En ung bondes vardag

Här var’e penningtvätt! Den lilla hittade sina hörselskydd i bilen när hon släpptes ut, så de tog hon i ett stadigt tag och marscherade iväg till lagården för inspektion. Att pappa sen dök upp på väg till traktorn var superkul. Tyvärr fick hon inte åka med denna gången…

Men så jobbigt det var att vara med på Bamses gympaspel, bäst att vila lite.

Fler som tycker det är jobbigt att vakna på mornarna… En av tre avläggare i full gång! Och drottningen märkt! Fyra slaktkor upplastade kl 22 också då bilen var på ingång 6:20.

Det har varit tre dagar nu med många timmar i pressen! Men
så skönt att hektaren betas av! Räknade lite grovt med att jag fått extra bitar
att slå motsvarande ett par tre veckors vinterfoder. Det gör rätt mycket
alltså. Från såna som annars hade kört med en betesputs och låtit det ligga
kvar på marken. Slöseri!

Men det har rullat på bra i alla fall. Inga större episoder
förutom det sista igår; Släppte ut balen från pressen till vaggan den ligger i
när den plastas, och precis när den dimper i tycker jag mig höra ett dovt Poff,
varpå det börjar lukta kemikalier i hytten. Kvickt som f*n av med allt och ut.
Nix, inget konstigt på pressen däremot såg jag stänk på framaxeln på traktorn. Upp
med huven och därunder var allt grönskimrande!? AC-slangen som rök. Aja, kunde
varit värre. Däremot piggar det inte upp när man sovit typ tolv timmar på tre
dygn att sitta i en bastu i stekande sol. Vyssan lull kokar kitteln full… Inte bra att hitta på åkern… Måtte nån räv släpat dit det…

Drängens fru har basat för lillfis i flera dagar och fixade
även middag till oss alla igår. Direkt efter stack maken på möte, drängen körde
mig tillbaka till pressen och satte sig sedan hos barnen. Som han även nattade. Stackars dräng som hatar trappor i allmänhet och vår branta i synnerhet, med sin dåliga rygg. Men vad gör man inte för barnen när de ville ha sällskap till sängarna!Det är ju bra med sele…!

Gick bra för mig en stund tills nätet började sina. Till sist
rök en icke ordentligt nätad bale ur med nätet slut. Eller blev hängandes på mitten är närmre
sanningen. Så, ring efter nät och högaffel och börja ösa ut. Fördelen med detta
knappt existerande gräs är att det inte finns nån risk för den där tecknade
grodtungan – inget håller ihop så det korkar inte igen heller då. Ja, på
invägen i alla fall.

Manuell strängläggning! Sen på ’et igen så det blev klart. Hade ju dessa två strängar kvar…Och så var man så där lite lurad igen…

Men den där turen till lillstan som varit tänkt ett par
kvällar gick i stöpet igen. Får försöka planera in det under dagens tilltänkta
äventyr.

Om vi kommer iväg på det – maken trasslar med en fontän i
lagården som behöver bli klar före avfärd.

Just det, plötsligt blev vi sent igår varse om att tolv djur stod utan
vatten då sjön sjunkit undan och bäcken sinat. Men det värsta var väl ändå att
uthyrningsgården och trettio djur stod utan brunn… Hoppas det rinner till nu när
djuren fick en vattenvagn… ”Varför tror du jag hittat och lekt med solkrämen, mamma?! Jag har däremot roat mig i tvättstugan!”

Trevlig helg från havren alla!

Kombinerad katt- och barnlucka!

Redan midsommar! Hur gick det till?

Vi tog sovmorgon. De flesta av oss. En stund efter åtta kom
lillhönan och knackade pappa på axeln som fick brått ut till lagården. För egen
del höll han på att skrämma livet ur mig då han attackerade i sängen halv tio! Man
får inte göra så efter en lång natt utan toabesök!

Strax efter tidig lunch var det dags att styra nosen mot
hembygdsparken och parkera i tipspromenadsholken tillsammans med andra ur
föräldraföreningen.

Tre barn på bild är ungefär 2,5 för mycket…

Hela eftermiddagen där, snabbt hem om och vända innan vi åkte
ett antal mil mot sydväst till gymnasiekamraten. Nästan otäckt hur lika stora
våra barn är, med endast tre veckors åldersskillnad.

De konspirerade rätt ordentligt, de där små. Någon snålget
hade ju till exempel lagt nät över jordgubbarna – löstes genom att äta bären
genom nätet. Det som inte kom in i munnen räddade den andra ungen.

