Så blev det då dags för en tur till Skånelandet till sist. Sent
om sider och långt mellan besöken.

Planen med att komma hemifrån ”tidigt” gick i
stöpet ganska fort sen vi alla skullat-bara. Jag försökte släppa kontrollen och
smet tidigare för att lämna in press och traktor på verkstad när vi ändå körde
förbi staden. Och alla som provat småstadslivet vet att man inte kommer ifrån
bara så där när det börjas prata.

Vi fortsatte försöka leva upp till vårt nyskapade rykte som
bergsgetter så vi tog en tur på vackra Österlen med ånglok, musteribesök och
klättring på Stens Huvud.

Jag undrar ju vad detta var för en liten sötnos som svansade efter tåget. Slog mig precis i detta nu – kan det varit brandvakten?

Dagen efter höll vi oss söderut och hälsade på gammalt och bekant. Lyckades även lura Hans lilla flicka till att hålla i en plastbanan istället för ett finger, så var isen bruten och hon går nu hela tiden, av uppdateringen att döma. Och ja, jag ser mig definitivt som medbrottsling!


I fredags blev det att rulla hemåt igen i sakta mak och det var rätt skönt att komma hem i vettig tid.

Friden var dock inte långvarig då barnen redan på lördagen
åkte till Faster för att sova i husvagn. Barnfritt en lördagskväll. Vad gör man
då? Datekväll! Fonduegrytan rotades fram och dammades av innan det blev en ovanlig
långmiddag i soffan med en lika ovanlig film igång.

Dagen efter var det tidig uppstigning för hämtning av barn,
firande av svågern och sen tog vi årets första tur till High Chaparral. Ungarnas
glädje över det hela gick inte att ta miste på. Min uppfattning var en annan… Nån hade gått på mutan att hjälpa storkusinen med diskmaskinen. Kan säga att lika nöjd som hon var, lika sotis var syskonen som inte nappat/trott på erbjudandet om betalning.

”Åka tåååååg!”

Sen var det måndag morgon och abrupt återkast till allvaret.
På väg till dagis och fritids ringde en granne till andra gården och berättade
om en ko i trädgården. Så bara att hiva av ungar, byta bil och flytta djur, och
samla ihop de två som var ute. Full stängsling på schemat, korna hemma ut på fin återväxt så att jag kan visa mig ute utan att de kommer mig till mötes och skriker (önsketänk, sorry grannar!) och sedan bilen stått
hemma på gården ett par timmar var den obrukbar. Så… På med ett vinterdäck på
tisdag morgon och se glad ut.

Mot däckverkstan som har semester en vecka till, vidare till
Reftele efter grejer de inte hade hemma, lunch med vän, dumpa däck på en annan
verkstad och hemåt. Nix, måste åka och titta på en halt ko så långt ifrån
hemma jag kommer med mina djur. Eller tja, det var mest stillastående med tre fibergrävmaskiner
på den ena lilla vägen och tvärstopp då en annan grävmaskin stod med haveri
mitt på vägen. Blev en promenad sista kilometern till halta kossan och sedan
tillbaka igen. Och en annan väg hem. Men kan ju inte köra förbi Mormor och
Morfar utan att titta in, så där gick resten av eftermiddagen.
Kvällen gick till att tappa upp honungen – äntligen, den har tagit rejäl tid på sig att mogna – och städa av allt honungsklister som kommer på köpet.

Idag har det varit mer stängsel, sen jag tog min titt norrut
och tänkte ”gena” genom skogen ner till andra gården. Men istället
fick nån en snilleblixt att hon skulle kika efter torp-spår och hittade – så då
gick ju jakten vidare till fots in i skogen. Och där tappade jag bort mig så
det blev polisinsats med helikopter och grejer för att få ut mig igen, så gick
denna dagen med!

Nädå, den ursäkten har jag tyvärr inte, men en timme går
fort! Hittade inte heller några torpskyltar, men nåt annat intressant! Vet
någon vad det är så berätta gärna. Kolarkoja? Lekstuga? Backstuga? Det känns ju lite ambitiöst med en murad spis i hörnet.

Och när drängen svängde in på gården med sista lasset balar
för dagen var det med ett platt däck. Morgondagens projekt:

Årets nassar är hämtade och Navaran har därmed också fått
sin årliga sanering efter att ha agerat grisabil.
Igår var det två (!!) år sedan vi flyttade in i vårt nya kök också. Hur fort har inte det gått? Så himmelens bra är det i alla fall. Saknar inte det gamla det minsta! Tro mig. Och idag är det ett år sedan den minsta började på inskolning… Totalt galet allting!

Tvätten är omhändertagen mellan bildladdningarna här. Återstår disken och en fika innan det är dags att dra täcket över nosen.

God natt