Ja, nu har det varit så där mycket igen… Hur funkar det i
andras liv? Händer det någonting alls där?!

Har klurat i flera dagar på rubrik. Den har ändrat sig
måånga gånger. Därav den nuvarande.

Ett par dagar senare är det framkomligt igen!

Skulle locka in katten en kväll i veckan, och hörde ett
väldigt konstigt ljud. Där ute gick drängens fru i mörkret med ficklampa. Vad
gjorde hon? Letade väckarklocka! Det är då man börjar fundera på om det slagit
slint på riktigt. Men, nej då. Roten till det ligger i spjälsängen här inne… Hon
hade väl hittat den där lilla gammaldags väckarklockan på 4×4 cm och tyckt den
var rolig att bära runt på… Den återfanns senare bakom ljuslyktan på vår
trappa, efter många kontroller i sandlåda och lektorn. Ny favvoplats. Jag är inte riktigt lika övertygad…

Själv fick jag en förfrågan om jag var singel så jag kunde
söka till Bonde söker fru – jag var ju både ung, snygg och trevlig. Det var en
som ville få chans att skriva brev till mig. (Ojoj, man blir både lite varm i
hjärtat och röd om kinderna!) Kanske tagit lite mer om jag faktiskt varit
singel, och definitivt om chauffören i fråga inte redan haft ring på fingret. Råkade
nämna att jag var gift trebarnsmor och fick svaret att det var oväntat, jag såg
så ung ut. (Är detta en komplimang eller förolämpning?!) Han visade sig vara
ett år yngre än mig och det kändes som att jag inte saknar tiden med
“jämngamla” raggare. Raggade var dock inte vad han gjorde, han var
bara glädjespridare! (Jaså, så då låg det inget allvar i det hela?! – Jag har
säkert nån bokstavskombination. Det är ju på modet! Låt höra; Socialt
handikappad? Aspergers som inte kan läsa av allvar eller skämt. Några förslag? Never
mind. Jag får väl ställa mig på utredning vid tillfälle.)

Djuren väldigt långt borta hämtades hem i fredags. Eller de
kördes till hemmaplan på föräldragården. Där de inte verkade trivas då vi idag
hämtat dem en kilometer bort där de stiftade bekantskap med grannens djur på
andra sidan stängslet. Gick relativt smidigt att få hem dem, sen var det bara
till att konstatera att någon (läs jag) haft lite brått att koppla elaggregatet
i skyfallet i fredags – inte tittat tillräckligt noga på makens alla trådar på
härs och tvärs. Tydligen går inte jordtråden neråt, utan uppåt och runtåt och
kringåt innan den fästes neråt i spettet… Jag konstaterade bara att det small
så inihelsikes när jag skulle knyta ihop på ett ställe som jag turligt nog såg
var öppet innan jag åkte – förklarar ju saken att det faktiskt var jordningen
jag höll i då…

Tillbaka igen… Så mycket arbete bara för det… Sällskap på hemvägen. Ser ni den bland träden!?Hemmakorna har hamnat på straffbete i skogen bakom gården. Åkrarna
kring ett gammalt torp ska återerövras, och till på kuppen höll jag på att
drutta ner i jordkällaren på stället. Nä, jag var flera meter ifrån, men det
var lite spännande en stund. Dessutom gick jag i skor då det är så illa torrt
över allt. Det var det inte i myren där jag dök ner så det klafsade i skorna
sedan. Faktiskt så illa att jag ringde till drängen och bad honom rycka ur
elstängslet så jag kunde göra färdigt. I många fall brukar jag börja med att
koppla ström när jag kontrollerar stängsel – slipper gå ett varv till sedan om
det inte skulle funka, men det gick bara inte. Inte heller funkar det att bita
upp en eventuell knut om man glömt kniv att pilla med – tänderna är extremt
känsliga för elstötar! Ah, det är klart därför huvudet inte funkar alltid… Ännu
ett världsproblem löst.

… Och plötsligt i fredags eftermiddag dök de jäklarna upp i mjölkkohagen. Blev till att sätta ett vitt band i ståltråden så den syntes, och dra en undertråd…

Djur kördes från framme-i-byn till grannbyn på andra hållet.
Maken inventerade på jobbet en fredagskväll, så det blev väldigt sen middag innan jag hunnit hem från djurflytt, slängt till tjurarna foder och fått fram mat till oss andra.

Nja, kanske inte var helt övertygad när stolpen vägrade släppa taget om mig… Men det var en fantastiskt vacker kväll med månstigningen! Älskar dessa lite längre, mörkare kvällar. Plötsligt behöver man inte jobba dygnet runt. Man får helt befogat sätta sig i soffa med en bok och bara vara! Nåväl, de gånger man hinner från allt ska-bara…Höst i luften ja… Lite svalare och ett batteri kassare än någonsin! Ska bli intressant att se om jag får tummen ur och byter det i år…Igår sedan var springlopp i kyrkbyn där båda barnen var med,
och det följdes av släktträff på min Mormors sida. Fantastisk uppslutning med
över åttio deltagande och knappa tjugotalet i manfall. (Som en ingift tjej sa: “Detta
är extremt förvirrande! När vi samlas alla är vi tretton stycken!!!”)
Jotack, jag känner inte hälften. Sen är det en kusinskara med spridning på
trettiosex år från sju familjer. Där alla fjorton föräldrar dessutom lever och lever ihop. Det blir fort folk!

Dessutom firade di älskade gamle femtiosexårig bröllopsdag. Smaka på den! Solrosorna sticker i höjd. Taskigt att man inte får se blomman när den kommer…!

I övrig bjöd veckan på skytteltrafik till samhället med BVC, bilbesiktning av makens bil som han knappt fick köra hem sen han provade under semestern, simskola för sonen och tandläkarbesök med lillhönan. Veckan som kommer var det nu då Bokbuss, maken ska skjuta godkänt inför älgjakten, kalkhelikoptern står i antågande och de där korna lär springa ner mig när jag väl släpper upp dem från deras påstådda vanvård i skogen. Slocknat i famnen på drängens fru medan vi jagade kvigor. Befogat om hon vaknar i natt. Natten som gick var på riktigt jävlig med totalt otröstliga hysteriattacker. Händer mycket i det lilla livet nu.

Dags att rädda bröden ur ugnen och säga God natt.