Någon som kommer ihåg det klassiska matteuppgiften ”Snigeln i brunnen”? En snigel ramlar ner i en ”XX” antal meter djup brunn. Varje dag orkar den klättra två meter upp men varje natt glider den en meter neråt under vila. Hur många dagar tills den är uppe igen? That’s me!
Före:
Efter:
Och så lillskrutts rum. Med Garderob!!:
Återstår bara resten nu då… Får väl planera in en städning ”en regnig dag” och gå vidare framåt hösten…:
Det är längesedan jag var här nu. Blogg brukar innebära
överföring av bilder från telefon till dator. Jag hade nu 560 bilder o 47
filmer… Och så började tekniken strula. Måste verkligen överväga att byta
till en telefon som både tar och håller laddning! Och överföringssladden. Som det
är nu får man snurra sladden ett visst antal varv och sticka in kontakten i
rätt vinkel. Nåde om det kommer en avi sedan så den skurrar till, om jag glömt
ändra. Då tappar den kontakten. Behöver dessutom ladda den fullt minst två gånger om
dagen om jag tänker mig använda den… Synd att telefoner är så förgjordat dyra
bara. Jag har liksom inte råd med en ny. Och jag har inte råd att ha en
halvdan… Knepig ekvation.
Förutom tekniken var gårdagen en uddadag där det mesta
faktiskt klaffade. Lagård klar när maskinstation kom för att köra ut
fastgödseln. Hade inte tänk göra det förrän till hösten, men brunnen börjar
sina och ser det bättre att sprida fastgödseln på den ännu inte sådda marken,
än att tro att den gör nytta på gräset som äntligen börjat växa nu.
När han hade kört sista lasset och precis skulle ut från
åkern, rullade slaktbilen förbi och in på gården. Tretton kor och kvigor på
slakt och vi pratade minst lika länge som det tog att lasta. På tjugo minuter
hade han försvunnit igen, och det var lagom för mig att rädda drängen där han
stod med en gräsklippare på sock. När jag ändå var där och han hade tagit
traktorn, stängslade jag och flyttade djuren. Misstänkt smidig
årets-första-flyttning då endast en av sex kalvar tvekade en halv sekund innan
han slängde sig genom öppningen.
Började känna mig konstigt matt, och insåg att jag åt frukost
med sonen vid sju, och nu var klockan närmre tre… Visste att det var något
jag glömt…
Lagom tills middagen kokat upp på spisen brakade ovädret
lös. Inte jättemycket regn, med tanke på att de några mil härifrån fick en bra
bit över hundra millimeter, och dess grannby 1,5… En dunderknall och blixt så
försvann strömmen, så blev till att veva igång vedspisen för att koka klart
innan fotbollsträningen, vilken blev inställd på grund av åska.
Sedan sist då?:
Lillhönan har fått flytta in i sitt rum. Det är lika
ofärdigt som sist, men hon är på plats. Halva vårbruket är klart, ju senare man
sår ju fortare börjar det växa, så den andra halvan får vänta till ork, lust
och väder tillåter. Djur har börjat köras ut. Lång väg kvar, men lagården ekar
med endast sju kor och åtta kalvar på plats. Har prioriterat innedjuren då det
är de som både tar kraft och tid att sköta. Har en vision om att i stort sett
tömma ute i helgen och i synnerhet få ut tjurarna om jag tänker mig några
kalvar nästa år.
Fiber är grävt i byn så nu återstår ”bara”
sträckningen genom trädgården till vårt hus, och samma visa på andra gården.
Har man inget annat att göra så kan man ju sitta och vingla på en traktorhuv och försöka trä igenom en grov hydraulslang när aortan i frontlastarsystemet gått av i en koppling. Tur man har bra kontakter med skogsmaskinsfirmor i tassamarkerna för snabb service och trevligt bemötande! 
”Var tacksam över att ha skor att kliva över när du kommer hem – det tyder på att någon är där och väntar på dig” -Jag lever hårt på den devisen, intalar jag mig…
Fergusontröska.
