Jahapp. Då har ännu en vecka swishat förbi. Hann den ens
säga ”poff”?!

I måndags kom i alla fall två snickare som utlovat och la om
taket på den där ligghallen. Ett bekymmer mindre.

I tisdags åkte jag iväg på en så kallad djupgående
vibrationsmassage. Knappast skön där och då, men väldigt skönt efteråt. Jag har
hittills heller inte fått den där massiva ”träningsvärken” man lätt får efter en vanlig massage. (Synd
att jag redan i onsdags skulle ikapp en kalv, halkade och vred till hela
vänstersidan. Fotled, knä och en brännande höft/ljumske. Men jag fick tag på
kalven!) Glömde blodtrycket någonstans på britsen, så satt en stund i
väntrummet för att stabilisera mig innan avfärd och fick tipset om att stoppa
ner fötterna i nån dammsugare där. Fy för den lede sicken hårdhänt sak det där
var! I synnerhet kring min ännu inte helt ihopläkta lilltå som jag så fint,
bokstavligt, spräckte en natt. (Jepp, här går det vilt till…)

I stan hämtades även tapeterna till flickornas rum ut. Så nu
återstår väl bara rummen då… När ska detta hinnas med?! Färghandeln hade
nyligen en drive med trettio procents rabatt – synd att inte nyttja – men tiden
för resten sen då?! Aldrig får man bli vid det man tar sig för och alltid kommer
något annat emellan.

Lyxade till det med grillad fläskkotlett en helt vanlig tisdag i mars! Nån verkar haft en tuff natt. Undrar varför…:Typ som i torsdags då jag insåg att en kviga ute kämpat
länge med sin kalvning. Lämna spacklet i rummet, rusa ut och stänga in henne i
ena ligghallen, fixa fram dragrep, dra ut ben nummer två på kalven – det går
inte att komma med fot, mule och armbåge samtidigt i en trång kviga – och vips
var lillkillen ute. Lika vips var jag inne – insåg att jag skulle vara hos
sjukgymnasten sjutton minuter senare. Full av koskit och blodig efter att ha
rotat i en förlossningskanal. Genom duschen, en räserfika och iväg de tolv
minuterna till samhället. En minut över utsatt tid satt jag i väntrummet och
var incheckad i andra änden av byggnaden. Allt detta, för åtta minuters
stötvågsbehandling och sedan hemfärd igen. Suck…

Kossan till vänster fick vänta på nedkomst ytterligare tolv timmar!:Haft familjetid hela helgen i lagården. Babyboom igen tror
jag.

I fredags flyttade vi över hela ligan från leran till en
torrare hage (jag bävar för den dan drängen inte tänker åt mig längre!), sorterade ut de sex jag bedömde som närmst kalvning, till
kalvgänget, och igår hade fem av dessa kalvat. Snacka om insats i grevens tid.
Sen att jag fick börja dagen idag med att bärga en kalv i fel hage lik förgrymmat är
en annan historia. Blev dessutom varse att jag har noll koll på allt!; Räknat min sommarens kviggrupp, elva styck, plus två kor. Innebär tretton kalvningar ute. Vad jag ständigt glömmer är att jag även hade fyra herefordkvigor gåendes med herefordgruppen. Alltså ökade det på utekalvningarna med just fyra, och totalen likaså. Men plötsligt stämmer det så mycket bättre för mig! ”Är kanske dina djur som irrar i Alvesta ändå, med tanke på vilken koll du verkar ha!” – Tack min vän. Var glad att du befann dig utom räckhåll!

Efter middag och våffelfika hos di gamle – vilket även
innebar fyra limpor dagsfärskt bröd till den egna frysen, mot en drös ägg –
avslutades dagen med att dra ut årets första döda kalv. Det var jag i alla fall
helt säker på när jag insåg att den kalvande kvigan behövde hjälp och jag
möttes av en stor, kall, stel, mörklila tunga. Chockerande nog levde kalven och
stackars kvigan fick en akut förlossningsdepression. Slet för att få ut kalven
(mest maken i och för sig) och efteråt la kossan sig ”som en ko” och
bara stirrade framför sig. Men en blick ungefär lika levande som Egyptens
sfinxer. Noll respons för kalven.

Bara att gå in och tina råmjölk (Jösses! vilken skillnad det
var mot vasslen jag försökte med häromsistens!). Få i kalven den och stängde in
dem i ligghallen.

Första kossan jag mötte i morse var den instängda kvigan –
ute på vischan… Både hon och kalven är nu inlåsta på undantaget i lagården.

”Jaja, om jag mååååste låta den där dia så…” Undrar hur många nära-döden-upplevelser jag har per dag. Har ju hört så mycket om dessa farliga, stirriga köttdjur som man varken ska gå nära eller binda upp. Jag fär ju som en iller mellan dem dagligen. Som bilden visar: Finn ett fel…

Kom in därifrån och slängde en blick på klockan. Kvart i
sju. Middag och träning klockan sju ikväll? Nope! Dessutom dragits med en
saftig huvudvärk hela dagen, så ska krypa ner alldeles strax. Kanske ta en tur
ut och stämma av läget.

Den där nattamaten för kalvarna sumpade de rejält förra
veckan då de la allt krut på att riva så stor del av lagården de kunde. Tog mig en och en halv timme att samla ihop dem igen, så nix. De får ta tillfällena som
bjuds istället, och jag ska ta det andra som vila!
Bare å lomma ut igen… Häftig liten flerfärgad svans!

Oavsett så spräcktes halv-kalvat-gränsen idag. Under eftermiddagen slog det över mitten med den tjugonionde kalven på tjugosju dagar. Hålls samma tempo (ha…ha…) är det klart om en månad. Vilken dröm!

Sonen kom hem från skolan idag med kommentaren: ”’Fröken’ sa att jag inte får skriva mer om kalvar i min tankebok (dagbok) nu.” Efter en kort stund kom tårarna: ”Och så har min kossa kalvat idag…”
Vi enades om att bjuda in ”Fröken” på middag och spa – Peeling, öronrensning, hårstyling OCH klädtvätt. ”Varje söndag, så hon får något att skriva om i sin tankebok på måndagarna!” (Tårar av skratt!)

Var tog pajken vägen?! Om ni visste hur många kilo pellets som ryms i de där små fickorna/kläderna…Den lille kofösaren. Den här bilden påminner mig om att jag nog borde städat även i lagården… Premiärmjölkning!Han har ju en hyfsad utsikt, grabben!

Nähä, ut med mig var det! God natt!