Jag är blåst!

Åtminstone sen igår när jag var ute och stängslade heldag i
halv storm och sånt där jättesmått, jätteblött regn som det inte blir några millimeter
av, men likväl dyngsurt.

Flyttat en grupp på andra gården, gjort klart och förberett
inför flytt på Knektatorpet. Sjön har stigit så pass att det gick att gå ut lite i vattnet. Ingen mer vattenkörning med andra ord!

Sen eftermiddag innan jag var hemma igen. Bara att dyka ner
i containern för att ösa fram foder de sista dagarna nu innan det är dags för
foderbil igen. Den andra silon börjar tömmas så snaaart ska det lösas med en
annan hantering och kvantitet. De tar liksom samma stoppavgift för ett eller femtio
ton. Och ju mindre, desto oftare kommer de, och desto mer kostar det mig. Gillar
inte.

Maken fick äta själv med barnen, ta sonen till simskolan,
handla lite med flickorna innan sonen var klar och sedan hasta hem för en
snabbfika innan barnen kördes ner till kyrkans aktivitet i brukssamhället. Jag
kom in ungefär vid den tiden och att åka iväg på dans lockade inte det minsta!
Däremot middag!

Blir alltid mycket att förbereda, därför denna väldigt
kluvna känsla när man ska iväg på något. Det ska funka både inne och ute.
Strulet ska minimeras med bete hos alla djur och gärna ström i stängena.

Idag var passande nog studiedag i skolan, och som av en
händelse inföll denna dag samtidigt som Hans var med föräldrar och lilla bebis
i Stugan, halvvägs till oss. Tjugoåtta mil eller fjorton?! Enkel väg.

Lagård imorse och sedan iväg. Hela familjen faktiskt! Trodde
inte maken skulle ta ledigt, men det hade han visst gjort och det var
uppskattat.

Gillar inte klyschor, men Jösses vad små de är! Vilken liten
plutt på fem kilo! Vänta lite nu… Vår lilla var två och ett halvt… HUR
LITEN VAR HON EGENTLIGEN?!

Barnen tyckte det var jättemysigt. Vi också förresten! Inte
utan att man blir lite sugen… Tur vi har till maj på oss för att ta förnuftet
till fånga, för att hålla tidsspannet. Vi har ju hittat ett vinnande koncept,
så dumt att bryta det. Förnuftet till fånga, var det! Pronto! Låna och gosa. Punkt.

Hemma i lagom middagstid. Maken på UV och barnen i säng. En
stund hos drängen innan det var dags att gå hem och ”koppla om” jourtelefonen.
Drängen och Jirka får överta rodret imorgon. Jag och maken ska åka iväg! Och
fasen vad gott det ska bli! Och fasen vad vi förtjänar det!

(Tur jag av en händelse råkade upptäcka sex missade kalvrapporteringar
som jag fick rätta till ikväll och få rent samvete. Jaja, för det i alla fall.)

Önskar därför redan nu trevlig helg!