Det är ju lite spännande att inventera ibland, eller hur Hans? 
Pedagogiskt ätande på dagis… 
Ny pump på gödseltunnan på plats. Och nya rör till kraftöverföringsaxeln – TVÅ gånger då det ena rök av på mitten efter några lass. Jäkligt mysko…
Miss i äggproduktionen. Men faktiskt så fanns det en liten, liten gula i det!
Betesplanering och släktträdsritning. En förbannelse att behålla tjurarna för länge och sedan hålla koll på döttrarna… Och detta från någon som fortfarande är smått lyrisk över att hon klarade av att rapportera ut tretton djur till slakt OCH in fyra kalvar utan att det slog totalt knut på systemet… 
Klövverkning på några gamla kor före utsläpp. Även mjölkisarna fick en dos, och tur var nog det… 
Lillhönan fick köra sitt livs första bal till korna, och som tack blev hon själv uppäten!
Förra helgen var jag också iväg. På bröllopsplanering! Fått
den äran att vara tärna när en vän från gymnasiet gifter sig i sommar. Och ännu
en gång undrar jag vad ”vanligt folk” pratar om när träffas eller
hörs av. Handen upp alla som inleder med ”Hur har det gått med din diarré?”
(Troligen och förhoppningsvis gällande kalvarna då alltså!) Eller där vi satt
runt bordet och pratade bröllopsminnen ”Jag var aldrig nervös när vi gifte
oss, för hade han sagt nej hade han haft en fly förbannad pappa med en
drilling!” ”Han sköt sitt första vildsvin nu, och ska göra bogmontage
av den. Jag tycker han ska hänga den över sin säng så det är det första han ser
när han vaknar, en gris som stirrar ner på honom!”
Ja, som sagt. Vi har alla våra blandningar i gästrummen;P 
Sovplats för natten, i flygeln. 
Snackar vi pollen i sjön eller vad?! 
Gissa om det var glädjande att kunna skicka meddelandet att Abbe återuppstått efter tre månaders bortavaro! 
Ett hungrigt gäng. 
En morgontrött tjej som inte ville åka till dagis. 
Ni minns vad jag sa om ynkliga kalvar. Det är ju lite skillnad på dem när det skiljer några veckor… I veckan släppte jag ut årets största kalv. Ökat 113 kilo sedan födseln sista februari. Uslingen missade sedvanligt stålhättan när han trampade på mig så har blåmärken på foten som skaver fint i skor. Slaktkvigan ställde sig på stålhättan sen stod vi där både hon och jag.
Alltid redo!
Jag började bli lite bekymrad då jag tyckte korna smalnade av nu det sista inne, när kalvarna drar massa mjölk också… Tror inte det var så farligt… 
Jag kanske är gammalmodig, men jag har för det mesta hört talas om polisschäfer…
Har man inget bättre för sig kan man ju alltid ta en slang på promenad en sen kväll! Är det nu man ska börja nynna på ”Min dingeling”?
I fredags firade vi vår femte bröllopsdag genom att åka
iväg. MEN FÖRST: Tog in slaktdjuren i torsdags eftermiddag för att ha dem
lättillgängliga om/när bilen skulle komma. Haft en skum ko som jag trott kalvat
omärkt i februari, då jag såg tecken på det men ändå inte hittat någon kalv
trots åtskilligt letande. Min tanke har varit att hon kalvat något dödfött så
har räven eller skogskatten tagit hand om det. Har väntat på brunst i tre
månader, men inte sett några tecken på det. Ringde semintanten som välvilligt
skulle komma fredag morgon och bara dubbelkolla, så jag kunde få rätt känsla i
magen. (Skulle man, medvetet eller ej, skicka en ko som är ”för nära”
att kalva kan man i stort sett räkna med att alla tänkbara myndigheter skulle
börja granska verksamheten under lupp och få tillbringa några dagar i
rättssalen. – Japp, hårda pix, så kanske billigt att ta ut en från semin och
göra en dräktighetsundersökning då)
Ja, just det. Min tanke var när hon kom klockan nio att hon
konstaterar att kossan är tom, åker på tio minuter så vi kunde packa i bilen
och vara iväg kring tio som vi tänkt (och räknat med elva, vis av
erfarenhet…).
