”Dina barn är väldig lika dig när du var liten!” fick jag höra av svägerskan, som kikat på bilderna här. Intressant, tyckte jag, för mer än en gång har jag undrat om jag har nån del i dem alls. Men visst hittade jag flickorna på bilderna. Bara att erkänna.

Kolla vilken häftig arbetskamrat jag hade igår!

Efter en stunds stängsling igår stannade jag inne och förberedde dagens ”tidiga” middag. Gårdsfolket var inbjudet och kidsen skulle senare iväg till sin ”Onsdagsträff”.

”Jag har gjort trettio paket till dig, mamma. Fast det kan vara några fler…”

Landade i soffan sedan barnen var nattade. Mördegarna hade vilat till sig, så var lagom att baka ut dem. Passande nog till ”Hela Sverige bakar”. Bara att instämma. Tur renoveringen är klar för nu, för annars hade det varit körigt. Väldigt fridfullt ändå, att kunna/få sitta vid TV:n och pilla lite.

Till slut var det bara ugnsvaktandet kvar. Skönt, sa Selma.

Imorse var det segt. Förnamnet var segt… Inte lätt att bli gammal! Blåste ur min kreatursvagn efter lagården. Tryckluft genom traktorhytten och sedan in en stund.

Så har jag också fått dagens beskärda del av rörd-tårar också. Tack snälla Fröken! Överraskningen var total!

När man börjar baka muffins med elva deciliter mjöl, då får man ta den stora bunken och det stora måttet!!! Lagom klart med dessa så åt jag min ”frukost”, till lunch. Drog sedan på mig lite mer representabla kläder och rattade för sista gången in mitt ekipage till stan.

Trettioårskrisen slog till rejält. Och efter förra årets slit tyckte jag att jag kunde unna mig något. Jag har ett tungt jobb, och utan att klanka ner på drängen, så blir det tyngre och tyngre för mig i takt med att han blir äldre. Han fyllde ju sjuttioåtta förra månaden! Men då känner jag också att det börjar vara dags att underlätta det jag kan. Och jag kör mycket djur.

Med cirka hundrafyrtio djur på bete årligen ska i alla fall tvåhundrafyrtio djur lastas, fram och tillbaka till sina sommarbeten. Detta i den bästa av världar – många av djuren flyttas mellan sina beten mer än gång i kärra. Grovt räknat får jag in tio vuxna djur… Och när det finns kärror utan bakläm/ramp – varför ska jag slita med just denna då? Har funderat i ett par år. Tycker jag har en lite för ”bra” kärra för att byta bort, men nu tog jag i alla fall beslutet att investera. Dessutom köpte jag med lättviktsgrindar. (En vikt på kanske 15-20 kilo, mot de andra ”lätta” jag har, på 48. Sen har jag en modell ännu större och tyngre som jag INTE vill ha med på kärran.) Dessutom i lagom arbetshöjd, när kärran är nersänkt. En lite lagom trettioårspresent så där.

En annan tanke som snurrat ett tag är traktorn. Den där tickande bomben, som pimplar olja i båda ändar och har kostat mig måååånga nollor i reparationer de senaste åren. Topplockspackning, navläckage, brusten packning i växellådan och lamellbyte, för att nämna några. Så jag tog upp det med min säljare, han hade ett tillfälle och jag grep det.

När jag lämnade firman kom det dock över mig. Shit. Jag åkte in för att köpa en kreaturskärra, och kom därifrån med en traktor. OCKSÅ!

Så därför kom det sig så att min Dalum djurkärra från 2013, byttes mot en Impetu från 2019, och min nittiohästars TS90 byttes mot en åtta år yngre 120-hästare, med boost till 142, T6020, med mer än hälften så många arbetstimmar. Nu är förfallet totalt. Ohps! Bäst att jag passar mig…