Ljuvligt att kunna släppa ut 1,5-åringen till sandlådan!
Tur hon fixade en skena INNAN hon rullade nerför trappan!
Efter frukosten i söndags följde barnen med drängens fru
till Söndagsskolan, den lilla hamnade i vagnen och själv startade jag upp ett
bullbak. En dum idé med facit i hand – hade nog haft mer behov av en extra
timme på rygg! Men bullarna blev goda!
Iväg till moster för middag, maken kom hem frampå
eftermiddagen, lagom inrökt och hade gjort lagården. Helt slut var vi båda, så
tidig nattning, med en liten som började strula redan halv elva och fortsatte
sedan större delen av natten.
Igår åkte jag norröver och stängslade. Börjar undra vad jag
gjorde mer, då det känns som om jag hade fullt upp… Ja just det, tog ju en
extra lång frukostrast med katten på magen!
Skulle i alla fall göra lagården, då jag blev varse att
tjureländet ännu en gång lyckats tröka ut huvud med stora horn i det lilla
hålet vid vattenkoppen. Tjoho. Jag skulle snart iväg…
Men bara att tömma grannboxen, och försöka tvinga ut honom. Maken
tillkallades för hjälp, så han grejade en del där medan jag sprang ut fodret. När
tjuren väl var loss gick han ett annat öde till mötes, där han omöjligt ska
kunna krångla fast huvudet. (Men man ska aldrig säga aldrig!!!)
Så! Iväg med tid att passa var det. Gärna mat och dusch före
avfärd. Och in ungefär i samma tid som man enligt planen skulle vara på plats…
Så igen! En klick smör i stekpannan, kläder av, igenom
duschen, ur duschen och lagom att slänga på köttet (duschar man fort då eller
har man en slö spis?!) Kläder på och sen slänga i sig maten innan familjen hunnit sätta
sig och iväg. Inte på det sätt en fin, hemmaodlad entrecote ska hanteras, men
ibland har nöden ingen lag. Det var för övrigt den sena söndagsmiddan som ingen
orkade, varken för energi eller hungrighet, tillaga. För förtydligande. Ingen normal måndagsmiddag.
Väl i stan på möte/kurs med Gård- och Djurhälsan kom framåt
slutet plötsligt ett meddelande från maken på månskenspromenad. Djuren på
föräldragården gått ifrån grannen, gått upp i ”vår” trädgård,
fortsatt en kilometer längs vägen med fin återvuxen vall på båda sidor. Fortsatt
upp på, eller längs med, den stora länsvägen och ut på åkrarna på andra sidan,
med siktet inställt på vidare vandring då de blev avbrutna av maken.
Då är man extra glad för den där spannen. Och för den som
stannade på vägen med varningsblinkers och ficklampa och hejdade trafiken så
flocken kunde trava över igen.
Svängde inom föräldragården på hemväg, skjutsade maken till
jobbarbilen som stod kvar där han snappat upp djuren och fortsatte sedan hem. På
med kläder och ut med traktorn efter vattenvagn och iväg med den till korna.
Tog en stund då stödbenet rasat iväg och inte gick att låsa
fast igen. Tyvärr lika illa när den skulle sättas av hos de törstiga korna. Så
det tog en bra stund där också.
Hemma strax efter midnatt igen och då var det en snabbfika
och tina upp från det nollgradiga och sedan nattning. 
Underbara morgonsol! Man ”ser” verkligen projekten komma…!
Idag har jag och drängen kört djur. Tjuren Party togs hemma
och släpptes till gruppen i hjorthägnet. I nästa by hämtades fem kalvar och sju
kor till andra gården. Förbi hemmet och norrut till grannbyn och den grupp som
stod näst i tur. Tjuren gick smidigt och stängdes in i kärran. 
Jag har inga större problem att jobba med ström i tråden, men kanske ändå borde byta de trasiga handtagen snart…
Sen var det den där kalven då. En ko och kalv var lugna, den
andra kon lite i vimsigaste laget och hennes kalv totalt dum i huvudet. När vi
väl fått in hela skocken i kärran och stängt beslutade vi att istället för att
köra dem på bete i nästa by, och kanske inte få tag på kalvuslingen igen, utan
köra hem istället. Kalvarna in, trodde vi. En stund såg det ut som att kalven
skulle bryta nacken av sig på vägen, så som han for runt och mer var i luften
än på marken. Synd att han misslyckades…
Korna släpptes ut, (och går utanför huset och skriker nu…) Stirrkalven fick snaras och dras in meter för meter, in i en box. En från boxen
fick lämna sin plats och istället gå ut till utrymmet bakom pressen tillsammans
med den andra kalven. 
När man tömmer fyraåringens byxfickor före tvätten…
… Och när man kollar över fickorna på ettåringen.
Middag som dårar, genom duschen och iväg på föräldramöte. Sen
har jag kollapsat i soffan. Lite eldning i spisen. Katten halvt på, halvt jämte
och datorn i knäet. Sängen lockar så lite fika innan kanske.
God natt.