Maken till obekväm hängmatta…! Åååååå-HEJ!Hatten av! För jordgubbar och smultronland!Idag var det min tur att tassa upp i tyst hus. Gjorde klart
lagården och var på väg ut från hönshuset då maken kommer med raska steg,
målmedvetet mot lagården. ”Detta kan bli intressant” tänkte jag och
följde tyst efter. Han marscherade rakt in, men tvärstannade, tänk tecknad
film, då han insåg att det redan var klart. Alla djur stod och mumsade och
maken stod bara och vred på huvudet. Fattade noll! Jag gav mig till känna och
han såg väl ut som om han sett ett spöke – tydligen hade han legat med
”ryggen mot mig”, tittat på den sena klockan och rusat ut idag också.
Inte en kik på den tomma sängen eller i spjälsängen. Där tog jag honom på
sängen, kan ju vara ett passade uttryck. Drängen hade också sett hela scenen
från traktorn så han kom ut och skrattade gott! Det gjorde vi allihop, förstås.

Då den halvt traditionsenliga sillalunchen uteblev igår,
bjöd vi in gården på middag idag istället. Och experimenterade på dem med en
gräddtårta med jordgubbar och flädersaft! Supergod, imorgon i alla fall, när den fått
safta till sig ordentligt!Specialare till lillan. Vattenmamelon, jubbar och grädde.

Stylad av brorsan. Utan sax denna gången.

Efter maten tappade jag andan, så en sväng i sängen med
sonen som sällskap – kastade pappersplan med garderoben som mål. Det är svårt
att få dem dit man vill! Sen han gick knoppade jag, så maken fick gå till
lagården med mig i säng, så som han önskade imorse!

Eftermiddagen har gått till att tappa honung på burk.
Väldigt hög tid. Tappade ungefär hälften på sena eftermiddagen, tog cirka en
minut per burk, och resten efter kvällsmaten, med drygt fem minuter per burk…
Och rätt mycket känns det som att det är. Angenäma problem att de diskade
burkarna inte räcker. Femtiofem kilo slutade det på nu! Ett kilo mindre än
förra året så helt okej utdelning! Fick assistans i lådan, tydligen.

Var nere på andra gården för en stund sedan och tittade till 160 –
hereforden som vi sagt kalvar ”när som helst” i typ tre månader. Det
är bara att konstatera att hon kommer närmre för varje dag! Juvret är nu
välfyllt, och gången är riktigt trög.

… Å andra sidan är 172:an där nere inte mycket bättre. Hon kalvade i slutet av mars…!Imorgon blir det middag hos di gamle och djurflytt hos de
samme. Dags att runda av dagen!

God natt

Ja… Det är några dagar sedan sist. Tillräckligt länge för
att ha fått bannor för det! Ajajaj…!

Och till föregående inläggs kommentar gällande grejerna i
köket – Jag lämnar det fritt åt fantasin! Syns vilka balar jag klättrade på för att ta mig upp till revan. 1716 kan konsten att slå knut på sig själv. Vilken drös hemmadjuren är när de ligger i hög!

Med början i fredags: Stängsel, stängsel, stängsel, flytt av djur och vattenvagnar och
packning. Barnen skulle till faster, jag och maken söderut på sextioårsfest.

”Irritationen” som kan uppstå är att det krävs lika mycket
pyssel och förberedelser oavsett man är borta en natt, eller fyra. Med den
lilla detaljen att det inte är hela världen om något skulle bommas. Ändå är man
programmerad – jag ska bort = alla djur ska ha nytt bete, alla batterier ska
vara nya, bilen stå redo om-i-fall-att, mjölken ska drickas upp och soporna ska
ut!

Vi tog räkmackan ner och liftade med min moster och man. Tre
bilar från tre ställen inom ett par mils radie kändes lyxigt. En picknick i
norra Skåne unnade vi oss innan vi fortsatte neråt.

Vilket brofundament!Tog ett par skor från skofacket i garderoben. Visste dock inte att dessa låg i samma fack. Tittade inte… Ett par av mors sandaler knycktes, för att slippa gå med olika hög klack. Det tog inte många minuter innan lilltårna blödde och det blev barfotakväll istället! Vill någon ha en ledtråd är ”purravälling” mannagrynsgröt på rikssvenska.

En kväll med mycket spex, baluns och hög stämning. Något som
grusades lite en stund då en av deltagarna plötsligt hittades medvetslös. Tur i
oturen att en annan gäst var brandman med jour. Med kunskap, akutväska, rutin –
och lugn.

Varför ser mitt land och ros inte ut som ovan?! Någon var lättad över att få somna i egen säng!

Sen kväll gav en seg morgon. Städning av lokal och lunch
innan nosen riktades mot norr igen. Hem till gården där Jirka stöttat
drängarna. Inte ens säsongens sista kalv kunde titta ut, hade ju varit ett
perfekt (typiskt) tillfälle annars!

Barnen kom hem och det blev en nattmacka före den tidiga
läggningen av samtliga.

