Hade en flicka som var väldigt taggad för att få vara med på älgjakt i fredags! Lillfisen skickades in till grannen och sen fick jag greja på där ute.

Helgen då? Jo, den blev lugnare. Men visst fick jag totalt hjärtsnurp när det ringde och samtalet inleddes i stil med ”djuren där på sjökanten…?!” Men det handlade om älgjakten. Var djuren borta (!!!??) skulle de släppa hund igen, var djuren kvar (förhoppningsvis!) blev det istället drevkedja. Skönt med förståndiga medmänniskor. (Om det nu kan ses förståndigt att gå skallgångskedja och tjoa och tjimma…?!)

…så vet man att det är lördagskväll…

”Ja mysa Jobben!” Frågan är om Snobben är lika övertygad?!

Söndagen tillbringades hos di gamle, och vi tog oss en tur till Amerika och kikade. Dålig idé dock utan regnbyxor och i gympaskor… Storflickan gick i egna tankar och när skogen öppnade upp sig för inägorna, sa hon: ”Här är många träd. Tänk om vi kunde hugga ner några och bygga ett hus här (pekade). I så fall kunde vi gå till Mormor och Morfar alldeles själva precis när vi ville. Det skulle vara jättekul!”

Den förnuftiga storebrodern kontrade: ”Men då får vi ju inte bo så nära ’Drängen och Fru’!”

Systern: ”Vi kunde nog hugga lite träd här på andra sidan vägen så kunde vi bygga ett hus åt dem också!”

Ibland undrar man verkligen vad de där små funderar på.

Ååå hopp över pölen till Amerikat!

Sista dagen med måndagsprao tillbringades med stängslig. Gick med kvigorna genom skogen en bit till nästa bete, rev där de varit och åkte iväg till ett annat ställe och rev. Hängig prao gick hem tidigare och jag fortsatte stolpa årets sista bete för kvigkalvsgruppen.

Man kan ju ha sämre utsikt från arbetet! Och nedan visar ett litet bi att det inte är vinter ännu.

Veckan har fortsatt med stängsel. Nåväl, ena dagen gick hela förmiddagen sittandes vid drängens köksbord (men vi klarade upp ett par punkter samt bytte en taklampa!) Och när jag väl tog mig ut stod grannen på vägkanten, så blev det lite prat där också, innan jag kom igång och en annan granne stannade till med bilen.

Han kom hemdragandes med en massa svamp. Äääääntligen klara, sa jag. -Nja… Jag har en kasse till….

Tisdagen bjöd på en spaghettigudstjänst – dagens barngrupper avslutades med en andakt och därefter bjöds det på spaghetti och köttfärssås i församlingshemmet. Bonus att en av mina favoritpsalmer sjöngs. Det är så sällan den är på tapeten den gången om året jag är i kyrkan…

3x katt och jag ska gå och lägga mig. Undrar ständigt vad det är för fel på makens tomma halva av sängen – han sov på soffan tills den lilla väckte honom vid fyra.

I onsdags kom dippen; På morgonen hittades katten Abbe hängandes på ränngallret och visade sig ha bruten rygg. Skitkul att ringa ägarna på morgonen… Avslutade dagen med djurvaktsuppdrag och hittade ett årslamm halvdött. Hade inte sett något konstigt på morgonen, och hon hann dö helt innan maken hann komma till undsättning. Alltid tråkigt när djur dör, men ännu värre om man har ansvar för någon annans djur och de dör. (Jag fick inte alltför mycket skäll av ägaren dock. Får se om jag får vidare uppdrag. Jag har ju som minnes papper på dålig rutin och tillsyn…;P)  

Rev ner ett knippe hö ur högen för att ge fåren, och hittade en äggömma!

Betesdjur kan förekomma på vägen. Det är sen gammalt!

Kan bara erkänna att det känns väldigt bra att komma hem till balhögen! I år finns resurser. Mer än dubbelt mot förra året.

Torsdag morgon ringde det om kor i trädgården på föräldragården. Visade sig vara samma tre kalvar som jag mött där en gång tidigare. Trevliga småflickor trots allt. Väldigt stabila och till synes lojala.

Skickade in hela ligan i en av de mindre hagarna, och tillsammans med drängen lastade vi upp dem och körde ett steg hemåt, till den andra kviggruppen. Planen var att backa till skogskanten och gå med djuren över mossen, men vägen höll inte ens att backa på, så fick snällt släppa djuren mitt på gärdet och hoppas de följde med. Det gjorde de och väldans vilken hög det blir med djur när det är 44 i en flock. Det är djur över allt!

En grådisig morgon, men flaggan i topp. Gubben Pettson fyllde 81 och fick sitta så mycket i telefon för gratulationer att han inte hann ut till sitt nya projekt i det fina vädret: Hugga stortimmer för en ny skogsväg.

Väldigt fullt i kärran, men de gick på ett lass… Sen var det då transportsträckan för egen maskin.

Förra året vid ungefär samma tid kunde man kliva över rännilen om man hade hyfsat god vilja och väldigt långa ben. I år ska man inte tänka tanken.

Jag VÄGRAR!!!! rensa en enda svamp till!!!!

Frukostbröd, med mycket luft.

Med dagens syndaflod på ingång var det till att ligga på igår. Göra klart det sista stora området (tog ju aldrig slut med stängslandet där!!!!) flytta kvigkalvgruppen, riva deras gamla, sätta upp det på annan plats och försöka få med sig 41 tjurkalvsdjur genom skogen. Det gick jättebra, men jäklar vilken pärs det var. Första trettio meterna genom en röjning = massa ris i olika tjocklek och snorhalt. Djuren klarar sig, men min enda tanke var att 1. Inte ramla, och 2: Bryt inga ben. Upp på skogsvägen och nästa tanke – måtte jag klara att hålla dem bakom mig så jag får dem med mig in på anslutningsvägen. Annars fortsätter de framåt, gudarna vet hur länge! Det gick bra. Någonstans i bakhuvudet: Hoppas alla följde med ut ur hagen…

Jisses vilken drös! Tur det glesade ut sig efter femtio meter…

Ifall någon skulle sura ihop över blockerad väg kunde de ju fatta varför!?

Sista tjugo meterna kunde jag inte hålla dem bakom längre, så var till att stiga åt sidan och låta dem rusa. Precis när jag skulle stänga igen kom två kalvar skuttandes, så det var ju en himla tur att jag var lite saktfärdig… Sen började då utmaningen att räkna till 41 i klump. En svart, en vit och två ljusbruna. Resterande trettiosju rödbruna med vita huvuden… Aja, ingen har ringt i alla fall. Varken folk gällande djur på vift, eller diskriminerade kreatur.

Efter mer än tre års tankar och planering utan att komma till skott, lejdes det in folk som reste gårdslampan.

Trevlig helg! Jag har bara gått och drällt idag, så det känns som extra lyx att det faktiskt är en dag ledig imorgon också.

Jag försöker. Men inte säker på att mina spår överlever de stora kogrupperna jag har i släptåg:P