Kroniskt smällande huvudvärk. Kroniskt molande illamående. Kronisk
trötthet som inte går att vila bort. Kroniska sviter av dessa tre i noll ork,
motivation eller glädje. Jag har nu självdiagnostiserat mig som drabbad av
Baksmälla 2018.

Detta rent ut sagt jävliga 2018. Mängder av problem med
kalvningar. En vinter som gick direkt till en knastertorr sommar. Massa oro för
bete och vinterfoder. Massa merjobb. Omställning med kor inne i lagården. Hur skulle de olika
fodermedlen hanteras? Tufft, jobbigt, kämpigt? – Det har gått över förväntan
bra.

En kalvsäsong inne. Hur skulle detta gå? Och ha korna bundna för
första gången? – Det har visat sig att funka relativt bra hittills.

Foder. Foder. Foder. Hur ska detta gå? – Det ser lovande ut.

Okej. Jag kanske kan börja slappna av lite smått. Tydligen
har jag nog legat på trehundrafemtio i ett års tid. Nu har jag kanske gått ner
till hundrafemtio, och då kom ångvälten ikapp. Eller om det var bulldozern?!
Dags att ta ett fotogenbad då och förse en struts med blåslampa…! Åderlåtning – en gammal beprövad metod för att rensa ut sjukor. Funkar det även att tömma tröttheten för lite friskhet? – Återkommer!

Minstingens rum tapetserades i helgen. So far, so good. Lång
väg kvar, men det rör sig i alla fall. Eller rörde sig. Det enda som hänt
hittills i veckan var när jag grundmålade garderobsdörrarna idag.

Sonen fick både lampor och garderobsdörrar i helgen. Tänk
vad det gör mycket på färdigheten! ”Bara” en list kvar och lite färg
kring fönsterkarets skruvskallar sen klart.

Om det nu blir gjort…

Maken åkte iväg på sitt femskift nu – lillstugan. Precis vad
ingen av oss orkat eller behövt, så något så inihelvete skönt att det verkar närma
sig deadline med inflyttning där nu. Han jobbar fem gånger så mycket som mig
och sover en tiondel av vad jag gör – det är bara en tidsfråga tills det tar en
ände med förskräckelse…

Barnen grejar med sitt. Den stora flugan nu är mjölkning, så
de ska ut på helgmornarna och kommentaren på kvällen är: Hinner vi äta middag innan
mjölket eller så får det bli efter?

”Jag kunde klättra upp helt själv på kärran!” – Frågan är väl stabiliteten i det hela! Mycket pellets inne blir det! Ny babyboom med fyra kalvar på tolv timmar. Full ommöblering i lagården imorse innan morgonrutinerna.Men hur hamnade hennes kalv hos den icke-kalvade kossan?!
Ingen som lider av stress precis! Hinderbana! Låter kalvarna vara inne första tiden sen mamma är bunden igen. Med varierande resultat.
Kollade in kalvarnas främlingsfientlighet när Jirka lämnade tillbaka traktor och tippkärra, tyvärr utan ved… ”Skit samma att jag halkade omkull. Min spene får ingen annan!” Sen att dessa båda kalvar bytt mamma igen är en annan sak… Står man upp-och-ner med huvudet i en hög däck får man räkna med snabbväxande nubbar på mamman!En måndagseftermiddag vid Bokbussen och hos di gamle. Tänk vilket jobb de la ner förr för vattenförsörjningen! Några burkar och ett gäng bruna bönor så kan en tvååring sysselsätta sig länge!”Mamma! I farstudörren! Det är jättesuperfint där ute! Vi måste ta en bild!” – Femåringen fick låna kameran.

Till helgen är det dags för det där djävulspåfundet att ställa om klockorna igen. Hatar det. På allvar Hatar! När jag lägger mig på lördag ska jag ändå pliktskyldigast ställa tillbaka klockan en timme. Det torde ge mig två timmar plus per dygn framöver, och det hade jag behövt!
God natt