I måndags blev det full rulle. På honungsslungan! Kuporna
skattade (honung urplockad), halvtaskigt väder och familjen samlad.

Det tog dock inte många ramar innan lillhönan stack sig på den
sylvassa avtäckningsgaffeln och gick iväg för att göra annat. Sonen tassade
snart iväg också och båda återfanns i källartrappen, med ritblock i knäet. Den
minsta var lagd i vagnen och fick snällt ligga där tills någon hann bry sig om
henne…

Även svärfar var yrkesskadad och höll koll! Honungen silades hemma i år.

I tisdags ringde telefonen konstant. Skojar inte. Hade nog
tjugo samtal den dagen, av olika anledningar. En pall värpfoder kom (beställde
samtidigt som gödningen som kom förra veckan, och den chauffören fick en bit överbliven tårta. Hörde senare på radion att det var ”chaufförernas dag” – Jackpot!) och under eftermiddagen kom en
annan lastbil med salt och mineraler.

Efter många stillasittande timmar, och konstig ställning i
bilen, värkte det både här och där i kroppen. Ryggen ska vi inte tala om.
Därför var det rätt befriande att ta itu med de sexhundra kilo hönsfoder som
skulle in. Jag är inte gjord för att sitta still för länge! När foder kommer utan att det gamla är slut, blir det fullt. Tom en rabarb hittade jag i bakdörren…

Under frukosten igår bokade jag besiktningstid för Navaran –
går fort till körförbudet nu i semestertider. Bara att tömma flaket efter
lagården, lägga ungen i vagnen och sticka ner till samhället. Till den
smidigaste (slarvigaste) bilkontrollen jag varit på.

En snabbtitt under huven, inte nåt rycka och klämma. En
tråkig söndag har jag uppdrag att leta reda på chassinumret! (Frågade om han menade skylten jag slipade ner och lackade över sen jag kommit över bilen billigt på svarta marknaden…!) Bromsarna ”dög”.
Inte en kommentar om vänstra baklampan som inte lyste (vilket den gör nu igen
utan åtgärd…!) Och vid avgasstationen stannade han, tittade på apparaten och
varvade upp motor några sekunder. ”Det låter bra, vi skiter i den
där!”

(Kanske var jag så extremjobbig så han bara ville bli av med
mig…!?) Det enda som var mysko var ett läckage strax bakom mitten av bilen. Med skum… Lyxade med att tvätta bilen i stationen – det rann förstås mellan hytten och flaket och tog hela vägen ner!

Iväg till mataffären och sedan inom däckfirman och tiggde
däck att sätta mineralhinkarna i. Hem och plocka upp maten i lagom stund för
att få samtal från sotare på ingång (eller skortstensfejarteknikern, om så
önskas). Ner till andra gården och släppa in honom. Sista kråkan sattes i
protokollet när drängen ringde om en vaken tjej i vagn.

Någonstans på mitten – fråga inte när – sattes de tre nattjästa
bröden in i ugnen, en omgång cookies (eller två) gjordes och en bullsurdeg fick
bakas ut för nattjäsning. Ja, och så satte maken upp de sista små brädstumparna
på huset och tillsammans rev vi sedan byggställningen. Den som stått utanför i ganska exakt tretton månader. Vad ljust det blev i köket plötsligt! Baby på vift! Skitig sådan! Var lite bekymrad för den vissna blasten – tycker det känns tidigt – men under fanns ju en liten vitlök!

Idag har det varit lite avdankat. Efter lagården sattes
bullplåtarna i ugnen. Gräv-lingen dök upp som bestämt och började bryta sten
innan han planade ut den hög han la upp förra påsken när grunden till bygget
grävdes. Och återigen – grävmaskinister har en speciell plats i mitt hjärta! De
är ju skickliga så man kan börja gråta av rörelse!

Sedan familjen kommit hem – idag komplett, sonen glömdes
igår… – drog jag på mig stövlarna och åkte till andra gården för att ta itu
med dagens projekt som inte omfattade tvättstuga. Sprang över stängslet och
flyttade över hemmakorna till sin ”sista” hage innan de ska få komma
hem igen. Allt för brevbäraren! (Hon har ifrågasatt vad vi håller på med då
alla djur försvunnit! Arbetsglädjen försvann kanske med betesdjuren?!)

Lite mer vatten behöver sandjorden för att grönska.

Vidare flyttade jag mig till andra sidan vägen och lockade
med mig kvigorna till en ny hage. Nu klarar de sig över midsommar!

