Även om den lilla skruttan sussade sött i sin säng efter
några lyckade rymningsförsök frestade friheten extra framåt tretiden då vi
vaknade av ett rejält brak och ett illvrål. Där på golvet i mörkret låg hon. I
fallet ner provade hon hörnan på mitt sängbord så ett saftigt jack var
uppslaget i huvudet. Det blöder rätt bra! Och ont som det säkert gjorde gav hon
hals i nära på två minuter innan hon upptäckte katten som kunde jagas. För egen
del blev det en extra stund i soffan sen blödningen stannat någorlunda, och
uppsikt på den lilla.

Kl. 3:25. Om ungen inte är still tillräckligt länge för att hålla tryck får man nyttja ett pannband så länge det är accepterat.

Inte kom hon till ro när vi väl skulle lägga oss igen, och
då hon lärt sig klättra upp i min säng via sängbordet var det mycket spring. Tills
madrassen lyftes ur spjälsängen och hamnade på golvet. Då slocknade hon som en
stock.

Hade en söndag med lite småfix. En wire sattes i taket vid
stugans sängar och därpå hängdes filtar. Nu är således ”kojorna”
kompletta.

Kattlådorna fick sin årliga helsanering och maken åkte på
sin årliga älgmiddag som uppstart. Hemma bjöds di gamle in på kvällsmat och
resesängen sattes upp till den lilla. Dryga decimetern högre sidor på den, så
nu skulle hon väl bli där. Och det gjorde hon. Den natten.

Igår körde jag och drängen djur igen. De nya sinkorna kördes
ner till andra gården och ett gäng av kor och kalvar togs med tillbaka hem. Enda
gänget med blandade kavlar, de yngsta, så blev till att backa intill lagården
och börja sortera. Korna ut. Tjurarna till de andra tjurarna och småkvigorna
fick bindas in i brist på bättre förvaring. Inom ett år fyller EN upp hela drivgången! Det var nog inte så här nån av oss tänkte det…!? Kanske ett alternativ till platsbristen – duobås!?

Den lilla av dessa två små kvigor tyckte dock att det var
dags att ”tänka utanför boxen” så hon skuttade helt sonika rakt genom
och ut på foderbordet. Ena hållet går bra, men inte tillbaka. Däremot gjorde
hon hela dagen för ett antal tjurar på andra sidan foderbordet som fick en flicksnärta att
sniffa på, tills jag tog med henne på en ny promenad runt lagården. Bindslet
kortades och hon står nu ungefär där hon borde.

Småkillarna där ute blev många, sexton stycken. I väntan på
slaktbilen som ska göra plats inne får de gå där, så ”boxen”
utökades, ströddes extra och en foderhäck sattes på plats då det börjar bli
mycket foder att bära.

När man börjar plocka tegelsten på foderbordet inser man vilken tur man haft med pressen… Efter djurvaktsuppdraget åkte jag direkt bort och flyttade hemmadjuren. Hög tid, verkar 172, mitt i bild, att tycka.Maken var på jakt och även om mina kor höll sig lugna hade
ett par hästar i samma by flyttat på sig. Två kvigor skjutna, och det var inte
mina, som tur var. Och plötsligt kom den mest puckade kommentaren på länge;
”Kan du hämta flickorna? Jag är i skogen!” -Jaha! Jag trodde man
brukade jaga älg på stora boulevarden… Men men, det är ju min tanke. Välkommen hem till Wild West.

När de stora barnen fick sin sagostund i soffan på kvällen
hördes plötsligt en svag duns och den lilla kom tassandes. Hur f*n gjorde hon?!
Madrassen ner på golvet och packa ihop sängen. Sen var det spring! Oj, så kul
det var. Tyckte hon. Men inte att bara dyka upp, utan först samla ihop filt,
tre gosar, tio nappar. Tappa hälften, lägga ner och börja samla igen. Resa sig
och tappa nåt…

Hejdå, du gamla fina spjälsäng! Vi ses till barnbarnen, så ladda för fjärde generationen.

Jag tog en snabbis till di gamle och hämtade svärfars
växasäng från trettiotalet. Även om eluttagen sägs vara idiotsäkra nu för tiden
vill jag inte ha den där pillegrisen närmre än nödvändigt.

Idag revs stängsel i norr. Kan meddela att jag hade lite
problem en sväng – sjön har stigit och den låg inte stilla idag. Knappt jag
fick upp mina stolpar ute i vattnet!

Fick hämta flickorna även idag. Alla tre barn verkar tycka
det var väldigt spännande med den ”nya” sängen som kom på plats under min frukosttid.

Jakten idag hade varit tillräckligt spännande för att bara
olovliga djur visat sig, och en av hundarna återfanns på föräldragården hos mina
kvigor. Enligt utsago ingen skjuten…

Slutligen kan man önska att man träffar någon, och på noll tid är Du med den. Det är en rätt go känsla. När man från ingenstans kan prata om stort och smått och allt däremellan. Det händer några gånger i livet, tror min förra gång var i USA hos besök hos en av makens sysslingar. Nu gäller det bara att förvalta det också. Oavsett vad titeln blir framöver. Man kanske blir stämplad som ”en knepig jävel”, Komandora eller alldeles, alldeles underbar;P