Misslyckat rymningsförsök?!

Fredagen innebar avresa för familjens del, på olika håll. En
tanke låg i småfix innan vi åkte, vilket givetvis fallerade då drängen smällde
ett däck på gräsklipparen nere på andra gården. Maken åkte dit och räddade
honom, och för egen del blev det väl knappa två timmars förskjutning. Tyvärr,
men vi har varit med om betydligt värre. Fick gå den sista biten fram till djuren då torsdagens kastvindar vält två stora träd över vägen, och över mitt stänge. Planerat djurfritt innanför dock.

Reagerade och tyckte detta lät oerhört mycket. Ett reportage i Land Lantbruk om en mjölkgård. Började räkna och insåg att jag i år betat/slagit på 27(!) gårdar själv. Vilket är ungefär tre mer än ett “normalt” år.

Själv var jag iväg på en betesrunda. Smet in och skulle
spöka på ett ställe, dock var det inte lika öde som det såg ut så det slutade
nästan med blöta brallor sedan det gormade något efter mig. (Trösten är väl att
jag inte hade nån läbbig deckare i lurarna! OCH att han som röt till
halvhjärtat efter mig blivit nästan lika rädd då jag nyss vänt ryggen mot dörren och
han trodde jag var någonstans på väg mellan uthusen.) Det där med att jag ska
kunna smyga runt obemärkt på gårdarna blir väldigt svårt om folk
plötsligt håller sig anonymt hemma!

Min moster hämtade med sig barnen och det var på håret att
vi hann iväg innan Jirka dök in för att göra lagården på eftermiddagen.

Iväg till Varberg. En stressreaktion utlöste under maten så
riktigt ont i mellangärdet och en frossa som inte ens gick bort i bastun
efteråt. Lyckades hålla oss (mig) vaken till framåt halv elva i alla fall, men
jag är inte medveten om att maken släckte taklampan, och var väck tills klockan
ringde för frukost. (Och vet ni?! Här har man gjort sig besväret att hänvisa till både drängen och Jirka på telefonsvararen för att säkert ska kunna/våga lägga mobilen ifrån sig – vilket i sig är en enorm stressfaktor, för mig i åtminstone – och INGEN har ringt! Är det tacken det?!)

Hade ingen brådska hem och provade både psyke och äktenskap
med en “snabbis” i Ullared. Lördag efter löning är ingen bra idé!
Inte ens om man är där klockan fyra på eftermiddagen! MEN efter nära två
timmars kassakö kom vi ut med en stor del av jul och födelsedagar avklarade. Man
får försöka se det lilla. Även om det är vansinne!

Kvällsmat hos moster när barnen hämtades. En bil gick direkt
hem och den andra via mataffären.

Söndagen bjöd på firande av mig. Mor och B hade kommit upp. Mormor
och Morfar och Drängen och fru kom på middag och tårta, som Mormor hade med sig. Trots flera frostnätter levererar tomaterna fortfarande! Blev utschasad av make och barn att fota detta: …Och kom ut till Detta!:

Idag startade dagen tidigt. Lagården skulle klaras av innan
sonen skulle iväg, lillfisen lämnas på dagis och tid på sjukan passas med
mellanbarnet; En del astmatendenser har utvecklats (finns gott om såna i
släkten), och allra helst i samband med förkylning, så nu ska det provas med
kortisoninhalation några veckor och se vad som händer. Halvt tjatade till oss
ett pricktest också, vilket visade utslag på både det ena och andra, dock med
fler utslag där mot vad vi märker i vardagen.

Maken direkt iväg till jobbet, lillhönan till dagis och
själv var det dags att försöka börja jobba igen; inspekterat beten, samlat ihop
rymlingarna i hjorthägnet, samt lokaliserat strömproblemet i det samma. Sprungit runt några hagar och dök in då jag
plötsligt insåg att vi hade utvecklingssamtal i skolan en halvtimme senare! En gång i tiden, typ i lördags, hade jag ett permanentstängsel här. Men det var innan något fick för sig att dra med det över vägen, ut på hygget och fördärva ett tjugotal trästörar för mig… Bara att sätta om.Är skatten mina halmhyttor?! Eller blir det till att ta dykcertifikat? Begravt i grönska, eller var det glömska?!

Imorgon går turen till länssjukhuset med sonen för första
sprutorna. Ett samtal från Morfar ikväll om att han huggit en gata till mig fram till
den gamla lagården. Röjt undan buskar och grenar. Jodu, gamle B i himlen, ditt
hö ska allt ätas upp av ett gäng “oxar”, så som du önskade en gång
för länge sedan. (Di gamle tömde logen de sista åren de hade får, så SÅ extremt
gammalt är det inte! Det är yngre än mig i alla fall.)

Tur vi redan “firat” onsdagens tioårsjubileum med
maken. När jag matat pressen en heldag med allt som är i ladan lär jag vara
sket slut!