I takt med att jag blir äldre, har jag ”slutat
skämmas” över min ålder. Kanske låter konstigt, men det har känts pinsamt
att berätta att jag är tjugotre eller så. Även om jag varje gång någon frågar
behöver räkna efter… Mrs. Crockodile Dundee (What year is it?!) Ålder är en siffra, jag har flertalet riktigt goda
vänner som är jämngamla med mina föräldrar. Det jag ska komma till är att jag
aldrig haft någon åldersnoja. Kan rentav tycka det är tragiskt att man ska
behöva ha det långt innan trettio. Kanske för att jag kommit rätt långt i
livet, gentemot en del jämngamla som nyss flyttat hemifrån… MEN! Jag
sms-konverserade med en mitt i tonåren nyligen, och kände mig på riktigt
stengammal!; Fick ett ord jag inte lyckades få in i sammanhanget. ”Venne”.
Venne!? = felstavning av väna?! (För det ska alla veta, att folk idag verkligen
inte kan stava! Det vågar jag säga!) Men… tonåringar använder inte ”vän”
(vet de ens vad det betyder?!). Venne?! = Ah, inga ”r” i småland =
vänner! Till sist, och då pratar vi ganska många minuter, kom jag fram till
”vet inte”. Jag kände mig rätt gammal alltså (gammal nog för att vara
sur nucka över bristande skrivhyfs!). Förvisso hade jag en kort period precis i
början av min sms-karriär då man fick ljuda sig till vad jag skrev. Lr – eller.
Nt – ente/inte. Dt – det. Men det börjar vara rätt länge sedan. Typ mitt i
livet. Mitt i mitt liv. Måtte det bli nångång-i-början-av-livet-så-småningom. Även
om jag halvhjärtat brukar skoja om att jag inte lever till trettio. Vilket tar
oss till frågan jag fick på Instagram igår (hänger ni med?!); ”Vad går du
på?” Tja, eftersom jag ”har nära två år kvar att leva” (som
någon glatt konstaterade (närmre 1,5)) satsar jag fullt ut på kött, hembakt och massa frisk
luft. Jag unnar mig att göra ingenting fast jag ibland måste. Vila är tvunget,
vilket vi är gravt oense om, min man och jag. Därav jag sällan delger vad han gör på en dag – det får mig att framstå i dålig dager värre än vanligt.Cirka tio år gammal bild. Snubblade över den i ett annat ärende.

Vi har gått in för landning, och bältena kan snart knäppas
upp. Vill avslutningsvis, i samma luddiga anda som resten och på tal om ingenting annat, meddela att jag räknat svalor. Minst tretton bo, det
vill säga, mamma, pappa och fyra ungar, bara inne i lagården. Fortsätter
räknandet i ligghall, foderlada och hus, kan det bara konstateras att katterna
inte behöver gå hungriga framöver…

Sverige i ett nötskal. Inte heller blir man särskilt glad åt ministern som uttalade sig i Aktuellt i veckan om att det är hög tid att sluta strössla pengar över bönder och börja satsa på viktiga saker. Sveriges bönder får väl helt enkelt se till att effektivisera, modernisera och stärka konkurrenskraften, lät det. Absolut. Jag tycker också det är vansinne att EU-stöden ska vara de flesta bönders årsinkomst. För egen del hade jag mer än gärna gått runt på företaget, följt av ”bonus” från EU. Nästa fråga är om vi ska stärka vår konkurrenskraft genom att tvinga upp övriga EU de femton steg vi ligger högre, eller välja att backa själva. Att åter tillåta stallar året runt utan dagsljus, injektioner av oxytocinhormon i mjölkkorna för att tvinga mjölknedsläppet att gå fortare och korta mjölkningstiden/kostnaden. Avklippta grissvansar för att slippa strökostnaden där de får utöva sitt naturliga beteende, istället för att tugga svans i tristess. Låta suggorna stå orörligt fastklämda i metallburar så att de inte kan ligga ihjäl sina små av misstag = lägre spädgrisdödlighet och därmed högre intäkter. Spä på antibiotikaresistensen så fler människor dör av ”enkla” sjukdomar genom att blanda in det i djurens foder = snabbare tillväxt = snabbare intäkt. Är det detta som menas lägger jag av. Jag står inte för det! Att sörja för landets mattillgång är ju ändå inte viktigt, enligt styrande regering. Varför underlätta för bönderna när man kan köpa maten direkt från fabrik istället?!

Trevlig midsommar! Önskar maken det samma, han kan få
problem framöver; Duckade från hans arbetsbyxor på tork som överrumplade mig på
väg in i tvättstugan, så jag reflexmässigt ryggade åt sidan. Smack, rejäl smäll
i tinningen av dörrkarmen – har plåstrat om den! Karmen alltså. Och nu ikväll
under familjens soffmys skallade den lilla mig precis under ögat, på kindbenet.
Förklara bort det, kära make. I de lugnaste vatten…

Dags för lite kvällsfika kanske!

God natt

Den övre la jag ut på lillflickan. Den undre fick jag snabbt av svägerskan på barnens farmor i ungefär samma ålder.

