”lunch” för min del innan jag mötte upp
moster, man och di gamle för en tur på kyrkogården. Hem efter det och nån form
av kvällsmat vaskades fram. Övertröttheten – hoppas jag – efter den taskiga
natten tog ut sin rätt för lillhönan som rensade igen.

Nattning och utgång. Jag rensade upp blomlådan kring
altanen, skickade ner dahilaknölarna och luktärten innan det hamnade tidningar
och täckbark på toppen. Spenaten sattes ut i landet och maken baxade fram den
stora trefotsgrytan från jordkällaren och den största dahlian sattes ner där. Sen
skolades tomatplantorna om innan det blev ingång och hit. Hög tid för sängen,
känner jag. ”Vilodagen” har det inte blivit så mycket med, men det får jag väl
sota för imorgon som först. ”Dagen efter”

Bina har i alla fall fått skattlådor för honungen nu när
både maskrosor och körsbärsblom exploderat och utsädet är instuvat i ladan i
väntan på tid och väder för sådd på torpet.

Ha det gott så får vi se när jag hittar tid och energi för
nästa besök! Det är mycket nu!

God natt

Efter månaders övning har hon äntligen lyckats med trosorna! – halvvägs i alla fall! Och nya grejen nu är trappan! Jättespännande! Men hur kul det än är upp, innebär varenda uppsteg ett nersteg. Ingen räkmacka neråt där, även om föräldrarna är hemskast i världen! Nu kör vi det i några veckor så kanske hon glömt badrumsskåpet sen…?!En besvikelse för barnen på marknaden. För egen del är det
ungefär samma som att stirra på ”myrornas krig” på TV på alldeles för
nära håll – jag blir yr. Folk överallt. Usch!

Direkt efter det fortsatte vi till storstan norröver. Skor
till sonen, där tårna inte trillar ut, införskaffades. Äntligen! Det fina
vädret gjorde väl att alla andra var på annat håll, för det var otroligt lugnt
för att vara en lördag på köpcenter! Inte mig emot!

Önskar jag kunde gjort som den lilla i stan…

Väl hemma igen på sena eftermiddagen blev det en tur ut i
lagården, middag och en stunds lek med barnen innan läggning och jag rullade ut
med harven för att mylla ner gödseln drängen spridit under dagen. Bara att koppla av harven och nanna kudden sedan.

Igår blev det en rallystädning av huset, besök av Mor och B
med skogspromenad och picknick, innan vi senare gick ner till sjön och fikade
även där. Mor lurades mot sin vilja ut till bikuporna så där stod vi tre generationer – en på behörigt avstånd, en plockades i kupan och en som ”fångade bi” i handen. Gick bra enda tills maken kom dit och höll fram en ram mot svärmor för att visa drottningen (från det ilskna samhället) varpå hon fick ett stick i låret. Där sjönk han i graderna;)Rätt som han cyklade small det så kajorna lyfte! Tur det var i trädgården!

Sen lugnet lagt sig blev det till att gå ut och packa ihop
den sista plasten, maken åkte till föräldragården och hämtade fjolårets tomma utsädessäckar.
Medan han var iväg rotade jag lite i en rabatt, skulle stoppa in näsan för nåt
efter ungefär en halvtimme och hörde lillan i andnöd efter för mycket
skrikande. Ohps. Hon fick följa med ut i vagnen med en ny flaska välling och
slocknade senare.

Ett försök att kväva otillräckligheten – lägga fokus på det som gjorts under dagen istället för det som borde gjorts. Man sitter ju inte bara och rullar tummarna även om att-göra-listan påvisar det…
Inte bara negativt. Väldigt fint ute halv sex på morgonen. Något jag vanligtvis är ovetandes om!

Dagen stirrades igång med en slaktko som hoppat genom en
foderhäck och halvt skurit av sig benet – slakt lite hastigt och lustigt. Hon var inte värd varken pengarna eller lidandet för veterinären. Plastinsamling under förmiddagen som drängen körde iväg till. Maken i stan hos
sin revisor och jag och lillhönan ska till BVC om en stund – slutbesked om
hennes syn. Vilken det för övrigt inte är några större fel på, men det ska ner
i journalen också…!

I eftermiddag Bokbuss och fika hos di gamle. För min del
blir det till att hoppa över och harva ner gödsel jag tänkt muta drängen till att köra ut, och fixa såbädd. Har en viss
vision om att det ska vara sått innan torsdagens regn. Wish me luck…!

Äntligen har vi fått förklaringen till varför chokladen tar slut så fort. Alla ska ju ha sitt lördagsgodis eller?!—