Julfrukost!
Tidigt upp julaftons morgon. Klara av lagården i någorlunda
vettig tid så vi fick en gemensam familjefrukost. Det är man ju sannerligen
inte bortskämd med.
Lite klappöppning hemma innan vi styrde mot min moster. En
liten ynklig skara, men precis lagom med tolv pers.
Tomten kom och piggade upp de trötta barnen. Två lite större
som slet av pappret och spanade sedan på vad de fick. Den tredje och minsta
öppnade alla lite grand och sedan bestämde hon sig för ett. I det låg en docka
från Momo, och ungen tog den i famnen som sin nya käraste ägodel och ägnade de
andra klapparna inte en blick. ”Ska du komma och öppna resten?” – Nä!
När ungen varit försvunnen en lång stund återfinns hon på toa. Klart dockan behövde sitta på pottan efter att ha legat nerpackad så länge!
Det tog ett par timmar innan hon lossat greppet om dockan
för nästa klapp – i den låg matset till dockan och lyckan var total! Det tog ett år av några få stunder. Men när sonen övergav grävmaskinen för sin egen julklapp – till höger i bild, fick JAG den äran att färdigställa det stora spöket! Julaftonskväll i lugnet med Selma. Juldagsmorgon.
Juldagen sedan. Ett inre i totalt kaos. För ovanlighetens
skull SOL på himlen, så satte den minsta i vagnen och gick iväg. Kom väl
ungefär tvåhundra meter bort innan hon la ihop, så det var en god lyssnare jag
hade med mig. Inga åsikter, inga avbrott. Jag kunde bara gå där och dividera,
högt eller mumlande med mig själv. Rundade sjön och ungefär halvvägs började
ett saftigt skoskav ge sig tillkänna. Tack kängorna. Fysisk smärta är lättare
än psykisk. Lättare att bära, lättare att läka. Lättare att förstå och få
förståelse för. Plötsligt ser man ljuset i tunneln och fattar ett beslut.
Kom hem lättare i sinnet och med blodiga hälar. Satte på två
timmar ihop 500-bitars-pusslet sonen vann i julklappsleken.
Sonen som plötsligt inte ville äta, hade ont i huvudet,
frös, saftig feber och illamående… Shit! Bäddade ner honom och efter en lugn
natt med god sömn var han fit for fight igen och har gett mig storstryk i
fotboll… En gammal gårdshund till hjälp eller stjälp?!
Maken tog en inspektionsrunda i skogen under eftermiddagen och sedan välbehövlig städning av hönshuset. Middag hos dräng och fru och hem för att skicka ungarna i säng.
För min del storstädning av skafferiet och maken tog en
sväng ute med lite småpill.
”Om krisen kommer” – så klarar vi oss nog den där veckan myndigheten rekommenderar. Satan i gatan vad bråte man har! Och detta är ändå det ”extra” som inte får plats i lådorna som vi använder grejorna ur!!
Gällande mitt bryt igår så tror jag att jag fattat ett
beslut. Det räcker nu. Innan jag hugger i sten, ska jag be om ett råd. Från en
av mina äldsta älskade gubbar i min direkta närhet. Från den som hittills
aldrig gjort något förhastat. Från den som aldrig säger ett ont ord om någon om
denne någon inte verkligen förtjänar det.
Snart nytt år med nya tag. Nu rensar vi ur garderoben på gamla lik. Men ungarna behåller vi!
God fortsättning! Vad skönt att du har kloka människor kring dig att fråga o diskutera med för att sedan kunna fatta beslut! Saknar di gamle här som också hade förmågan att lyssna o komma med kloka inlägg när man själv var vilse i pannkakan. Lycka till med vad du nu än kommer fram till!