Här har det nog också gått lite fort. Tror jag att mannen fick panik om han skulle föda sin egen fru!!!!

När jag var på APL-värdsträffen praktikplatsvärd) för ett par veckor sedan så var ett av ämnena
till diskussion att eleven skulle hålla tider (bonden som kom en och en halv
timme sent hörde inte detta – ”semin som inte höll tiden och problem med elen”
samt ha ”telefondiciplin”. Lägga fokus på det som gällde och inte
fippla runt på luren.

Väldigt roligt, kan en annan tycka (som hann avverka ett par
samtal om en förrymd ko minuten före start och i pausen ett från en
maskinsäljare som frågade om jag dumpat honom då jag aldrig hördes av), men ju
längre föreläsningen pågick, desto fler telefoner hamnade på borden. Och att
stänga in trettiotalet bönder i en sal mitt i veckan… Det ringde många gånger
i lurarna, mycket spring i dörrarna!

Den där luren. Så värdefull och viktig i dagens samhälle.
Och en sån total förstörare i andra fall.

Jag får tyvärr erkänna att jag tillhör dem som har luren
fastklistrad i näven dygnets alla vakna timmar och sover med den på
nattygsbordet. Även på den är jag en jäkla skrivare (inte bara här), tror det
finns ett antal som kan intyga detta. Däremot kommer vi inte alltid överens.
Jag och luren. Så det jag undrar nu är om det bara är jag som har problem med Fröken
Autokorrekt?!

Lite lagom distraktion då man knappar under arbetes gång (ja
tacka vet jag när det fanns knappar så man kände var man var!), lite stress
ibland, lite eufori (läs jäkelskap!) och ett par tummar som går fortare än
huvudet, tillsammans med en känslig skicka-knapp. Dosera därtill även en gnutt
ploj-dialektal ordbok.

Det händer att det blir otroligt fel ibland. För ett tag
sedan fick jag ”Hej älskling! Jag är hemma nu!” – Vad svarar man på
det? Håll du dig till din egen, här är du uppenbart inte!?

Jag fick även ett sms för några veckor sedan där det stod
typ ”Hej. Har precis klivit av stationen i Mora, hur ska jag gå?” – Där
var svaret givet – Jag har inte en susning då jag aldrig varit i Mora, men lycka
till!

Någon föreslog ”med lite upplärning går det nog
bra”, där det i tid hade upptäckts att luren justerat till
”uppläxning”. Inte riktigt samma sak.

En konversation som gick lite överstyr följdes av ”Jag
icke övrigt gränsen” (vem av oss som gick mest över gränsen vet vi ännu
inte. Båda var överens om att det var vi själva!)

En dag skulle jag stanna inne och lägga fokus på stängsling.
Tydligen är det ett vanligare ord i min lur än den städning det var tal om.

Jag undrar också hur man kan ”ligga och kviga” –
kvida var inte förstahandsvalet ens vid rättstavning…

En rapport om morgonens kyla där jag nämnde de -8 hemma, när meddelandet var iväg stod det att vi hade ”en åttondelsnot”. Mottagaren fick dock -8. Och jag fick svar: Vi hade också ”åttondelsnot”.

Maken höll ställningarna när jag låg på BB och plötsligt fick jag ett sms ”kalven verkade slö så hällde i den en flaska rågmjöl”. Stackars lille kalv, det måste varit torrt…

Listan kan göras lång och ibland blir det galet tokigt. Fyll
på! Ett gott skratt…ja, resten kan .


En del av en älgkalv levererades i hallen tidigare. Råkade inse
att jag inte gillar saffransbiscotti, så snott ihop både choklad och vanilj ikväll,
samt gjort klar mina biskvier. Ikväll blir det gofika!

Som svar på kommentaren till föregående inlägg, så stämmer
det att jag klämdes mot en fångstgrind förra hösten när vi band in kalvar. Hann
upp en bit men kunde stoltsera med ben som en zebra ett tag där efter. Och då
syftar jag inte på de snygga spirorna ett hästdjur har! God natt