Hjälp vad mycket bilder det blir att gå igenom när jag inte
gjort det på en och en halv vecka!

Jag tycker mest att en bara går och dräller runt, men satan
i gatan vad vi “hinner med”.

Sen förra onsdagen då så har vi firat en åttaåring. Mor och
B kom upp och hjälpte till (B fixade rum och Mor fixade allt annat när jag fick
annat att göra än inneservice).

Fredag morgon gjordes den trevliga upptäckten att nattens
regn inte bara skapat total isgata utan även genererat vikt nog att knäcka
taket på en tredjedel av min ligghall. Precis vad jag inte behöver då
kalvningen står för dörren och försäkringsbolag tuggar sakta. Och inte får vi
röra nåt innan de tagit beslut. Frustrerande?! Eh, japp!

I alla fall tillbringade vi förra helgen med kalas för barn
x3 med familjen.
Jobbigt med kalas. Hann inte ens släppa flaskan!

Med en brant, smal och snäv trappa blev det till att såga på Mors nydammsugade golv i vardagsrummet!


Har för egen del gått i flera veckor och känt mig halvhängig
och haft nåt så in i vassen ont i halsen vissa dagar, så söndagen blev ganska
lugn. Någorlunda.

En femåring firades och sportlovet var igång. Ibland bävar jag för vad som händer när Mors B blir pensionär. Å andra sidan är sånt här pill hans drömjobb, säger han – “Tar varken tid eller material!”Sena kvällar
hela veckan med småpill och jäkelskap som inte syns förrän det är klart.

Tapetserade “fulla” väggar och skar sedan. Mycket riktigt stod vår saknade färg där inne i garderoben!“Hemlighus!” Var är dörren?En dag med torvhämtning som inte var rolig, varken turen
eller hanteringen. Pratade med högsta chefen ett par gånger dagen efter då jag
inte accepterade bemötandet jag fick på platsen. Läbbigt ställe från början men
till sist kände jag att jag inte vågade stå ensam med folket där, så jag ringde
upp en vän som jobbade i närheten bara för att “ha nån hos mig”.

En strötur som skulle göras enkelt i den del av ligghallen
som kan nyttjas sket sig så det bara visslade om det då dessa balar på
100x120x230cm och 860 kilo inte är särskilt stabila och inte heller marken jag har att köra
på – den som hävdar att det är onödigt lyxigt med tre lastartraktorer har
aldrig försökt rädda en sprucken torvbal innehållande 5,5 kubik från byavägen. Fantastiskt att det inte kom någon precis då. Hade ju annars varit lagen om alltings jävlighet! (Har
någon hanteringstips mottages detta gärna!) Rädda vad som gick, tippa in det
till tjurarna och sedan ösa upp nån kubik från vägen med skyffel i
traktorskopan. En rörelse jag skarpt undviker då det triggar min handled och
armbågar nåt oerhört. Men nöden har ingen lag! När hela balen var tippad hos
tjurarna var det bara att gå in där och ösa ut det i boxen. Nackdelen med torv är att
allt ser så skitigt ut bara. Även om det är torrt och rent så är det ju som att
rulla kreaturen i jord.

En torvbal kom ner i hallen och nästa brakade iväg sedan den
kom i gungning och hela pallen blev kaffeved – jag tryckte den av vägen med
traktorns hjälp så har den fått ligga där i kanten. Jag blev både arg och less.
Trött, hungrig och öm var jag också!

Klart det måste hälsas på kossorna! Sjukt impad av Hans som faktiskt gick in i lagården, och minst lika impad av mamma Hans som faktiskt stod i dörren och tittade, sin koskräck till trots!

I fredags kom Hans upp över dagen. Med sig hade hon sin
dotter, mor och far. Sedan de lämnat på kvällningen blev det ett idiotryck och
flytta sonen till sitt nya rum! Sällan har han uppvisat sådan städentusiasm.Titlarna duggar tätt här nu. Då det blev känt att jag både tapetserat och lagt golvet själv i sonens rum, tillkom “mångkonstnär”. Man behöver varken kunna allt eller vara bäst på något – man kommer rätt långt om man kan lite om mycket! Och bästa sättet att lära sig – —–>Försöka! Och så undrar man varför det killar i nosen när man vaknar och har en extremfällande hålboll i snoken! Årets första blommor på bröllopsdagen! Inte vår bröllopsdag dock.

Igår var det så dags att lämna bort barnen igen. Eller byta
dem mot di gamle som vi tog med på bröllop. Mitt första, och förvisso enda,
tjejkusinbröllop. Känner bara inte att jag hänger med riktigt, är hon inte
femton typ? (Ett och ett halvt år yngre än mig!!!!!!!!!!! Ohps…) Och jodå, bonden var allt “den där i spetsklänning”. Tro’t eller ej.

Enda anledningen till att hon är längre än mig kallas klackar! – Jag vinner till vardags;PEtt händighetstest på brudparet. Skruva Ikea-möbler. Bruden la tre av sina fem minuter på att försöka få upp sitt möhippegäng till hjälp, och brudgummen dök ner på knä och hann betydligt längre i sin ensamhet!Bara så ni vet! En del trollar med knäna, jag kockar med sågspån. (Och innan jag fattade att det härrörde sig från barndomens lekar med sågspån, grus och vatten… -Tack Morfar!)

Avvek mellan middag och dans
– di gamle var trötta och vi också, så körde hem dem och var själva
hemma där en timme efter midnatt.

Idag har jag som mest fixat middag. Slammat igen i nosen och
frusit som en griskulting i en vak hela dagen. Var i och för sig nere med sonen
på hans första fotbollsträning också. (Hade hoppats på en lugn vuxenförmiddag
med vad-det-nu-innebär men klockan tio stod kidsen i dörren och i stort sett i
vändande post iväg med sonen. “Det är den sista byggnaden på området innan skogen, om det nu är nån skog kvar… En sån där grön låda är det i alla fall…!” – ibland älskar jag min make mer än annars. När det gäller vägbeskrivningar till exempel… Fick förfrågan från en vän om han fick köpa en torvbal om jag hämtade fler gånger. Erbjöd honom den som rasade. Han ville ha något som var mer lönt än de där småbalarna på 300 liter man köper på Granngården. Han backade lite när han insåg mängden! Sonen hjälpte till med lastningen! Hållit söndag med Selma som sällskap. Fint sådant! Hur tänkte de här?!

Tagit sin lilla tid detta. Långt inlägg, många bilder. God natt och ha en bra vecka!