ons, maj 16, 2018 – En ung bondes vardag

”Rättarn” kom och inspekterade vår fika under körsbärsträden. Eller var det fottvätten?!… ”Titta vad jag kunde helt själv!!” (Brukar inte barn gå först och klättra sen?! Denna kommer vi ha att göra med! Vilket humör om inte annat! Annat har det varit med våra oäktingar. Farligt att få barn som gift…
I det längsta skyllde jag på magkatarr. Mycket har varit på
gång och mycket är på gång. Att det var roten till att jag under flera dagar mådde som en kratta
så fort något stoppades i munnen. Sent på kvällen i söndags fick jag dock se
mig besegrad av bacillerna.

I onsdags hämtades vatten från egen brunn för att slippa det
kommunala. Denna brunn ligger dock inom samma vattentäkt, och alla utom en
familj har blivit dåliga. Och typ mer än hälften av invånarna i brukssamhället.
Men, inget fel på något vatten, så snacka om att ha blivit kollektivt pjalliga!

I måndags var jag rätt spak. Sonen hölls också hemma, dels
för 48-timmarskarensen och dels för att han mellan varven satt likblek och
knappt kontaktbar för att han fick magknip. Sen jag kommit i arbetskläderna vid fem på eftermiddagen, insåg jag att det var för sent för att åka och så. Maken skulle iväg och det mest avancerade jag gjorde var att lasta min sålda tjur på bilen till Linköping. Och medan jag gjorde det, satt barnen ensamma kvar och ”åt” kvällsmat.

Igår däremot var det bara att spotta i nävarna igen. Maken
på jobb, lillhönan på dagis, sonen i skolan och den minsta lämpades över på
drängens fru sen jag stack iväg med såmaskinen. Under några intensiva timmar
sådde jag färdigt det sista för året. Lagom till att åka hem och byta om för utvecklingssamtal på skolan – inga problem där inte!
På kvällningen sen barnen var nattade
åkte vi upp gemensamt, jag och maken, för att ringvältra och plocka sten. Två
tredjedelar hanns med ungefär, innan det blev för mörkt. Den där snabeln är både en välsignelse och en förbannelse. Förbannelsen är när man ska försöka skruva i den i säcken, med uppåttryck och vetskap om att om man misslyckas har man sexhundra kilo utsäde kring fötterna. Välsignelsen är när man lyckats och därmed slipper hinka upp sexhundra kilo utsäde i maskinen! Sista draget gjort! Tur man inte bor i tätbebyggt område…! Maken börjar komma i den åldern då många män lägger på sig – min stackare får rasta bort sitt innan det får chansen;)Magsjukan slog hårt. Och så säger de att socker är farligt! Jag levde hela dagen igår på en bulle och en 250ml-flaska saft. Första gången på flera dagar det var gott att äta sen på kvällen! Stackar’n hade levt hårt hemma på gården. Hon låter mycket när hon äter – mycket mmmmmm och nam-nam-nam, men plötsligt blev hon tyst!

Idag har jag varit rätt spak. Om det är den sena kvällen,
hettan eller eftersatthet (troligtvis en kombo). Det har inte blivit
jättemycket gjort; Snubblade över två kalvar, den ena inte född i morse, som
den andra… Båda märkta i alla fall. En stunds vila efter frukost, inhägnad av
vår ”highlandhage” och släppt dit djuren som ska iväg sen. Stängt inne
dem på en ganska liten yta av sitt föregående också, så jag slipper springa
över hela riket när de ska samlas ihop, sorteras och köras iväg. För det är det
som står på schemat nu. Fröna är i backen och nu ska djuren iväg. Får försöka
med ett stort ryck till helgen när maken är hemma. Herefordtjur! Korsningskviga! Unge i vagnväntan. Så vad då? Stenen är ju vass att krypa på! När hon badar inne är hon förpassad till duschen med nästan-stängd dörr…
Jag har förstått att man får räkna med att åtgången på sanitetsprodukter ökar när man har döttrar, men jag trodde ju aldrig det skulle börja SÅ tidigt! Den minsta är fenomenal på att hitta och gnaga plast! Och precis som reklamen säger; uppsugningsförmågan är det inget fel på!