Direkt efter dagislämning igår lekte jag och maken en lek som heter Hitta Nitton Fel. Han ställer till och jag rättar till. Taskigt att han trodde sig bli av med fjäderfäna om han bara missade att haspa dörren… De (flesta) kommer ju när man lockar med lite bröd!Visst är det fantastiskt med bänkytor!?? Synd bara att de alltid är upptagna. Dessutom av en jordgubb/rabarbersaft som jag presenterade för barnen som ”härligt giftröd” varpå lillhönan förundrat undrade om det är farligt att dricka gift!Lite småpill sedan en skruv till joysticken på stora traktorn gett upp… M2 är inte helt enkelt att få tag på, men det gick, och nu inser man hur racklig den varit länge!… och en annan var totalt obekymrad! Återställde sig från tiosovningen genom att vakna med pappa halv sex och sedan slockna i bilen på väg hem från dagis och sova nästan fyra timmar…… och sen kom det en fascinerande åskskur.Man får ju prioritera vilket arbete man lägger ner… Fixade nytt stängsel och flyttade korna. Var ju inte så långt (jo det var det när det skulle stängslas en fålla…), så det skulle nog slippas att lasta upp dem och fösa dem på vägen. Själv… I kurva… Kan någon mer erfaren förklara för mig varför det ALLTID måste bli en virrig kalv kvar?!!

Jag har generellt lite svårt för vuxna som leker sandlåda. Detta
är nog roten till att jag surat på mig själv en stor del av dagen;

Maken hade tagit ledigt för skolavslutning och tog dessutom
lagården så jag fick en aningens lugnare morgon innan jag skulle infinna mig i
församlingshemmet. Som styrelsemedlem i föräldraföreningen innebär det att man
hjälper till och fixar vid tillställningar. I detta fall det traditionsenliga
”Tårtkalaset”, i direkt anslutning till skolavslutningen.

Givetvis fattades specialbakelserna från kontitoriet, vars
tårtor inte kunde levereras till dörr, men som likväl stod vid just dörr, när
två andra medlemmar tidigare på morgonen stått utanför fiket för att hämta ut
dem. Eller rättare sagt, så fick vi hälften av tårtorna. Den andra hälften kom
sedan chauffören kört tillbaka till stan för att hämta de hen hade glömt. Men
inte specialarna.

Jag fräste ner till samhället efter dem, och hann tillbaka
precis för att hinna höra/se de sista tjugo sekunderna av sonens (klass)
framträdande. Jag skulle varit i kyrkan för att närvara på hans första
skolavslutning, inte för att bara höra de resterande klassernas. Ok. Där
började besvikelsen. Med facit i hand kunde ju någon av de två andra närvarande
styrelsemedlemmarna med lite äldre barn tagit turen.

Framåt slutet sedan blev det dags för lite information om föreningen
och så. Och även en presentation av de ”nya friska fläktar” som
kommit med i styrelsen. Det är ”så kul att ha fått med er!” Och två
namn. Inte mitt, men de två andra som är nya. Följt av de två ”gamla”
som varit med ett tag.

När jag fick en fråga sedan om jag också var involverad, av en
annan förälder, mitt i allt stök med tårtor, saft och kaffe, svarade jag lite
stött att jag nog bara var där ideellt eftersom jag inte omnämts i styrelsen.
Ordföranden som stod jämte vände sig då om och sa bara Oj, det hade jag inte en
tanke på! Jag glömde dig helt! (Jag har inte bett om att få vara med! Jag har blivit ombedd! Ett suveränt bekräftande av den smått kroniska känslan av att vara ensam i grupp!)Tack för
den! Hon som kallas Det.

Självkänslan fick sig en rejäl törn. Kul att de andra två
kom med, men den tredje är bara att glömma. Det går så fort att slungas
tillbaka till grundskolans utanförskap och mobbning. Och jag har varit så sugen
på att ge mig en rejäl spark därbak för att jag hänger upp mig på en sån ynklig
sak. Han menade säkert inget illa. Tre namn var troligen ett för mycket… Men
det tar hårt. Även nu när jag skriver om det, men då bearbetas det antagligen.

Sedan det var undanröjt i församlingshemmet och även vi tre
styrelsemedlemmar fått en bit tårta i lugn och ro, samt portionerat ut de sju
(!) som blev över, var det dags att åka hem för lunch och direkt iväg till
revisorn för genomgång.

En väldigt förvånande sådan! Jag förväntade mig nästan ett
konkursbeslut, och så får jag fram ett superresultat! Nåväl, inte ut
skattesynpunkt för min del… Men ändå. Synd att det mesta är på pappret och inte i reda pengar som man faktiskt behöver för att driva det hela…

En snabbis i mataffären också där ett meddelande kom från en
god vän om en av livets första stora affärer. Jag började nästan oroa mig att jag skulle tas för drogkontroll där jag log mig runt hyllorna! Säsongens första. Måste ta itu med att täcka dem!

