Avundsjuka och missunnsamhet finns överallt i vårt samhälle, det är väl bara att försöka acceptera;

Jag blev påflugen en dag. Fick en uppmaning om att jag med
”ditt beteende allt får börja passa dig”.

Det jag kan kontra med är i så fall beteendet som kom med
budskapet. Jag tycker det är något som kunde skötts på gårdsnivå, inte vid en
officiell tillställning. Men så mycket stake och ryggrad ska man nog inte begära. Jag har
hört mycket, sett en del, men nu var det definitivt sista spiken i kistan som
dödade det sista hoppet om att ryktena inte var sanna.

Det som retar mig mest är; VAD har jag gjort? HUR är mitt
usla beteende och VAD ska jag passa mig för? (Förlåt, men jag är tillräckligt blåst för att inte fatta!) Ska jag passa mig för att låta
sonen gå från bussen själv? För ständiga punkteringar på maskinerna? Sabotage
mot djuren? Ingen aning. Hade önskat lite mer specificering för att kunna vidta
åtgärder och ”lära känna fienden”, som det bekant brukar heta.

Skämt å sido. Men för ganska många år sedan nu var en granne
här av någon anledning när jag och drängen skulle genomföra lite större
rörmokerireparationer i lagården. Vi avböjde vänligt grannens erbjudande om
hjälp och när han efter några dagar frågade hur det gått för oss, svarade jag: Bra. Hans kommentar på det? ”Jaha, då var det inte så svårt!”

Tummen upp! Detta har gett oss många interna leenden sedan
dess – Jag och drängen klarade ju det, så då var det ju inte så svårt! Det har rent av blivit en klassiker. I alla möjliga sammanhang.

Lika nu – Drängens fru kom och frågade vad vi (jag och
drängen) gjorde en dag när han satt på sin rollator, och jag på altanen och
avslutade min frukost. Istället för att ”prata igenom dagen” blev det
givna svaret att ”vi passar oss”! För det gjorde vi ju. Han passade
mig och honom. Win-win.

Så om någon ser oss till synes sysslolösa, så kom ihåg – Vi
passar oss!

Nog om det. Något annat som finns överallt i samhället är
tekniken. Som leder till I-landsproblem. Bytte ju lur, till en
”modern” som kopplar upp sig på trådlöst wifi så fort det erbjuds. Med
den lilla detaljen att det dragit ur alla gig ur vårt mobila bredband. Noll
internet till datorn alltså. Illa nog att sitta med mobilen och försöka
genomföra betalningar, bokföring var det inte tal om, tro mig! Plötsligt händer det! Nu återstår bara att jobba på viljan att fortsätta öva… Massor och åter massor av bi. Pollen på benen och fullt med täckt yngel som snart utvecklats till bi och kryper ut. Och en hel del honung som snart behöver tas om hand.

Dags att flytta tillbaka kossorna igen från ”trädgården”. Längesen där var så fint! Behövs inga blodtryckshöjande mediciner här inte… Man ska bara ta sig över bron.

En vecka med intensiv skörd. Har skördat cirka en tredjedel
av arealen, och fått cirka trehundraåttio balar. Förra året hade
jag fyrahundra balar på hela arealen, inklusive allmosor och det tilltänkta
grönfodret. Ser lovande ut i år med andra ord. Hittills är faktiskt 2015 (som var ett enormt gräsår!) strået vassare ändå, enligt min statistik på balar från varje åker.

Å rätt som det kom en skur och jag ville köra klart ändå så small det… Min tredje bult på elva år så har väl inte varit storkonsument. Däremot smack jag två svep 2008, och… några fler nu… Bortskämt med att få en smidig hemleverans av nya! Och Så Tacksamt. Krångligt, trångt och allmänt jävligt att komma åt som vanligt bara.Ligger man där får man hoppas att man varit snäll så ingen rullar iväg. ”Ska jag ta en instagrambild?” frågade svägerskan.När familjen kommer med lunch till vischan och har med sig jordgubbar och grädde till efterrätt<3 Flytt sen fredagskväll. Tålamodet låg kanske inte på topp, eller vad säger du, 1761?

