Ett gäng småflickor samlade i morgonsolen. Gå in och lägg det där i sängen, fick hon order om. Hon löste det på sitt sätt.

Sen torsdag kväll bokade vi lördagskvällen med
gymnasiekamraten. Sen fredag kväll fick vi förfrågan gällande samma kväll av ett annat par. Visst är
det typiskt! Men men.

Råkade komma på mig själv med att tänka: ”Bra att det
kommer nån med småbarn” – Risken/möjligheten är hög att skötbordet i
tvättstugan kommer användas, vilket avstyr klassikern att stuva in all bråte
där och stänga dörren. En spark i ändan att göra det ordentligt, med andra ord.
Kanon! Olovlig utrymning i syrrans skor.

Något som var mindre kanon var min och makens konversation
en dag; Jag tyckte mig kommit på nåt helt världsomvälvande. Hans respons?! – Nä.

Jooo, men liiite jättebra i alla fall?! – Nä.

Bara liite bra då…? – Nä.

Vad fan gör man med en sån butterkaka!???! Butterkaka ja…
Det är gott. Stående i Skåne – Frazettis butterkaka direkt från bageriet i
Arlöv. Ojojoj, det var länge sen. Fråga inte om jag älskar sötbulle-butterkaka
mer än maken-butterkakan… Ett klassiskt exempel på att man både vill äta
kakan och ha den kvar! Knepigt. Knepigt. Och aldrig har jag vågat ge mig på att
baka en själv… Kanske dags för den utmaningen.Fredagens utsläpp till större hage. ”Syns vi?!”

Highlife på torpet! Allt påhejat av ett gäng kossor. Krävdes inte så många hemma-potatisar till middag! Och mitt i allt gick strömmen. Bara att brassa på i vedspisen då, så vi fick vår mat före årsmötet med biföreningen. Tur man har vita huvud i lagården i alla fall, så man utfodrar i rätt ände!

Idag hade jag tänkt att flytta en grupp kor när jag
stängslat om och utökat en hage. Dock hade sjön stigit så pass på en dryg
månad, att där jag stängslade i skor då, räckte inte stövlarna nu. Smög försiktigt så länge jag kunde för att fiska in mina lånade stolpar, men på
fjärde stolpen kom antingen en våg eller så gav botten vika. Det rann in i alla
fall. Rejält. Men det är också en perfekt motivationshöjare. Bara att speeda
upp där i sjön så det blev avklarat – skadan var ju ändå redan skedd.

Medans det gick bra…!

Det var ett abrupt uppvak, blev hanterbart men kylde av
snabbt, så istället för att sätta om dessa några hundra meter tråd närmre land,
dra de hundra meterna kvar längs vägen, flytta korna och riva stängsel där de
gått, klafsade jag upp till bilen, tömde stövlarna, vred ur raggisarna och körde hem i
strumplästen.

Men som alltid – inget ont utan nåt gott. Byxorna har varit
i behov av tvätt länge – nu var de redan blötlagda och därmed redo för
maskinen. Tånaglarna hade hunnit bli lagom mjuka för en klippning, så bockades
det av från listan. Och jag var hemma så jag kunde fika med maken och
flickorna. Frågor på det? Selma, prinsessan på ärten.

”Vuxentid”…

Mitt inför köksröjning och matlagning knackade det på
dörren. Av en stackare som inte klev in utan väluppfostrat stod kvar på trappan
och så när missades i kaoset inne. Dock är jag inte säker på att vederbörande
vågar sig tillbaka någon mer gång, efter att ha kikat bakom kulisserna, men
skulle så vara fallet rekommenderar jag att knacka på insidan av dörren. Det är
svårare att missas då!:) Alltid kul när nån bara trillar in, trots allt. Med risk att jag bara var snäppet trevligare än den där bilfärden för några veckor sedan. Andan tappas totalt när man kommer in. När nattningskaoset väl är över tassar jag runt som en zombie och mannen tvärslocknar i soffan. Välkomna till oss!

Maken svetsar vidare på grindarna i lagården. Om han räknar
ner eller inte vet jag inte än. När han kommer in överlycklig med nyheten av
att vara klar – får jag väl titta på honom och iskallt säga: Nä!

Imorgon har jag en massa stängsling att återuppta. Med torra
stövlar, hoppas jag.

God natt