Det ingick inte alls att hon skulle bli tyst, bekymrad och
vackla i sin tro (det gör hon aldrig!) Istället för min lilla plan blev det att
jaga slakteriveterinär, distriktsveterinär och slaktbilsplanerare. SEN lite
före tolv, kunde vi åka iväg med en ultraljudstid på måndag förmiddag.
Mot Kolmården, med stopp på Brahehus, Bergs slussar och
Cloetta-outleten i Ljungsbro, när vi ändå var på hållet liksom. Tillbringade
hela lördagen och hela söndagen i parken. Lagom tills vi krupit ihop i soffan
på lördagen öppnade himlen sig och på morgonen stod det mesta under vatten. Och
regnet mötte vi på hemvägen i höjd med länsgränsen, inte en droppe fick vi på
oss!
”Å herregud, så pinsamt” utbrast sonen. Så bodde vi på Trollhöjden också! 
Direkt utanför stugan vaktade en viking, eller tomten, som den minsta sa.
The most important thing to remember, is COWS! 
VILL HA!!! 
Jag känner de såriga bröstvårtorna…
Jag blev sjukt fascinerad av delfinshowen. Alla delade dock inte det intresset.
Såna fransar och såna lockar<3
Jirka lät hälsa att han inte behövde nåt gym efter lagården,
fattar inte vad han menar riktigt, men så trygg och tacksam över att kunna
lämna över rodret till honom. Inte ens han hade lyckats skrämma fart på
kalvarna (”en elpistol hade ju inte suttit helt fel”….) Hade dock
hunnit få ut så han bara hade tretton kalvar att tampas med, istället för
trettio.
Hur gick det med kossan i måndags då? Jo, inget ska ju följa regelboken här, men en kalv kan dö i magen, inte stötas ut och ruttna där inne i livmodern. I annat fall kan kroppen ta hand om det själv på ett annat vis och mumifiera kalven, då kallas det stenfoster. I detta fallet verkar det hänt lite av båda, eller så dog kalven som nästan färdig, och då kan det tydligen ta månader innan mumifieringen är helt klar där inne. Låter skitäckligt, men men. Fick ett intyg i alla fall på att kossan var frisk och fin, efter åtskilliga konsultationer, så hon klev på lastbilen igår. 
Är man nyss utsläppt och inte fattat det där med eltråd, får man snällt ligga tills någon kommer och trasslar upp benen ur stenhålorna i muren. 
Förra veckan kom jag på två hönor med att picka sönder ägg. Båda fick flyga till de sällan jaktmarkerna och det var en drös ägg att ta hand om efter hemkomsten! 
Haveri i utgödslingen, då kan man tala om att sätta sig i skiten på riktigt för att fixa det. 
Och en flugodling mindre! 
Före ovädret igår.
Detta har tagit massor av min stängseltid, så nu får jag allt lägga i räserväxeln!
Ha det bra.
(Och tycker nån att det dröjer för länge här kan ni alltid snoka på @bondeniskarvhult på instagram. Där går det snabbare att uppdatera!)
Svärmors kaktus har efter tre år i vår ägo bestämt sig för att börja blomma! 
Pizzaflickor
Vårtecken!
Vår påskakärring kom hem, precis lagom tills att det kläcktes några kycklingar! Några ja, typ trettiosju stycken… Min moster kom och hämtade tio, så fick de plats i alla fall.
Något som jag frågar mig väldigt ofta är hur folk utan traktor gör?! Här rensas andravåningen från spillgips. Och nog att det är en delstädning, men likväl en städning närmre ”klart”. 
På era platser, färdiga… 
Sista kalven ute för året. 
Som sagt, är den ynklig och sjuk, eller bara ynklig och ny!? 