Det var på håret i år med med plastinsättningen. Och den lilla blev satt med LGF – skylt – LångsamtGående Fordon

En tur till Jirkas för djurutfodring och tillsyn, sen hem och
lite fika, sista-minuten-packning av varorna till rekoringen och så stuva in
två småflickor på toppen. Sonen följde med maken på UV-läger-förberedelser och
flickorna med mig och drängens fru till stan.

Väl åter hemma var det kvällsmatsdags och nattning av barn,
varefter jag och maken gick ut i landet och faktiskt ääääntligen fick ner
potatisen! Men inte helt enkelt att parera de nya mellan fjolårets förrymda som
överlevt både plog och åtskilliga jordfräsningar!

Hög tid att natta sig för imorgon blir det väl ännu en späckad
dag kan jag tro, med alla förberedelser inför helgen.
God natt

Work in progress.

Körde ännu en rallydag igår. Startade med att titta på
klockan kvart över sju… Ohps, men både frukost och buss hanns med!

Jordgubb/rabarbersaft gjordes klar och sedan tömdes gården
för, vågar jag tillstå, första gången någonsin. Jag har inte bete så det räcker
här. De har gnagt av och det lilla som kommit om är som om vi i familjen skulle
dela på en portion om dagen – det räcker inte nånstans. Däremot har jag
förmånen att ha bete på andra ställen, så hemmagruppen kördes ner till andra
gården där det finns gott om bete som håller på att brännas ner. Det bör ge
några veckors vila här hemma och på den tiden bör betet hinna återhämta sig.

Tja, det är ju ett alternativ! Att tvinga köttbönderna till slakt! Då dör ju korna med så småningom så är alla världsproblem gällande växthuseffekten lösta så alla andra kan fortsätta med sina flygresor med gott samvete… Och på tal om andra problem så hade vi nog lagt trådrullen utan ström lite för nära kalven…;)Eko över gärdet

Tre lass djur blev det. I det sista låstes kokvigan, som
kalvade i onsdags, in med sin kalv. (Råkade upptäcka att hon gick med Pappa
Party. Ajaj.) Dessutom fick hon en tjurkalv, så de fick sälla sig till tjurkalvsgänget
på föräldragården.

Lite hastig middag innan jag fräste ner på möte med skolans
föräldraförening, en snabbhandling av lite akut avsaknat, lika snabbt hem med
det till kyl och frys. Vidare försenat på biträff och fika där då jag missade
kupkollen och sedan var jag ju nästan halvvägs, så fortsatte till Mormor och
Morfar med beställda ägg (och stackarn hade bakat innan hon köpte massa jordgubbar och fick förstås inte ner allt i frysen. Kunde jag tänka mig att ta några påsar bullar och bröd?!) och inventerade mitt klädförråd hos dem. Han sa att de andra skrattade gott när han vevade in den minsta i en gammal slöja så hon kunde vara med vid bikuporna. – Jag är fullt benägen att tro honom!

Jo… Jag sover rätt klubbad på nätterna… Faktiskt!

Idag var det minst lika segt att komma upp. Den lilla ville
inte vakna alls trots upprepade försök, så hon fick väl sova vidare då. Sova
över frukost, dagislämning, traktorskruvning och morgonpass i lagården. Och hon
sov vidare. Så då kröp jag ner några minuter också. Det var det som blev, innan
telefonen ringde om en knall-fall-död ko på bete långt borta.

Så, dags att tugga i sig lite mer frukost, tvinga upp den
lilla och rigga för att åka och hämta döingen.

Klart lillpigan ska ha en traktornapp som komplement, eller hur!? 09:30. Livet med småbarn är tufft!—Entusiastisk som få. Med lillpige-napp i Gård-och Djurhälsan-band, extra traktornycklar och hörselskydd. Det varade dock inte så länge…!:)För en gångs skull hade kossan gått och dött på ett relativt lämpligt ställe. Man får vara glad för det lilla… …Typ tills jag skulle stanna och rätta till presenningen på hemväg då den slet sig, och insåg att jag hade noll bromsverkan på traktorn. Tjoho!

En oplanerad utflykt med Jirka till stan efter en bil till
honom resulterade att jag fick min middag i matlåda på dagisets sommarfest.

Imorgon ska sonen på skolresa. Önskar att ungen kunde varit
lite normal och nöjt sig med kalla pannkakor eller liknande till matsäck. Men
icke då! Mammas potatissallad och kyckling skulle det vara. Med andra ord har
jag lite att ställa i ordning nu!