Lite tjurigt dock då det såg ut att bli två riktigt torra
veckor, vilket bara blev en. Hoppet/drömmen om två extremt intensiva skördeveckor
och i stort sett ”ledigt” hela familjens semester gick i stöpet, så
det blir som vanligt. Fullt fokus på skörden och så får det bli ledigt efter
den, om så bara en helg vecka trettioett.

MEN vi behövde vatten. Min årssådd började nästan gulna så
det var i grevens tid. Och vi behöver mer vatten. Mycket mer. Jag förberedde lite. Känner att skötväskan snart inte längre är försvarbar, så försöker vänja mig lite smått vid en eventuell handväska, då fickorna oftast är obefintliga på ”lättare” kläder. Blev lite mobbad av min käre make dock.

I lördags var jag på vift österut. Mer bröllopsplanering.
Ibland kommer jag på saker jag ångrar med vårt eget bröllop – det gick ju lite
fort, bland annat skulle det lagts tid på mer fotografering och gärna i
hembygdsparken – men samtidigt känns det väldigt skönt att inte ha vetat allt
och få med alla detaljer. Det blev som det blev och blev rätt bra, även om det
brakar rejält mellan varven.

Kanske finns det lite hopp om mänskligheten trots allt.

Heldag i alla fall. Åkte hemifrån strax efter sju och var
hemma strax före midnatt. Tur jag fick samåka med värdparet från halva vägen. ”Kaffe,
ljudbok och nervevade rutor” fick jag tips om, men fick räcka med ljudbok
och en glass för att få upp fokus sista viltberikade halvtimmen. Den lilla har fått för sig att ha nappen konstant. Får man inte. Så istället fick hon valet att ha den när hon ska sova, eller slänga. Hon valde slänga! Men när jag kom från jordgubbslandet nån timme senare hade hon fiskat upp dem igen. Rätt nöjd var hon också. På grund av sopfisket, jordgubbarna eller syskonens godis hon hittat…?!

Igår hade jag en plan på att ligga lågt. Slutade med sex
kilo rensade jordgubbar till frysen, skiftbyte i denne på föräldragården. En
flädersaftomgång satt, gelé kokt och ska strax ta itu med ett syltkok. Men jag
snodde också åt mig en timme under täcket med katten på magen! Välbehövligt, i
synnerhet som jag däckade direkt vid midnatt (varför behöver det alltid bli
midnatt före sänggående??!!) och inte hade några som helst planer på att vakna
när klockan ringde imorse…

Nä, jag är inte den trevligaste på morgonen. Skyller det på att klockan går så fruktansvärt fort efter kl 21, så det blir korta nätter. Sen är det svårt att komma upp, men inte heller det är mitt fel. Bildbevis kommer här:

Det blev en biträff igår – utan bi då det mer eller mindre
ösregnade hela kvällen. Blev till att kura inne och prata bi (och en massa
annat) istället. Direkt därifrån åkte jag och handlade lite då det ekat tomt i
kylen i en vecka, och sedan till min moster för att hämta hem lillhönan som
varit där över natten och dessutom fått en resa till Borås djurpark. Lyx!

Stängsel var det. Om jag hittar nån lämplig klädsel för detta denna aprilvädersdag med tjugo grader svalare än i förrgår. I annat fall får det väl nöjas med en vattenrunda i väntan på påfyllnad i bäckar och diken och så kommer det surt efter imorgon istället.

Men vet ni vad jag köpte på Ica igår? Köttfärs! Jag minns
verkligen inte när det hände senast. Förfallet är totalt! Bäst att jag börjar
passa mig…! (Den kanske jag ska steka upp nu och förhala utejobbet även över denna skuren?)