Idag gör vi något jag inte minns när vi gjorde sist – håller söndag.

Men så kan jag också stoltsera med att vår andravåning är så gott som klar. Eller, den ÄR klar. Det som inte är klart är den platsbyggda bokhyllan och garderoben.

Det är en rätt go känsla! Dessutom är merparten av huset helsanerat från byggdamm. Tavlor och speglar har kommit upp och jag har packat upp det som plockades ner från vitrinskåpet när det kördes iväg. För tre år sedan… Tavlor från sovrummet kom upp och det har ju bara legat i ganska exakt två år, sedan vi flyttade ner en våning….

Det är ju faktiskt vårt vinterprojekt som är klart nu. Hallen uppe skulle ju tas ”till vintern”. Med andra ord är det bara att se fram emot lata dagar vid TV:n hädanefter!?? Jag har i alla fall ett mål – att sy klart minstingens doptalva. Det jag skulle göra sista graviditetsmånaden om hon inte haft så bråttom ut. Sen har det inte funnits tid.

Toaletten rök med av bara farten. Denna stackare som fått agera förråd i brist på annat. En kommod införskaffades, men den gamla toastolen skulle tillbaka – är inte alls sugen på att kasta ut pengar för en ny stol på en toa som används bara nattetid. Eventuellt. MEN det tyckte inte nån annan, så när jag kom hem till ett öde hus sedan rörmokaren försvunnit stod där en födelsedagspresent installerad. Frågan är ju om man är skitglad för en skitsak. Eller är det kanske en skidnödig present?! Smaken är ju som baken, och den lär ju användas, så Tack, svägerskan och familj som kuppade. 

En ny kommod och en gammal spegel från makens farmor. Nu återstår en bänkskiva över trådkorgarna. Ja, och så invigde den lilla toaletten. Kan man reklamera rörmokaren när toaletten inte kan spola ner en hel toarulle?! Detta innan hon målade hela underredet på det nya köksbordet med svart kulspetspenna och när jag väl lyckats skura bort det, skurade hon toagolvet med toaborsten. Blev inget fredagsmys för hennes del, så att säga.

Fick larm en dag om djur på vift på föräldragården. Körde dit och fick en klump i magen – HUR skulle jag lösa detta när det ”bara” var tre kalvar ute?! Ensam… Det löste sig smidigt – de mötte upp bilen när den rullade fram. Jag tog hinken och de följde efter på några meters avstånd. Jag öppnade och gick in i hagen, de följde efter och när jag stannade kom de fram och åt ur hinken jag höll i. Hjärtat slog runt då alltså! Fick dem med mig för en återförening med resten av flocken, och hela följet följde mig till bilen.

I veckorna som gått sedan sist har andraskörden körts klar. Ungefär hundra balar, så är i minsta laget, men jag behöver inte mer – Jag har trehundra balar mer än vad jag beräknar gå åt. Plus det sjuttiotal som är kvar sedan förra året. Och dessutom kom regnet ”för sent” för att det skulle ge en bra skörd, så det är väldigt dyra balar att köra och samla ihop. Det som inte är slaget ska betas är tanken.

Den tveklöst finaste återväxten fick betas då jag efter regnet höll på att sänka bilen i lerjorden. Men nog grät jag en skvätt över det.

Man hinner läsa detta många gånger medan man instruerar en prao i att köra press!

Börjat köra hem lite djur så smått. Morfars tjurar hämtades i veckan som gick och står nu i lagården på slutgödning.

Nu är huset rött igen:)

Honungen slungades, ympades och tappades på burk. Lagom tills vi en morgon kom ut och hittade delar av ett körsbärsträd över kuporna. Har inte tagit oss tiden att såga fram den kupa som är i kläm, men hade detta hänt en månad senare när bina vinternattat sig totalt hade det nog blivit en lugn bisommar nästa år. – När de är i vintervila är de väldigt känsliga för störningar och vibrationer. Störs de är risken stor att de bajsar i kupan, så kallad utsot, och då dör de. Fråga såna som haft kuporna nära vägar när det dundrat förbi lastbilar…

Skördemaskinerna är tvättade, uppsmorda och installade. Var smart i år och började med det jävligaste – pressen. Och precis som varje år dessförinnan lovar jag mig att det är sista gången utan hetvattentvätt. Men likväl står jag där med kalltvätten. Man ser ju ut därefter också.

O jag har nya fräknar och prickigt sommarskinn…

Denna helgen har vi påbörjat firandet av mig. Mor och B var ändå uppe och skrev papperna på sin ”sommarstuga” – ett hus som inte bara funnits i släkten för längesedan, utan även är ett av grannställena till di gamle. Därför blev det kalas med dem. Di gamle kom med av bara farten och dessutom var Hans och dotter i krokarna av helt andra anledningar så de kvartade hos oss över natten.

En snabbis till stan i fredags och jag mötte en bil som kändes bekant. ”Mötte jag er nyss i Caddyn?” skrev jag i ett sms till Mor. -”Nädå, vi är ’en timme’ bort i Audin”, fick jag till svar.

Jaja, de vet bäst. Men intressant att det kan finnas ännu en Caddy med känslan av så bekant registreringsnummer. När jag kom hem blev jag varse att jag VISST hade mött dem – ett Mors B-gjort köksbord. Inslaget i svart balplast! (När jag fick koskyltar för några år sedan var de inslagna i vit plast) Till synes gammalt, rustikt och lite knöligt. Passar vårt övriga möblemang från 1925 betydligt bättre än det högblanka från Ikea vi dragits med de senaste tio åren. Vilken present! Så lycklig är jag! Toppingen var en låda med fettpatroner och en annan låda märkt med BRA. – Nånting smörjande på flaska som är ”Bra”!?

Bye bye massproduktion från Ikea. (Fast det får vänta till efter nästa helg.)

Hans och dotter har nu lämnat gården, jag halvligger i bingen och den mista sover feber och förkylning ifrån sig. Blir nog VAB för maken imorgon – inte en chans att hon orkar med en heldag på dagis. Det är taskigt både mot dem och henne. Själv ska jag stängsla!

Somnar man fort eller kvävs man under katterna?! Nedan somnade jag med Selma igår. Nästa bild är hur vi vaknade, och sist är var hon hamnade sedan hon mellanlandat på min mage, mina lår och mina knän under min resa upp ur sängen.

Till veckan ska vi besöka di gamle och Bokbussen, firandet ska gå vidare och så måste jag baka till helgens kalas. Och så ska 30-årskrisen levas ut rejält också. Mer om detta senare.

Ha en go vecka nu!