Jodå. Jag ut ganska glad i hågen. Nu jäklar skulle det tvättas lagård. Det där stora berget var bestiget och nu skulle det startas, och rulla på utför. Eller?

Högtryckstvätten frusit sönder i köldknäppen.

Frustrerad?

Inte då!

Ljuger jag?

Absolut!!

Jag såg det som ett tecken att jag tvättat lagården med kallvatten för sista gången, och beställde en hetvattentvätt.

Snittet på flickorna kanske blir oktober?!

Åkte och hämtade djur långt bort på fredag eftermiddag. Släppte av dem i campingbyn hos de andra korna med kvigkalvar. Stort gäng där nu!

En extremt snattrig tvååring, en jag som var trött, hungrig och hade en pulserande huvudvärk tappade tålamodet till sist (förlåt) och halvt röt till henne att hålla TYST och räkna till tio. LÅNGSAMT!! Ungen var tyst en halv sekund, tittade på mig med stora oskyldiga ögon och började räkna högt. ”En. Tå. Tee.” Jag fick ta ett djupt andetag, både mot irritation och skratt, så räknade vi till tio tillsammans. Högt.

Taggad till tusen för att få åka traktor!! Vi hann ju i alla fall nästan runt sjön innan hon började nicka.

I lördags hämtade vi hem ”sista” gruppen från sommarskötare. Fick även fika och fika med hem! Tackar! Nu återstår alltså ”bara” åtta grupper på en sträcka på dryga milen och alla inom mitt ansvarsområde. Nåväl, jag har ju lite byatomtar som stängslar, flyttar djur och river stängsel lite så där ibland. Mest för att få en ursäkt att ta sig ut? Eller för att de tycker det är kul. (Hoppas på det senare!)

Skitig unge, skitig skog. Tänkte rasta lagårdsvagnen en sväng. Det var sista gången! Hjulinställningen har varit sådär ett bra tag, men nu lossnade bakaxeln, så den sitter för tillfället tillbakasparkad och kilad i varukorgen! Inte helt lättkörd på hemväg;P

Fyra ungar och en djup pöl = blöta in på skinnet! Men kul var det!

När barnen tar disken.

Vid kohämtning för sex år sedan, skadades ett finger. Dock inte mitt, men jag kunde bistå i år! Nån form av bristning, vad vet jag? Pendlar från att koka till att isa i långfingret. Övriga normala. Helskumt.

I söndags slöt vi en cirkel, Jirka och jag – vi hämtade och lastade hans första ko tillsammans. För strax över sex år sedan. En händelse som lär sitta fast i våra minnen ett bra tag. Och likaså igår. Då hämtade vi henne från bete för sista gången, sorterade hans tjurar hemma och tog in de två djur som skulle på slakt imorse, i hans lagård.

Sen är det ju jag, två saker samtidigt och hästar… Det kan ju bara bli soppa! Fick ut de två shettisarna och slakttjuren lätt och smidigt. Tjuren mot lagården och jag snabbt efter för att dra igen grindarna. Vände mig om och insåg att jag släppt ”fösetråden”. Och vi var ju liksom utom hage för tillfället. Ohps, Jirka?! Jag råkade nog släppa iväg hästarna!…

Mhm, jag har inte fått mersmak för varken fjällkor eller shettisar. Men slutet gott, allting gott! Alla numera på planerade platser!

Dagen idag har varit ett kapitel för sig… Älgjaktspremiär. Och vi vaknade till en mörklagd bygd. Tända vedspis, hoppas det fanns vatten i systemet så att han kunde koka kaffe… Det gick väl bra.

Barn iväg och strömmen tillbaka en stund dessförinnan. Hängig prao som kom senare, men likväl gick jag ju ut i lagården, för att hitta stopp i utgödslingen. Så ner i kulverten för att försöka felsöka.

Sena morgonrutiner, frukost och ut igen till skiten. Ingen lösning. Kom på att jag visst skulle hämta barnen på dagis. Ajfan, inte mitt ansvarsområde… Snabbt av med minst sagt koskitskladdiga kläder, på med andra och ner till dagis en kvart försenad, vilket jag fick höra nästan innan jag hann öppna dörren. Skål på den!

Jakten då? Maken sköt en tiotaggare. Störst hittills. Stolt som en tupp var han. (Jag också, men det tänker jag inte erkänna!) Tyvärr, sa han, så ”kom den bara”. – Hunden hade inte hunnit ikapp och spänningen hann aldrig byggas upp… Man kan inte få allt, det är sen gammalt!

(Fotograf okänd)

Han är iväg med huvudet hos konservatorn nu, älgens antar jag. Lär bli snopen att få dela säng med en tiotaggare annars!

Grabbarna värmer upp. Sägs ju vara skadligt att lägga sig i kalla lakan…

Bara han kommer hem ska vi satsa på lite viktig tvåsamhet ikväll. I gödselrännan alltså! Har beställt spolbil till imorgon, men då gödseln trycks ut i botten av brunnen kan spolbilen i bästa fall bana fri väg, om det satt sig, men inte bli av med skiten så det är rena rör för kommande. Risken finns i att det bara fyller på i rännan med bil. ”Hoppet” sitter alltså i att det är sista klaffen som strular. Synd att den är under en halvmeter gödsel bara. Varför kan sånt aldrig strula när det är tomt? Aja, vi får oss en sen date i alla fall. Det kan ju bli ”skitromantiskt”.

Wish us luck