“Hydrauliken går inte på den lille blåe”, sa maken en dag. Åjo, svarade jag men han nekade. Satte mig i traktorn idag och löste problemet – snabbknappen var i uppeläge vilket inte tolererar reglage med hydraulspaken. Ett enkelt, och billigt, fel att åtgärda!

Jösses vilka skyfall det kommit mellan skurarna idag! Bara
att rota fram regnkläderna och ge sig ut. Stänget är satt nära grannens häck,
undrar om det hamnade tillräckligt nära (han brukar gå efter och flytta det
närmre buskarna…) och långt ut i väggruset, så jag snart får vägföreningen
efter mig. Eller så blir jag väl skyldig någon en ny backspegel… Tycker de kan tugga i sig slänten!

Dessutom har jag ärligt stulit både vatten och slang från
grannens trädgård – utan att fråga om lov – så får väl ta med en burk honung
dit och försöka blidka dem senare.

Är rädd att de inte förlåtit mig heller sedan jag ryckte upp
bildörren för dem på verkstaden; Han var på väg in i sin bil då jag klivit ut
ur min vid batteribytet. Jag ropade Hej, men fick noll respons, han satte sig
och startade motorn. Så det var ju extremt lockande att rycka upp bildörren och
skicka igen den igen bara så där i förbifarten när jag gick förbi. Och vrålet
från bilen sen… Hihi. Stor, bufflig stockholmare skrek som en tjej där i
bilen, och jag fick snällt vinka lite näpet genom vindrutan. När jag tänker
efter har jag inte sett dem sedan dess… Krävs nog två burkar honung…!

Det kanske är fler som kräver det, för jag väntade mig
nästan att bli lynchad av grannarna framme i byn när jag stängslade idag. Jäklar
vilket liv trettiotre djur kan föra!

Maken har stått i fabrikens bunker hela dagen (nä, det
jobbet lockar ju inte, att inte se ut på hela dagen!) så han tyckte sig väl
vara redo för en blåsning. För lagom tills regnet upphörde började det blåsa
med byar så man funderar på om skorstenen står rak. Det ryktades nämligen om
att en flisbil var i antågande. Som bekant har jag en förkärlek för
timmerbilschaufförer, så tror att flisgubbarna är av samma virke (haha, nu fick
jag till det;P Sorry, det är snart läggdags!) Och även om chauffören nämnt till
vederbörande ryktesspridare att han nog kunde ta sig mellan vattenvagnar som
stod på vägen mot flishögarna, tyckte vi kanske inte att de skulle behöva det. Inte
heller att ha tjugotvå djur som hejarklack i grindhålet. Maken är således där
nu och drar om tråden en liten sträcka. Får se om detta funkar då det är dags för foderbil imorgon igen…

Något som inte borde kunnat gå någon förbi är att bondelivet
är tuffare än någonsin detta år. Jag ligger rätt illa till, men väldigt långt
ifrån total katastrof. Min andra/tredjeskörd ser riktigt lovade ut. Kan bara
vädret hålla sig någorlunda varmt och frostfritt en månad till så kan det komma
att se rent av bra ut.

I krisens spår öppnas alltid nya dörrar. Till lösningar,
problem och bekantskaper.

Det kommenteras friskt på instagram, chattas och rings.

Det kräks på, peppas, beklagas, diskuteras och uppmuntras.

Så gott som dagligen kommer rapport från ena eller andra
hållet, det utvecklas nån form av galghumor; “Jag är uppe, har ätit
frukost, djuren har fått mat, räkningarna är någorlunda betalda och jag har inte
tagit livet av mig idag heller.” Och de uppmuntrande orden: “Det gör
inget om det går åt helvete för dig i vinter, jag kan sälja djur dyrt till dig
till våren när jag överlevt detta!”

Det är kärlek det!