Jag har varit väck i natt! Så väck att jag inte reagerat när
maken vaknade i soffan och kröp ner, eller någon av de tre gånger den lilla
stått jämte pottan och skrikit för besöksdags.
Dagis för flickorna och fritids för sonen, sen hem och svida
om till arbetskläderna. Och halvvägs genom tvättstugan ringde det: ”Dina
kossor står så fint vid min postlåda…!”
H-vete. Tjurarna är på vift. Aja, på med kläderna och
prioritera om dagen. Foder i bilen och precis när jag lagt i backen dundrade
flistuggen förbi. Shit. Skräm inte upp mina djur nu, hörru. 
Men inte. Flisar’n svängde av innan och jag mötte upp mina småkillar enligt
utsago. De sprang efter bilen en bit, innan de vek av och var på väg till en
trädgård, så jag fick avstyra dem och så gick vi tillbaka hem till hagen. ”Kom
alla mina små kycklingar! 1-2-3-4-5-6-7-8—”. Åtta?! Åter ett samtal till
larmcentralen som nu lämnat sovrummet för köket, och spanat in de sista två
killarna bakom grannens uthus. Så en promenix dit också och släppa in eftersläntarna
.
Inte nog med att snön i lördags ställde till det. Nu har det
även regnat underkylt som byggt på trådarna till oigenkännlighet och noll
strömförsel. Och till råga på allt har det rasat från träden! Över stängena.
Ringde på drängen, som nu även hade utfodrat i lagården då
jag ”aldrig kom tillbaka” och han kom upp med en bal till killarna. Så
de får lite annat att tänka på. Har en åker som ska stängslas in till dem, men
vad hjälper det så länge det är snö?
I nästa by kom kvigorna i galopp när de såg bilen, så kan
nog inte klassa dem som älgar längre! Som tur var hann de få stopp på sig innan
stängslet!
Frukosten blev försenad av någon anledning och efter den var
det dags att masa sig ut för att ta in och sortera de där sexton tjurarna som
nu får plats inne. Och sedan hämtades kor och kvigkalvar över vägen för
delning. Vilket gick så smidigt att vi inte hann fatta vad som hände! Bara den
liiiilla detaljen att alla kor hamnade där kalvarna skulle stängas in. Tretton
av sexton i alla fall. Så de sista tre korna och kalvarna föstes in i en hage,
korna jagades ut ur uteboxen, och bort från foderhäcken till deras stora
förtret, och ut till sin hage. Kalvarna och de sista tre korna släpptes upp och
föstes in. Sen var det nästan klart. En ströbale till dem, och några famnar
halm till korna så är det bra skrik på gården igen. Morgondagen är tänkt till
att hämta och dela de sista fem plus fem, så det blir färdigt någon gång med
detta vrålande. Det är ju en sanitär olägenhet för hela socknen!
Men åter till rubriken;
Ja… Vad säger man?! Vilken
hejarklack jag verkar ha! Jag måste säga att jag skrattat mer än en gång
idag. ”Du måste vara Sveriges bästa bonde” fick jag kommenterat till
mitt inlägg på instagram. Där tjurarna promenerar på byavägen. Nästan innan jag hann publicera det faktiskt! Inte
för att jag är ute efter nåt ”instagram-perfekt liv” som en del verkar
jaga, utan mer vardag och ögonblick… Faktum är att jag trodde ”den
bästa” hade ordning på sina djur!! Vilken gång i ordningen är jag på
promenad med dessa eländen?! Jag har vanan inne så att säga! (Skulle nog
snarare kunna kvala in i nån TV-såpa gällande Sveriges sämsta bonde i detta
avseende! Eller en stängslingskurs:D)
Men det har fortsatt under dagen. Ja,
inte oplanerat vandrande med djur, utan ”hyllningarna”: ”Jag
tycker du är ett föredöme för alla som vill kalla sig bonde. Älskar ditt sätt
att handskas med djuren.” ”Fina djur” ”Följer dig trognare
än en skock gässlingar” ”Att vara så cool att du fotar visar att du har koll”… Ja, keep it on! Jag är inte sämre än att
erkänna att det är kul att höra det. Det stärker mig. Jag är trots allt bara människa. 
Men visst! Jag sorterar ut
icke-sociala djur rätt omgående. Alla behöver inte sitta i knäet, men det är
kul om de inte springer iväg. Varken från mig eller andra! Och trots att jag
fick ett ”beklagande” när jag berättade om den där sträva tungkyssen
jag fick på kinden när jag väl samlat ihop tjurarna i morse – det är inte värre
än skäggstubb!
Först som sist är det smidigast om djuren håller sig där de ska vara. Bor man på en levande landsbygd får man
dock räkna med risken att få besök på nära håll av det ena eller andra. ”Hit
men inte längre” funkar inte så bra alltid. Och ska markerna skötas så ska
de!
Fikadags och sängen!
God natt