Gjorde mig skuldfri på ett arrende. Inte varje år det händer, men då får det snällt bakas in i nästa års avgift som standard… 
Efter frukost. 
Ganska roligt på nåt vis, när det blev dubbelhandling till föräldraföreningens årsmöte, och jag behöll kaffemjölken hemma. ”Vad är det för nåt?” undrade femåringen och pekade på paketet. 
Men titta! Några droppar regn. Alltså finns det hopp?! 
Efter onsdagens bravader i annan rote blev det dags att baxa tillbaka och på röret till gödselbrunnens utlopp. Inte hade jag något för det då pumpen rasade nästan direkt. 
Ojsan hoppsan! Tredje gången gillt! Mitt första tvillingpar 2015 låg båda döda. Mitt andra 2018 klarade en sig, och tredje nu 2019 levde/lever båda! Småskitar på 35 respektive 38 kilo, men det gör inte mig något så länge de är pigga. En timme senare kom nästa kalv.
Tvillingarna hade lite svårt med balansen, så efter nattade barn fick de tu en hjälpande hand. En ko precis i min smak – oerhört angelägen om sina små, och precis lika mycket oberörd över att jag var där och grejade både med henne och bebisarna. 
Denna gång blev det SOS och faktiskt (!) en herefordtjur som kommer att heta 7128, precis som min andra herefordtjur i livet hette. Han som tragisk hängde sig i en trädklyka i hagen på Lucia för ett par år sedan… Bättre lycka nu.
”Sätt dig i stolen om du ska äta!” – Visst gjorde hon som vi sa… 
Möttes av en pepparkaksgubbe med hatt, napp och klackskor på väg till hönorna efter avslutad morgonlagård. En pepparkaksfigur med väldiga lockar efter att ha fått några droppar regn på sig. ”Precis som du i den åldern”, sa Mor. (Men jag hade med hår vid ganska exakt samma ålder!)
Samma lilla gubbe/gumma spenderade natten till måndag under soffbordet (oklart varför) kokande het i feber. Måndag och tisdag spenderade hon därför hemma under livets första VAB – lite häftigt med tanke på tjugosex månaders ålder och åtta av dem på dagis.
Kanske har mina barn fått något av mig i alla fall. Ryktas om att jag också satt mycket och gärna i vagn. (Lat redan då!) Ett dygn senare:
”Mamma öga!” 
Två bitar gödslade och klara, så bara att så då. Drängen körde snabbt ikapp med välten, men känn ingen stress, för all del. Återstår gödsel på resterande två åkrar före sådd.
”Kom som du är” är ju en klassiker. Jag gjorde precis så och nyttjade direktlinjen mellan åkern och Valborgsfirandet.
Vårt ruttna liv i en bild: Kaos, rörigt, snett, vint. Mycket påbörjat. Mycket på gång. Inget avslut i sikte…
Idag kom en annan modell till morgonsamlingen utanför lagården!
En full hand kvar! 
Nästan måttanpassat för en Emmaljunga… När väl jag kommit i säljar-fasen, har maken fastnat i spara-fasen. Tro’t eller ej, men det händer att jag ger mig (den ryker när han minst anar och sen tar det nåt år innan det upptäcks…) Men kan nån förstå känslan, av att i två års tid varit utan förvaring pga ombyggnation och renovering, ha haft vinterkläderna i kartonger/kassar jämte soffan, och nu plötsligt kan man bli av med det!?
Nästa generations biodlare<3 
Vi har galna bin! Dubbla avläggare gjorda idag, endast för att få plats i kuporna för de yngel som ska bygga upp sommarsamhället. Det är typ ny det brukar talas om att man ska vara nöjd med två handflator yngel, inte tio dubbelsidiga ramar! 
Lite långt mellan ramarna plötsligt. Bina fixade det tillfälligt med en bro?! 
Fick besök från sta’en idag. Eld och lågor för att få träffa djur och dessutom mata dem! 
Smygreklam?!
Senaste kommentarer