Imorgon är det hög tid för mig att ta itu med stängsel innan djuren flyttar sig själva – skulle gjort det i eftermiddags om jag inte kört svarttaxi. Man blir sååå inspirerad när man tvingas utfodra med pinfärska balar som inte hunnit stabilisera sig. Ironisk!? Inte ett dugg, vad får er att tro det?!

God natt.

Jag ser regnar, jag ser det regnar, det var på tiden Hurra!!

Faktiskt så började det dugga lite smått för ett par timmar sen! Äääääntligen!

Men men. Inget ont utan något gott; Rekordtidigt, det vill
säga ungefär tre veckor tidigare än vanligt, har grässkörden på gården startat.
Kan lova att det aldrig hänt tidigare. Sjätte juni, är den tidigaste slåtterstart
jag vet. I år på sjätte juni var faktiskt hela hemma (vilket inte är så mycket
i vanliga fall och i år är hälften upplöjt), och andra gården slaget och
pressat! Synd att det inte blir något på åkrarna bara… På en av sandjordarna
fick jag för två år sedan i torkan endast femton balar på tre hektar. Förra
året fick jag sextiofyra. I år fem… Känns ju sådär. Strängarna?! Var är ni?!

Man får ju göra det bekvämt för sig! Gillar inte!

Men än är det inte kört. Det är fortfarande början på juni
och hela sommarens tillväxt ligger framför oss. Ringde och beställde hem extra gödning
också. Det lär behövas och lär bli billigare än att tvingas köpa in foder i
vinter. Igår gjordes en annan by klar, trodde jag, men fick löfte om ”två
gårdar” till i samma by, så jag nu slår allt i den med. Några hektar med
klent gräs är bättre än inget gräs!

I onsdags firade vi röd nationaldag med stängsel, kok av
rabarbersaft, brödbak – jag lämnar det halvklart och den dumsnälle maken reder
ut situationen och grillar dessutom kycklingklubbor jag hade med på tjejträff.
Ja, jag kom ju hem till duschen ungefär när jag skulle varit i samhället i vanlig ordning. Hem
sen och direkt i andra kläder för att lura korna från slåtterkrossen där maken
slog skräppor, och märka en ny tjurkalv (filmsnutt finns på instagram
@bondeniskarvhult).

Fjolårets sista ensilagebalar… Hon fick helt enkelt för dåligt med middag! Fick ytterligare några hektar vid ett gammalt soldattorp. Tog en chansning att köra ner med stora stängaren, åtta meter, istället för den gamla tremetaren. Det gick. Det var inte mer. Men jag tjänade in många timmars strängning! Och den ena markägaren skulle ta sitt först, sen fick jag ta det som blev över. Don efter person?

När man får en känsla av att vara iakttagen… Dags för nästa pass, 21,30.Byte av nät kl 23,45. Känner mig lurad. Fick nys om mindre rullar för ett par år sedan. 2000 meter på 31 kilo istället för 3000 meter på 43 kilo. I år är de uppdaterade, så de små rullarna jag ber särskilt om för att klara av, är nu på 2500 meter och väger ca 41 kilo. Det får gå det med! Precis som mina kycklingar som fått för sig att sova på pinne ute. Maken kom in efter att ha stängt luckan till hönshuset; Ska du ha in dem får du minsann re ut det själv!

Sena kvällar har det blivit. Sällan kvällsfikat före
midnatt. I fredags hämtade maken upp mig kvart i tolv på åkern, då började det
bli för mörkt. Efter nattningen av barn hade vi dessutom hunnit med att ta hand
om en kalv, som kördes med sin moder till ”rätt gäng” och flytt av resterande
kor till ny hage på andra sidan vägen.

Gårdagskvällen tillbringades också med att flytta djur. Gänget
från hägnet skulle ut och promenera på landsvägen för att komma till Fårhagen,
och herefordligan skulle från Ön till Rännesbroa. Men det var nära att jag
ringde slaktbilen på studs! Jag höll på att stryka med när de skulle åt
kraftfodret! Jäklar vad rask promenad jag tog tvärs genom hagen för att kunna
komma till utsidan av stängslet! Det är ju bra med sällskapliga djur, men nån
måtta på det får det väl ändå vara! Smidigt med båda flyttarna i alla fall, sen
var det att åka hem och titta till den minsta som nattats i tomt hus, och försöka vräka
ikull de stora barnen som varit med.

