Ny vecka. Ny månad. September. Höst. Ljuvligt. (Fast jag önskar kanske lite mer klara, fina höstdagar så jag kan slå av min nästa skörd snart…!)

Hinner inte med bloggen, nu går kvällarna till andravåning igen. Och nån minut här och var med nosen i boken för avkoppling.

I måndags “skulle jag bara” springa över lite stänge, flytta djuren, stränga upp det drängen slagit i lördags och pressa. Det tog lite längre tid än jag tänkt, så hann bara med att få upp stänge, göra en fålla genom hela byn, få djuren över vägen och vidare till sin nya hage, och stränga upp.

Pressningen blev i tisdags. Torrt, men få balar. Drängen kom direkt med balvagnen och samlade efterhand, och när jag var klar drog jag söderut och hemåt. Trodde jag. För mitt på vägen stod hela kalkningsekipaget och blockerade. Dubbla lastbilar med släp, en ledningsbil, en dragbil och så släpet med bulkarna som helikoptern tar med sig.

Var bara att snällt backa in på planen vid det gamla missionshuset och vrida av nyckeln. En man kom springandes och frågade om jag ville förbi, och helikoptern blev hovrande ovanför, i väntan på vad som skulle hända.

Kör ni, tyckte jag. Jag kan lika gärna ta lunchen här och nu som på nästa åker. De gjorde tummen upp och tjugo minuter senare rullade konvojen vidare till nästa plats. Utom den ena lastbilen då, som stod på vägkanten och jag skulle krångla mig förbi. Och precis inse att jag visst har en liten åkerlapp bortanför också. Så ner på den, betrakta drängen som for förbi (“Jag var hemma före pressen!!! Det har nog aldrig hänt förr!!”) Och eftersom nerfarten till åkern är både brant och snäv finns det bara ett alternativ ut med mitt stora ekipage – samma väg som jag kom in. Så ännu en gång förbi lastbilen, denna gång med bale på och i pressen, backa runt vid det gamla missionshuset, och rulla hemåt, förbi lastbilen…

Hade trott mig ha hela kvällen i pressen då jag inte fick nåt kört i måndags, men var klar redan strax före sex. Vilken lycka!

En dag samlade vi ihop avelstjurarna, jag och drängen. Det var nästan pinsamt smidigt att få ihop alla fem till hjorthägnet. Men skönt när det är så. Himla smidigt att kunna ställa en spann på åkern (om det ens behövs). Djuren samlas kring den och jag kan dra en tråd bakom dem för att minimera utrymmet. Det mesta av åskskurarna missade vi också!

Insåg att det nog började vara dags att byta ut regnkläderna på dagis… De började bli korta i rocken…

För jisses vad det åskat och regnat i förra veckan. Men en väldigt vacker kväll på sjön fick vi till. Premiären faktiskt. För barnen och mig, om man bortser från min och makens utryckning förra våren när vi fiskade kalv…

Stängsel och stängsel, och så lite fix där uppe. I fredags åkte vi och köpte golv och tapeter – ursäkterna är få nu.

Invigde sonen i att spackla hörn. Bara älskar att han hade sin Övningssnickrar-tröja på sig!

I lördags var vi på välkomstmiddag för syrrans nytillskott, kallt och ruggigt hemma, stekande hett i södern. Toppen, tyckte ungarna som fick chans att prova poolen.

Söndagen tillbringades med att byta djur på ett ställe. Peppar peppar, så har det hittills bara strulat med två kor i år. Väldigt synd att båda dessa kor gått på samma ställe. Bara dessa två kor med sina kalvar. Ena kossan har blivit rejält halt – igen – och den andra fått ett stort sår på sin ena spene som behöver tillsyn. Så plockade med två kor med kalvar hemifrån och bytte på stället.

Tjejerna fick inte följa med i traktorn, som brorsan, så de stod så fint och väntade på att pappa skulle bli klar och komma in igen.

Ett eftersläntrande svalbo har trillat ner från ventilationsluckan, så för att undvika att de trampas ihjäl på golvet…

…Så har de fått flytta upp på en dunk.

Igår hade jag prao. Riktigt roligt, för det vara bara “spotta i nävarna och köra på” -mentalitet. Och jag måste erkänna att det är längesen jag fick så mycket stängsel satt och rivet på en och samma dag.

Djungelkossor

Lägger ut en inbjudan här också. För er som inte reder ut sonens skrivstil (“Jag skriver det i skrivstil då det blir lite extra fint!”) lyder det som följer:

“Mamma fyller 30! Vill ni fira är ni välkomna hem till gården på drop-in from kl 16 lördagen den 5 oktober. Osa senast 20/9. Ps. Inga presenter men gärna något gott till fikat, eller ännu hellre en frysbar middag för fem pers.”

När jag var liten hette min gosekatt Gräddnos. Ärligt stulen från min syster som muta för att jag skulle lämna hennes rum, har jag för mig. Nu heter min gosekatt Selma, och där hon ligger på armen, under armen mår vi nog rätt gott båda!

Jisses. Detta var mitt första inlägg i WordPress. Fick mail om att min blogg bytt plattform. Precis vimmelkantig av koncentration! Men det blir nog bra när det blir klart. Nu ska jag upp en sväng och måla lite lister.

God natt och hoppas ni kan läsa’t.