Barnens storkusin valde att utsätta sin andra kusin för ett KBT-prov. Han bröt ordningen med en bit på mitten. En tårta som plötsligt blev en ”BH” och en kladdkaka som blev ett vindkraftverk som blev en propeller. Och en kusin som ”fick huvudvärk” av situationen.
Sen sist har vi varit bortbjudna både morgon och kväll. En
dag i alla fall. Samma dag som jag bestämde mig för att köra norrut och riva
det sista stänget för året. Ett som står illa till för eventuell snöröjning.
Glad i hågen gjorde jag klart inne, bytte om och rullade iväg. När jag kommit
en kilometer började jag grunna på hur de tillfälligt nästan bra armbågarna
skulle reagera på att rycka upp eventuellt halvt fastfrusna stolpar… Armbågar…?! Hm…
Vad försöker arkivet i kontoret att säga?! Armbågar, terapeut, återbesök… 27:e
kl. 14… H-VETE! Var det annandag igår
bör det vara dagen efter idag?! Klockan är 13:42, det tar en kvart till
samhället! Det kan gå. Bara att nita, sticka in röva på en skogsväg, hem,
slänga av och på kläder och sticka till vårdcentralen med förhoppning om att
inte möta nån bil med blåklädd farbror i… Dörren till mottagningen gick igen
bakom mig precis samtidigt som arbetsterapeuten öppnade den från sitt rum så
det var bara kliva rakt in. Och tacka gudarna en smula att det inte skulle vara
blodtryckskoll OCH att jag bestämt skulle riva det där stänget. Hade jag
fortsatt att skrota hemma hade jag nog inte haft en tanke på några armbågar…
Det inre tror jag tillfälligt har hamnat i någorlunda ordning, ett beslut är taget och stöttning för det finns. Om inte annat sen jag lurade med mig en gubbe till det jag kallade ”Fritzells kammare” – jordkällaren utan öron, ljus och mobiltäckning. Man kan samtala på många olika vis.
Och när det är som allra djävligast kan man få ett meddelande där det står: ”Förr hjälpte det ibland att sätta sig på en sten/stubbe och lyssna på naturen för att komma på banan igen, med idag skulle det leda till nerkylning och hemorrojder”. Barnsligt, fjantigt, you name it. Det är skönt med vänner som kan få en att dra på munnen i alla fall. Nog så jobbigt, men nerkylning och hemorrojder… Nja, sååååå illa är det ju inte! Till och med lyckats bringa lite ordning i huset så länge det varar. Storstädning av kyl och tvättstugan har också lyckats hända plötsligt!
Kvällsmat hos di gamle igår. Märkligt att man tycker sig endast gå hemma och drälla runt och drömma sig bort, till att känna att man aldrig får vara hemma i lugn och ro!
En som skarpt uppskattar dammsugaren. Film på @bondeniskarvhult. När det vankas Circhus kl kvart i 7 vill det till att hålla tiden! Kamouflage! Blev sinkad en stund idag av besök ”från stan”. Extra roligt då med nyfikna kor som tillåter främmande barn att klappa.
Idag har det klippts kossor. Tjugotre styck. Tio till femton
minuter på varje beroende på pälstyp och samarbetsgrad. Till exempel stod jag på
knä på en liggande ko för att komma åt grannens vänstersida. Två halvklippta
kor bör väl motsvara en hel, och ingen av dem tänkte flytta på sig. En kossa
frågade två gånger om hon fick sparka, men jag nekade båda och hon satte ner
foten igen. En annan fot kom flygandes i farlig fart, men tur för mig att jag stod
vid den långa båsavskiljningsgrinden som tog smällen i mitt ställe. Och ett
allvarligt förlåt från min sida eftersom det var en reflex från kossan då jag
råkat sticka henne rätt ordentligt i ett veck i armhålan med saxen…
När man tittar ner och undrar hur i hela världen man klippt, till man inser att det ligger en ko under.
En halv plus en halv blir en hel, det är sen gammalt! Ena delen av byxorna brukar vara i stöveln…
In för en sen middag med familjen och sedan ut igen för
städning. Med massa liggande kor. Hur städar man under de som inte vill stiga
upp?
Ändå ute och i farten så band upp saltstenar till dem också,
något jag tänkt ganska länge. Vissa kossor kunde dock inte vänta tills jag var
klar.
God natt. Nu ska jag se om maken har lust att komma ut från sin kammare, på andravåningens tillbygge…