Idag har det varit stora skördedagen! Hälften av det vi
tänkt är inte gjort, som vanligt – potatisen är fortfarande inte i backen och
några grönsaker ligger fortfarande i fröpåsar. MEN uppskattningsvis har vi plockat
drygt femtio kilo honung ur kuporna, när ska vi hinna slunga detta?! – och fått
ett stick i vaden från det ilskna samhället. (Lite kul att jag vara hos
sköterskan tidigare i veckan och fick ut den begärda ”akutmedicinen”
då man kan bli väldigt allergiskt av bistick från en gång till en annan. Hon
poängterade att om man får stick som blossar upp kring decimetern är det dags
att ta tabletterna – min vadblämma uppmätte jag till åtta centimeter…) Spenaten
är skördad och ligger nu och kallnar efter förvällning i väntan på hacken. På
föräldragården har ett par hundra klasar fläderblommor plockats varav hälften
nu ligger i saftgrytan. Rabarberna på samma ställe har slutskördats och fyra
kilo såna ligger nu med lika mycket jordgubbar i gryta. Ska sila upp det före
läggning, vilken börjar kännas frestande!

De har har blivit akut trångbodda, så de har då nyttjat allt vad plats de kunnat hitta! Sällskap i bladet!
Någon snabbrunda till samhället har inte hunnits med –
däremot utdelning av en drottningcell till min moster – men istället blev det
till att sno ihop ett par frukostbröd till morgondagen. Sedan dessa var
inskickade i ugnen styrde jag och maken ett par byar bort och hämtade hem
pressen som nu står inbackad på sin plats i skydd från regnet.
Nähä! Spenathack, saftsilning och kvällsfika var det!
God natt

God morgon för ovanlighetens skull! Lite fascinerande att det för några år sedan var tjock slyskog här! Och efter lite övertalning och mycket kraftfoder följde herefordgänget med ut på Ön. Nu har det dunstat så spökekan ligger över ytan! Och jag har stängslat och släppt djur vid ännu en sjö – har gott om dem! Och den där väskan var väldig efterlängtat sen jag väl hittat den (hemma…)

Körde skytteltafik i slutet av förra veckan. Vattenvagnar på
härs och tvärs (måtte den nya sjöpumpen komma snart och avlasta brunnen!), djur
fram och tillbaka, hämtning av strängläggare och slåtterkross.

Tillsyn och uppsmörjning. Sen i lördags blev det dags:
Slåtterpremiär. Rekordtidigt, men på torra jordar lär det inte bli bättre! Istället slå av och hoppas på en bra återväxt. Men med hjärtat i halsgropen och ett allvarligt övervägande på om
man skulle rulla gödseltunnan till sjön för fyllning och ha ståendes i
beredskap. Det får alltså inte på villkors vis komma en sten mot knivarna och
slå an en gnist. Mardrömsläge! Än är det grönt. Det växer inte. Det förgrenar sig inte så det blir tjockt och fint. Men det har heller, peppa-peppa, inte börjat gulna… Börjar bli gammal, den nyaste traktorn…

Den mest akuta sandjorden gick bra, synd det inte var nåt
gräs där… Och drängen tyckte det var så otroligt kul att slå så när han efter
många om och men tagit sig hem för middag, intogs den i nästan rekordfart så
han kunde ut och köra några timmar till sen!

En impuls mitt på lördagseftermiddagen genererade sällskap till
kvällningen och grillning. Kände att det var en väldigt aggressiv bale på
morgonen, slog an näsan direkt, men inget hjälpte. Tog ett par allergipiller
och kortisonspray, men det tjurade likväl. Lycka är att få riva i en ensilagebal…!

Orsaken var nog den minstas lilla febertopp tidigare i
veckan, för hela natten till söndag hostade hon, och själv vaknade jag upp med
pulserande huvud och en hals som känns som den vore full av glaskross. Höll
sängläge, således. Passade på att plöja genom en bok som jag påbörjat ett
tiotal gånger med fått ge upp då tid och ork inte funnits. Det mest avancerade
jag gjorde, förutom morgonens lagård, var att gå ner till sjön på kvällen och
fota solen. Med risk att jag inte skulle orka upp. Ingen jättebacke, men har
hört att det talats om drygt elva meters höjdskillnad på våra hundratrettio
till vattenbrynet. Jag kom upp, men det var också vad jag krävde i motion. Mitt sällskap för dagen.

Natten som gått har varit vedervärdigt varm, men det blev
morgon idag med. Typ sju grader svalare än igår vid samma tid. Ska tugga i mig nåt till frukost, när maken kommer hem – åkte
iväg tidigt med slåtterkrossen. Får ta några piller så den massiva värken i bröstet lättar så jag eventuellt klarar av att andas. Strängläggaren ska gå några timmar och
pressen ska igång. Pressen vars dator jag satt som en kråka inför, kliade mig i
öronen och undrade hur i hela friden jag manuellkörde när jag behövde. Det gick
det med!

Dags att sparka igång på allvar nu när även fyraåringen
behagades masa sig upp.

Lägga en extra tanke till svärfar på månen som skulle fyllt 85 idag.

Ha en bra dag!